4:28:37!!
Magiskt. Jag slog nytt personbästa med 12 minuter, slog min brors rekord med 3 minuter, slog 35-årsrekordet och slog tydligen Henkeponkens marathonrekord från tidigare år med 4 sekunder. Det sista visste jag inte innan, men det är icke desto mindre roligt att få vara snabbare än sitt ex.
Jag gick inte en enda gång under loppet. Jag bara matade på. Vid centralen, efter ca 37 km, var det riktigt tufft och då trodde jag inte att jag skulle klara det. Visste att det var bråttom och kände inte att jag hade så mycket mer att hämta. Men det hade jag.
Är så nöjd att jag inte kan beskriva. Så glad. Så stolt. Så tacksam över allt pepp jag fått längs banan. Det betyder så otroligt mycket!
Extra roligt var det att jag i år hade osunt många vänner som sprang. Funderar på om jag måste byta bekantskapskrets, det här är inte normalt. Min vän Malin (den på bilden som inte är jag) gjorde ett fantastiskt bra första marathonlopp och kom i mål strax efter mig, men på en något snabbare tid. Glädjer mig jättemycket över att det gick så bra för henne! Och förstås över alla mina andra vänners fantastiska prestationer. Jäklar vad grymma alla är!
Det här kan vi väl göra om nästa år, eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar