Köttfredag. Igår alltså. Både jag och Jontan gillar att äta fint kött, och på fredagar brukar han köpa med sig något kul från Köttmästaren eller Hötorgshallen. Igår bidrog jag med varsin bedårande liten (nej, den råkade faktiskt blir rätt stor) skagenbakelse och champagne. Livskvalitet och vardagslyx. Reka fick märgben.
När jag vaknade imorse kändes livet inte lika fräsigt längre. Det är ganska länge sedan jag slutade läsa nyheter, eftersom all skit i världen gör mig ledsen och deprimerad. Det är inte lysande för allmänbildningen men jag nöjer mig med att vara glad och hyfsat intelligent i största allmänhet.
Det räckte med att jag såg två peacetecken med Eiffeltornet på Facebook för att förstå att något hade hänt. Önskar att jag inte hade gått in på DN och läst. Varför ser världen ut som den gör? Varför finns det så mycket ondska, elände och hat? Hur kan det gå så här långt? Jag blir rädd och jag blir ledsen.
Hashtaggen #prayforparis figurerar överallt. Jag tror inte det hjälper att be för dem. Men andemeningen är fin och jag stöder den.
Försöker stoppa huvudet i sanden och låta livet gå vidare. Löven måste krattas upp, t ex. Jag gillar att ha gummistövlar på mig och vara ute, men det är tråkigt att kratta. Jonas sa att vi måste, men jag och Reka myglade och lekte med bollen istället, åtminstone så fort Jontan försvann för att tömma lövtunnan på komposten. Skvallra inte! Vem vet egentligen hur länge något så banalt som lite löv på marken i trädgården kan få vara vår anledning till oro.
Lördagar är min vilodag och helig som sådan. Att promenera och kratta löv räknas som vila, men all träningsrelaterad aktivitet är förbjuden. Till och med yoga. Tänker att jag behöver en ledig dag i veckan, då jag bara får flyta runt utan krav på mig själv. Då jag kan längta efter att träna.
Har förresten gjort en ny flik i menyraden där jag berättar hur jag resonerar kring träning och hur jag har planerat in veckans alla pass, Det är mycket trevligare att tänka på än att ljudet av skott som ekar i ett konserthus i Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar