Det blev en bra kväll med Maria i Vasalundshallen igår, men jag kan inte påstå att simningen gick så värst lysande. Till en början kändes det som att jag bara låg still och guppade i bassängen, trots att klockan visade något helt annat.
När jag drog igång med serien på 6x200 meter fick jag ont i bröstet på höger sida. Det var överkomligt men störde min koncentration och det gjorde ont när jag sträckte ut högerarmen. Som håll fast högre upp. När det släppte en aning fick jag istället kramp i fötterna, lagom till 6x75 meter benspark med fenor.
Men även om känslan inte var där igår och trots att jag var lite under isen så kände jag mig ändå stark som genomförde mina 2800 meter. Remember, remember, det kan inte gå dödsbra varje gång. Dessutom vaknade jag med en lätt förkylning i morse, och det kan ju förklara en del, både gällande passet igår och den känslan jag haft hela den här veckan av att inte vara på topp. Efter jobbet åker jag hem och bäddar ner mig, så att jag förhoppningsvis är frisk imorgon.
Förresten var det rätt vänliga och hjälpsamma människor i bassängen igår. Och när jag simmade förra fredagen var alla motsimmare också jävligt trevliga och pratsamma. Det kanske finns hopp om mänskligheten trots allt. Jag är försiktigt positiv!
PS. Du har väl inte missat mitt senaste inlägg på swimrunbloggen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar