Ambulans (part 2), simglädje och WOOOOOOOP

Jag önskar mig egentligen bara en sak av 2015. Det är att alla jag älskar får vara friska och må bra.

När Jonas telefon ringde strax efter kl. 1 i natt vaknade jag förstås av det med sedvanligt bultande hjärta. Min puls sjönk inte direkt av att jag tyckte mig höra min pappa flämtande i andra ändan. Han mådde dåligt igen, precis som innan jul, men den här gången var mamma också sjuk.

Vi åkte dit, ringde vårdguiden, akutmottagningen på Danderyd och slutligen 112. För andra gången på kort tid blev pappa hämtad av ambulans, medan jag och Jontan skjutsade mamma till akuten i Mumin-Claire.

Jag hade bara hunnit sova en dryg timme innan, så vi lämnade akuten efter några timmar för att åka hem och vila, men efter bara två timmar var läget stabiliserat och pappa ringde och berättade att de var utskrivna och behövde bli hämtade. Sannolikt blev de matförgiftade av den färdiglagade nyårsmeny som inhandlats från en fin och välkänd restaurang i närheten. Med tanke på vad som hänt nyligen var det ändå helt rätt val att åka in med dem.

Efter att ha inkvarterat sjuklingarna hemma igen åkte jag direkt till Vasalundshallen för att simma med Theresia och Björn. Jag var ganska adrenalinhög fortfarande och dessutom kraftigt övertrött och fnittrig, men att åka och simma var ett otroligt bra val. Korta distanser i maxfart var perfekt för att få tankarna på annat håll för en stund. Simning gör mig så glad. Jag älskar att simma!

Resten av dagen har bara rullat på och jag har fortfarande inte hunnit sova mer. Nu går jag bara vidare på ren och pur glädje. Så är det.

I brevlådan idag låg nämligen det jag väntat på så länge. 14,5 år för att vara exakt.

MIN CIVILINGENJÖRSEXAMEN!!!

Jag är så glad. Alltså så sjukt glad. Och stolt! Jag gjorde det! Jag fakking gjorde det! Jag tog min examen fast jag aldrig trodde det skulle hända. Jag är civilingenjör inom teknikområdet datateknik. JAG HAR EN EXAMEN!!!!! WOOOOHOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!