Den här veckan visade sig bli en ex-vecka. I tisdags hängde jag med (bland annat) Henrik och igår åt jag middag med Pelle. Härligt med en temavecka av det slaget. Jag tycker om mina ex och jag är tacksam för den tid vi har haft tillsammans och hur de på olika sätt har förgyllt mitt liv. För så är det förstås. Det är ju personer som jag har varit väldigt nära under många år, och självklart har det påverkat mig.
Det var länge sen jag träffade Pelle så här (och faktum är att det är helt orimliga tio år sedan vi gjorde slut) men det var väldigt trevligt. Han är en fantastiskt snäll och omtänksam person och jag önskar honom verkligen allt gott i livet. Han är lättsam och vi har fortfarande mycket gemensamt.
Henrik är en av de roligaste personer jag känner och han kan nästan alltid få mig att skratta. Rent generellt kan man nog också säga att han (fortfarande, typ sju år senare) är väldigt bra på att få fram starka reaktioner hos mig. Vare sig han vill eller inte. Av den anledningen borde vi kanske aldrig ens varit tillsammans. Men han har en underbar personlighet och jag hoppas att han lyckas i livet. Att han når sina mål och att drömmar och visioner blir verklighet. Att han blir lycklig.
Så var vill jag komma med det här? Jag vet inte. Men att göra hopp tillbaka i tiden på det här sättet gör att jag ser vad som hänt med mig själv sedan dess. Hur jag har förändrats och utvecklats. Och jag gillar förändringen. Jag ser också att några av de bästa bitarna från exen återfinns i min man, i kombination med massor av andra härliga egenskaper som han har, men som de kanske saknade.
Så är det någon annan gammal synd som vill ses och fika så passa på nu! Temavecka som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar