Idag var det hardcore simskola för mig. Teori och praktik. Superkul! Fast jag kände mig mest som en stökig och lite korkad specialklass-elev när jag lommade upp till Medleys huvudkontor för att ge simfröken Hasse ännu en chans att förklara hur jag ska tänka, känna och simma i olika farter. Senast vi berörde ämnet så blev jag minst sagt förvirrad och efter det har jag höftat lite och mest försökt undvika frågan. Helt fel har det förstås inte blivit men det har varit lite som en sten i skon att inte vara säker på uppgiften.
Efter den pedagogiskt föredömliga genomgången idag så känner jag mig betydligt klokare. Jag kommer antagligen göra tankevurpor ändå ibland, men det må väl vara hänt. Viktigast är att jag och simfröken nu är överens om vad som ska betyda vad.
Sen promenerade vi över till Vasalundshallen för praktiska prov. Idag bestod dessa av tidtagning på 100, 50 och 25 meter. Men först uppvärmning, med en sensationell uppvisning från min sida i 2x50 meter medley. Jobbig gren det där, men sjukt rolig!!! Och det var säkert ännu roligare att bevittna mitt plaskande från kanten. Önskar jag kunde stått där och tittat också.
Hur som helst. Vidare till tidtagning och rekordförsök. Det var här jag bytte namn till Sarah Sjöström och blev bäst när det gäller. Personbästa i alla distanser! Joråsåatt...
Sofias nya rekord (de gamla inom parentes):
100 meter: 1.34.0 (1.42.0)
50 meter: 40.3 (41.5)
25 meter: 16.8 (17.9)
Att beskriva att det här som enbart glatt och lyckligt blir lite fel, för känslan jag hade var inte sjukt bra. Trots att de gamla rekorden blev överkörda.
Jag var inte helt på topp idag. Benen var stela och trötta från löpstyrkan igår och jag vaknade på morgonen med tjejvecka-issues. Jag är på inga vis besviken, mer än möjligen över att jag ännu en gång misslyckades med att komma under 40 sekunder på 50 meter, men det hade varit roligt om känslan också hade varit så där grym som t ex senast jag körde intervaller. Det är värt nästan lika mycket som en rekordtid.
Att simma 100 meter mitt snabbaste var nog det värsta jag har gjort i en simbassäng. Jag förbannade bittert min vilja att komma under 1.30 innan sommaren, när jag låg där och kämpade. Men målet känns definitivt inom räckhåll (betydligt närmare än de 35 sekunderna på 50 meter), särskilt om jag lär mig voltvända ordentligt. Där finns mycket tid att spara.
Jag måste trots allt tycka det är lite fantastiskt hur 94 ynkliga sekunder kan vara så fullständigt genomvidriga och göra så ont. Och jag ser verkligen fram emot när jag kan minska den smärtan med minst 4 sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar