Dagen idag, dagen före Stockholm Marathon, har på sedvanligt vis ägnats åt att dricka kopiösa mängder vatten, äta mycket mat, hämta nummerlapp, lämna Rekis hos barnvakterna, springa en liten runda, vila jättemycket samt att ladda mentalt.
Allting är toppen! Löpningen kändes perfekt och benen pigga. Följde upp löprundan med 50 minuter yoga för baksida lår, höfter och ländrygg och kroppen kändes fantastisk. Fysiskt är jag så redo jag kan bli.
Mitt mål kommer att bli att springa under 4:30. Mitt enda hinder för att inte nå målet är det mentala. Kapaciteten har jag i kroppen, det handlar bara om att plocka fram det och inte låta mina elaka hjärnspöken ta plats. Jag försöker boosta mig själv genom att tänka på hur bra jag har tränat, hur stark jag var under Lidingö Halvultra, hur bra tankar jag hade i huvudet förra årets marathon, hur vältränad och lätt jag är och hur mycket jag ser fram emot loppet.
Och självklart, min absolut bästa tradition: att läsa Gunnikas rapport från Vasaloppet 2011 innan jag går och lägger mig. Den innehåller allt (även) ett marathon står för i min värld - trötta tankar, hopplöshet, total utmattning och en påminnelse om hur lätt man kan klappa ihop över småsaker. Men, förstås, också ett bevis på att man med järnvilja kan få kroppen att genomföra så mycket mer än vad man i huvudet tror att man klarar av.
Jag ska ha med mig förra årets mantra i huvudet även i år:
"Your mind will quit 100 times before your body ever does. Feel the pain and do it anyway."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar