Det här skulle kunna vara en bild av mig och mina känslor.
Johan (till vänster) illustrerar hur jag kände över all benspark som ingick i morgonens simpass och Micke (till höger) illustrerar hur glad jag var resten av tiden.
Det var ett riktigt jobbigt pass, men är det inte precis det man vill att träning ska vara? Va? Va?
Jag gillar inte att träna benspark, men när jag får göra det med fenor så är det okej, och jag tänker att fenorna ger mig både styrka och bättre teknik. Det vore i alla fall fint om det var så. Dagens pass innehöll nämligen totalt 1800 meter ben. Man tackar. Det är som ett helt simpass i sig. Fruktansvärt!
Men tänk vilken tur att jag hade Karin på min bana. Karin älskar benspark och förefaller vilja köra det jämt, och vad det verkade, helst utan särskilt mycket vila. Jag gjorde likt en ivrig hundvalp mitt bästa för att helt enkelt bara hänga på henne. Svinjobbigt!
Mellan kickandet fick vi träna på farter och det är ju till skillnad från bensprattlandet riktigt roligt!
Med fenor har jag bra koll på vilka tider jag kan och bör hålla. Inom varje distans skulle vi simma 4xfart 1, 4xfart 2, 4xfart 3 och 4xfart 4. Är väldigt nöjd, det gick både snabbt och i jämn fart.
Passet slutade på totalt 4600 meter, och med det kan jag lägga ännu en episk lördagsmorgon i Vårby till handlingarna. Trött men lycklig. Imorgon har jag dubbla pass att se fram emot. Hurra!
Ps. Jag är öm i pannan. Antar att det är från gårdagens alla startdyk. Knasigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar