Att inte simma på länge gör aldrig underverk för motivationen, men påskhelgens två försiktiga pass i Vårby med Human Ambition tände ändå någon form av gnista.
Att att gå från pass med glada vänner och hejarop till att nöta själv i Vilundabadet däremot... crasch boom bang. Jag simmade långsamt och dåligt. Allt var misär.
Men om det är något jag har lärt mig under min simkarriär så är det att vila ALDRIG hjälper mot bristande inspiration. Ända vägen runt är rakt igenom. Sålunda har jag klämt fem pass sedan förra fredagen, och det går faktiskt bättre och bättre. Igår kväll hade jag väldigt bra feeling.
När det känts tufft har jag försökt att hitta en lagom mix av sammansatt simning och hjälpmedel. Det är lockande att bara slänga på fenorna och få farten "gratis", men jag har försökt låta bli. Jag har även simmat en hel del med snorkel, trots att det, som jag tidigare nämnt, är ett tortyrredskap.
Jag tycker att jag fått aha-upplevelser för kropps- och huvudpositionen av den, och gillar den bättre och bättre.
Jag har också försökt komma igång med styrketräningen, även om det blivit mest hemma. Allt är bättre än inget. Helst vill jag även yoga varje dag men det blir inte riktigt så.
Slutligen är det dags att snöra på löparskorna igen. Hade sex riktigt bra gåggingveckor efter nyår men sen blev det uppehåll på en månad och att komma igång igen känns segt. Speciellt när skogen är en isgata eller lervälling och konditionen brister. Foten verkar i alla fall hålla, peppar. Det är resten av kroppen som är problemet.
Så. Detta om detta. Känn dig uppdaterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar