onsdag, maj 28, 2014

Chins, stress, tenta och simkurs


Så här många chins kan jag bara göra med påtryckning från världens bästa, tills vidare f.d, PT-Tommy som var snäll och körde ett inofficiellt TRX-pass med oss på lunchen på sin sista arbetsdag. Då passade vi på att lattja lite också. Både med och utan påtryckning var idag min bästa chinsdag någonsin faktiskt. Det var roligt.

I övrigt har det mest varit en mental berg- och dalbana. Upp och ner.

Mycket bra morgonagility med Reka. Stressnivå låg. Kom till jobbet och krockade med dagens ToDo-lista. Stressnivå hög. Lunchtränade i gymmet. Stressnivå noll. Kom tillbaka till jobbet och den något decimerade ToDo-listan. Stressnivå hög. Klockan närmade sig tid för hemgång. Stressnivå skyhög. Hann klart det mesta innan jag rusade iväg en halvtimme för sent. Stressnivå medel. Gjorde sista genomläsningen inför tentan och fikade. Stressnivå medel. Skrev tentan och det kändes fantastiskt bra. Har jag inte klarat den ska jag sluta med allt som har med inlärning att göra. Stressnivå mycket låg. Djupt andetag.

Belöningen för avklarad skitvecka var/borde varit kvällens simträning i Mörbybadet. Ny kursomgång och nya deltagare - sex välsvarvade män i sina bästa år (om bästa åren är ett ganska brett spann) och så lilla (lika välsvarvade) jag. Toppen.

Henke körde ett jättebra träningspass med oss, upplägget kändes genomtänkt och givande. Men för mig blev det något av en mental kraschlandning. Jag hade inte en chans att hänga med övriga i tempot, och eftersom jag la mig sist på min bana så fick de andra hela tiden vänta på mig. En annan dag kanske jag hade klarat det bättre men idag blev jag totalt nedbruten av det. Började slarva. Fokuserade på allt annat än att ha roligt och göra mitt bästa. Dessutom fick jag ont i vänster axel.

Så, nja, det kändes väl inte något vidare. Får försöka komma ihåg det jag faktiskt gjorde bra, nämligen att, oavsett vilka ovärdiga tankar jag tänkte om mig själv medan jag simmade, så genomförde jag passet utan att sätta mig på kanten och sura, trots att det var det jag helst av allt ville göra.

Nästa gång tycker jag tjejerna ska få en egen bana.

Inga kommentarer: