Den här dagen började bra. En liten löprunda med fem korta, snabba intervaller. Sprang så snabbt att min app Moves trodde att jag cyklade. Woop! Under rundan hann jag faktiskt glömma hur stressad jag är, det är det fina med träning.
Sen gick det bara utför under dagen. På eftermiddagen när jag kom hem och skulle laga middag och kom på att jag borde fixa en sallad till maten så knöt sig magen till en stenhård klump av stressen över att det skulle ta så lång tid (tre-fyra minuter?).
Vad som stressar mig:
1. Jobbet. Har nio bussavgångar nästa vecka. Telefonen ringer oavbrutet. Har ingen hjälp. Inget av det jag måste göra kan vänta.
2. Skolan. Redovisning av bok i holländskan ikväll, ny redovisning, av ny bok som jag ännu inte läst, om en vecka, tenta imorgon, tenta, som jag inte börjat plugga till, nästa torsdag. Inget av det här kan vänta.
3. Stockholm Marathon. Ett år av träning. Den här veckan ska jag ta det lugnt. Vila. Äta. Absolut INTE stressa. Sova minst åtta timmar per natt. Det kan definitivt inte vänta. Loppet är på lördag.
Det här är en ekvation som inte går ihop för mig. Då har jag inte ens räknat med det vardagliga livet. Handla mat. Träna med Reka. Städa hemma. Se till att vara hel och ren. Jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon kväll efter tentan. Då måste allt vara klart på jobbet också. Men just nu vill jag bara gråta och få panik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar