Mitt val av livsstil

Igår simmade jag med Theresia i Vasalundshallen. Yay! Simfröken Hasse har inte tid med mig den här veckan, och jag är hänvisad till mina gamla pass eller eget ansvar. Jag vägrar köra förra periodens träningspass igen. Jag är rädd för dem. Hade jag kastat dem i Kenobollsblandaren och fått tre nya pass som, som helhet, innehöll exakt samma övningar som tidigare så hade jag varit game. Men inte nu, usch nej.

Planen för gårdagen var istället att jag skulle slå rekord på 400 och 200 meter. Så blevo det icke. Det var endast 200-ingen som gick snabbare än tidigare, 3:31, och inte ens det känns särskilt bra. 400-ingen gick minst 30 sekunder långsammare än jag hade räknat med. Well, well. Boo.

Fick ett bra snack med Henke i simhallen. Under träningspasset i förrgår hade han noterat precis det som jag känt de senaste veckorna, och som jag bad Hasse om hjälp med senast i måndags. Jag hittar inte greppet i min sprintsimning. Vet inte ens vilken känsla jag letar efter när jag laborerar med det, och det gör det förstås extra svårt. Det ska bli mitt fokus kommande veckor.

I morse blev det jogg med Tratte, favvotightsen och träningsvärken i röven som jag säkrade i TRX-en igår. Efter lunch bär det av till simhallen igen för ett nytt försök att hitta skatten jag letar efter. Greppet alltså. Kraften framåt.

Jag tränar mycket. Det är inte sällan andra människor konstaterar det. Inte heller sällan konstaterar de att jag jobbar ganska lite. Båda dessa saker är korrekta observationer.

Jag älskar att träna, och jag har kommit till det stadium där träningen i princip alltid vinner, hur stark röst och lysande argument soffan än har. Jag vet att jag mår bra när jag rör mig och dåligt när jag låter bli. Att sitta still är härligt när man först har aktiverat sig.

Vi har inga barn och jag har aldrig varit intresserad av att göra karriär. Det är en sliten gammal klyscha, men man ska arbeta för att leva, inte leva för att arbeta. Jag har byggt mitt liv som jag vill ha det - med frihet och flexibilitet. Förstår att det kan leda till avundsjuka och ibland onödiga kommentarer (som kanske var roliga första gången men som blir tröttsamma i längden).

Jag är otroligt lyckligt lottad! Jag har allt (utom grepp i vattnet när jag vill simma fort)!