Långpassvariation i brist på selfie-dito

Jonas påpekade häromsistens att jag och Lindad alltid ser likadana ut på våra runfies. Och selfies också för den delen. Det är true story. Möjligheterna för variation är inte oändliga. Armen och fejset sitter ju där de sitter och leendet är lika fläckfritt varje gång.

Och eftersom vi inte vill byta ut våra snyggaste Zoolander-poser så försökte vi i alla fall ge oss själva lite omväxling idag genom att dra iväg ut på Djurgården för ett nätt långpass på 15 kilometer.

Det är så lätt att fastna i att springa samma sväng vecka efter vecka, men Stockholm är stort och det finns massor av fina ställen att springa långpass på. Här ska erövras nya marker!

Vi spånade förslag för kommande rundor:

• Brunnsviken
• Längs Roslagsleden
• Edsviken
• Kungsholmen

Löpningen kändes så jävla bra idag igen. Djurgården är platt och fint som en pannkaka, så det blev en tämligen enkel tur. Garmin pep ilsket mest hela tiden, eftersom vi tenderade att springa snabbare än de 6:25 min/km som jag ställt in som maxfart. Vad härligt det är när allt bara flyter på! Må det fortsätta så här!