Så peppad!
Många vänner i samma bassäng. Rätt simfröknar. Utmanande träning. Har verkligen sett fram emot att den här träningsgruppen med Medley ska börja!
Och jag var så glad! Från det att jag träffade Theresia i entrén för fika innan passet tills det att jag satte mig i bilen och åkte hem. Älskade varje sekund!
Så jag vet faktiskt inte vad som hände sen.
I bilen hade jag en kort men mycket kärnfull mental krasch. Tårar stora som snöbollar rullade ner för kinderna samtidigt som kroppen kändes full av kolsyra och frustration. Sen var det plötsligt över, lika snabbt som det kom.
Jag är inte alls säker på vad som utlöste det hela men jag tror att jag tyckte jag simmade dåligt. Och jag blev deppig över att det kändes som att jag tog helt slut lika tvärt och oväntat som i fredags. Äcklig känsla.
Det var det ena. Det andra som var dåligt med min simning var att jag inte lyckades lägga band på mig. Blev alldeles för carried away och simmade mina första 5x50 m för fort och lyckades bara öka med någon sekund på nästa 5x50. Hade vi kört ytterligare 5x50, vilket var utgångsplanen, hade det gått helt åt helvete. Och då tycker jag ändå att jag borde kunnat simma mycket fortare.
Att jag överreagerade på det sätt jag gjorde är på inga vis rimligt, så kanske är tiden på mina femtior inte enda anledningen, men oavsett vad så ska jag bara ta med mig all den glädje jag kände under passet till imorgon. Resten får bli historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar