Jag älskar mitt liv just nu. Jag älskar den jag är! Men det är märkligt hur mycket svårare det är att skriva hyllningar till sig själv än vad det är att racka ner på vem man är. Att älska och uppskatta andra är lätt men att göra samma sak för sig själv är desto klurigare. Jag ska göra ett försök.
Det jag har upplevt den här sommaren och hösten (ett konstant segrande över lagom svåra utmaningar?) har gjort att jag faktiskt klarar att se mig själv i spegeln och tycka att jag är sjukt jävla bra. Provocerande snygg. Förbannat härlig. Jag vill göra high five med hela världen. Jag vill frysa tiden, stanna här.
Jag har aldrig varit tryggare, i bättre fysisk form eller haft större möjligheter. Jag vill njuta av varje sekund och jag försöker. Livet är här och nu. Jag har precis gjort ett val som förändrar åtminstone den närmaste framtiden och jag vill ta vara på den. Känner mig som ett barn - ivrig, busig, energisk och full av förväntan. Jag längtar efter allt jag ska göra och jag hoppas kunna göra det med samma fantastiska inställning till mig själv som jag har nu. Inte jämföra mig med andra som kanske är snabbare, starkare eller tuffare.
Livet är långt, men det kan också ta slut när som helst. Så jag vill skratta ofta. Be om ursäkt när jag borde. Släppa sådant jag inte kan påverka. Fokusera. Lära av mina misstag. Älska med hela mitt hjärta. Le. Förlåta snabbt. Leva fullt ut och göra det passionerat. Andas. Inte vänta till imorgon.
Hur vill du göra?
1 kommentar:
Jag vill göra som du. Får man härmas?
Du inspirerar Sofia!
Kram Annie
Skicka en kommentar