Det blir mycket simning här, det blir det. Men så måste det vara. Jag får så mycket energi av träningen att jag riskerar att explodera om jag inte får det ur mig. Ofta är känslan att jag bara vill hoppa upp och ner och jubla. Förutom när det går dåligt förstås, då vill jag fila på handlederna med en slö smörkniv. Känslosvängningarna ser jag som ett tecken på att det här är viktigt för mig och att jag bryr mig om det jag gör.
Slå nya rekord i alla ära, men roligast är det nästan när jag lägger märke till förbättringar som jag inte strävat efter att uppnå. Eller alltså... Jag vill ju alltid bli bättre, men du fattar?
Igår, i Vasalundshallen med Maria, simmade jag t ex 300 meter som inkluderade viss teknik (släp och stop n go) snabbare än när jag blev klockad på samma sträcka med enbart sammansatt simning för bara en månad sen eller två. Ingen av gångerna var syftet att det skulle gå fort så jag brydde mig inte alls om tiden utan fokuserade bara på tekniken när jag simmade. Så att plötsligt ändå kapa flera sekunder på sträckan känns liksom.... jävligt bra.
Igår lyckades jag dessutom pressa tiden på mina 50 meter max med paddlar och fenor lite, lite till mot förra veckan. Och det finns mer att hämta, det känner jag. Har inte haft den där perfekta känslan än, utan vändningarna eller paddlarna har strulat. Skulle gärna få ner dem under 30 sekunder...
Var för övrigt på spinning i morse. Lyckas ta ut mig mer för varje gång jag kör, och idag var det inte bara svettigt utan ganska jobbigt också. Hoppas benen orkar med ett kort pass löpintervaller i gymmet i eftermiddag.
PS. Skylten som förbjöd frisim innan kl. 20 i simhallens reception var mycket trevligare igår än förra veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar