söndag, december 31, 2017

Camp Snowman #9


Hej, det här är jag i Vårby imorse. Igen. Som synes inte jättepigg efter gårdagens bragd, men ändå oväntat sugen på att simma.


Var trött i axlar och skulderblad samt hade skavsår efter baddräkten, men väl i vattnet var det bara att göra det bästa av situationen. Jag delade bana med Matilda, Sofia och Theresia och vi var alla väldigt synkade i inställningen till dagens pass. Och glada. Vi hade allmänt roligt idag och jag skrattade mycket.


Uppvärmningen bestod av 10x100 i fart 1-5, 10x50 i fart 1-2 och 10x25 i full fart. Gick ut för hårt och dog nästan på den första snabbaste hundringen, trots att den gick långsammare än mina sammansatta snitthundringar igår. Sen lossnade det ändå en smula.


När vi hade stånkat oss igenom uppvärmningen fick vi simma en 200-ing på tid. Andra hundringen skulle gå (högst 5 sekunder) snabbare än den första, dvs negativ split. Jag började genast tänka ursäkter för mig själv, om hur jag inte skulle kunna simma bra pga, pga, pga, osv. Lyckades sätta stopp innan något av det trillade ur min mun, tack och lov. Åtminstone tror jag det. Vem är hjälpt av mina ursäkter?

Istället organiserade jag mig själv och fokuserade på att göra så gott jag kunde. Jag visste förutsättningarna men hade faktiskt ingen aning om hur de skulle påverka mig.


3:13,5 (1:36,8, 1:36,7) är en jättebra tid på distansen. Min känsla var att jag tog det jättejättelugnt på första hundringen och att jag gjorde en rejäl ökning på andra halvan. Sjukt roligt att jag ändå bara var 0.1 sekunder snabbare. När jag simmade var känslan snarare att jag oroade mig för att kapa mer än fem sekunder.


Som traditionen bjuder följdes nyårspasset upp med lunch på Nytorget 6. En gång är ingen gång, två gånger är en tradition, och det en trevlig sådan! I år var vi lite tidigare än förra året, så det blev en ganska kraftig second brekkie.


Jag åt bakad torskrygg med hummer, tryffelsmörsås och confiterad bakpotatis till varmrätt.


Till dessert en av mitt livs topp 10 Banana Splits med vaniljglass, chokladkräm, kolasås och friterad banan. Helt rätt dag för en sån anmärkningsvärd notering.

lördag, december 30, 2017

Lars Frölanders julafton / Camp Snowman #8

Foto: Mikael Rosén

Idag har jag firat Lars Frölanders julafton på Camp Snowman genom att simma 100x100m. Det var fjärde gången jag simmade 10.000m i bassäng, och helt klart den bästa, tuffaste och snabbaste insatsen hittills.

2014 hade vi delat upp det på fyra pass om 2500m som vi simmade med lunch och fikapauser.
(Här kan man också läsa om varför vi kallar det Lars Frölanders julafton.)

2015 körde vi 100x100 men med fri start och paus för lunch.

2016 simmade vi 100x100m med start 2:30. Vi hade tre pauser på totalt 22 minuter.


I år simmade jag 100x100 med start 2:00 och helt utan extra vila. 30x100m sammansatt, 30x100m paddlar/dolme, 30x100m fenor, 10x100m paddlar/fenor. Ett snitt på 1:34/100m. Så SJUKT bra!


Innan passet kände jag mig osäker på om jag verkligen skulle klara starttiden, och jag blev extremt fnittrig och nervös när första hundringen gick på 1:35. Men jag tänkte att det får hålla så länge det håller, och det visade sig vara i 3h och 20 minuter.

Faktum är att jag hade rätt många mentala issues att deala med första kilometern. Det ingick aldrig i min plan att det skulle bli ett helt pass utan pauser, men det gick så fort när vi drog igång och vi hann aldrig riktigt prata om det på banan. Så jag släppte det och fokuserade istället på att hålla min starttid och hålla mitt tempo tills jag var klar.

I don't quit when I'm tired, I quit when I'm done!

Foto: Göran Demnert

Att det höll hela vägen berodde till viss del på simpisarna jag delade bana med - Niklas, Stina, Karin, Marcus, Marcus och Paula - eftersom jag kunde drafta lite på den som låg framför. Dessutom var det bra stämning, både på vår bana och i hela simhallen. Fick massor av energi av alla runtomkring.


Efteråt var jag väldigt trött och väldigt hungrig. Hade fått i mig tre liter sportdryck och en kanelgiffel under simningen, men när jag kom upp snurrade det i huvudet och jag tryckte resten av påsen med gifflar.

Fnittrade mig även genom dusch och ombyte med klara svårigheter att stå upprätt och hålla en normal konversation. Orkade inte ens följa med och fika efteråt.

Tack och hej!

fredag, december 29, 2017

Camp Snowman #7


Sov dåligt i natt. Vaknade flera gånger och funderade på om jag började få ont i halsen, om jag var lite sjuk. När jag gick upp på morgonen var jag fortfarande osäker. Jag har en klar och tydlig regel för min träning, och det är att jag aldrig utför fysisk aktivitet om jag har ont i halsen. Eller om jag är allmänt under isen förstås. Men aldrig med ens den minsta gnutta halsont.

Imorse var det så oklart att inte ens mitt flödesschema kunde hjälpa mig. Du kan titta på det här.


Jag åkte alltså till Vårby och jag simmade en del av ovanstående pass. Idag var det föredömlig ordning och reda i bassängen. Det var roligt att simma igen! Delade bana med Sofia (en stund), Marcus, Micke och Emma och det flöt på väldigt bra. Jag kände inte av någon förkylning när jag simmade, men bestämde mig ändå för att avbryta kort efter huvudserien. 3700m fick räcka.


Nu håller jag tummarna för att det inte är någon förkylningsskit som ligger och jäser, för imorgon vill jag simma 100x100. För tillfället är jag lika osäker på min fysiska hälsa som jag var när jag vaknade.

torsdag, december 28, 2017

Camp Snowman #6


Dagens omgång av Camp Snowman blev en skarp konstrast mot igår. Då var allt, bortsett från den lite skakiga starten, i det närmaste perfekt. Idag var det helt raka motsatsen. Kaos.


Vi hade fyra "stationer", en per bana, som var baserade på längd istället för tid. Det i kombination med att några startade passet kl. 07:15 och några kl. 08:00 ledde till lätt tumult. Lite som det vanligtvis är när man jobbar heltid och försöker simma i en simhall i Stockholm före eller efter arbetstid. Något som jag tack och lov sällan behöver göra. Jag klarar nämligen inte det så bra.

Följaktligen klarade jag heller inte dagens pass så bra. Jag blev stressad av oordningen och bristen på struktur. Hade det inte varit för Theresia så hade jag gett upp bra mycket tidigare än jag gjorde, och då fick jag ändå bara ihop 2000 meter. Jag hoppas fredagspasset blir bättre.


Det som räddade morgonen var fikat på Finefoods efteråt, tillsammans med Theresia och Paula. En bulle kan pigga upp de mest besvärliga situationer.

onsdag, december 27, 2017

Camp Snowman #5


Idag var jag helt awesome! Lite vila och misär gjorde visst susen!

Det var en aning stökig start på passet, på grund av inte alla började samtidigt idag. Jag hoppade i när Anette och Christer redan kört ett par hundringar, men jag tycker att jag fick en fullvärdig uppvärmning ändå. Strax efter mig hoppade Peter i på banan också.


När Micke sa att vi skulle köra start 3:50 på våra 16x200m började jag opponera mig, men med lite eftertanke kom jag fram till att det borde funka. Åtminstone fram tills coachen adderade att det skulle vara samma förutsättningar på minst åtta av tvåhundringarna.

Jag har aldrig simmat så många intervaller på den här distansen med så kort starttid. Men det kändes som en kul och lagom svår utmaning, och jag bestämde mig för att köra 8st sammansatt och 8st med fenor.

Det gick så jävla bra! De sammansatta hamnade på runt 3:25 och de med fenor i ett lite bredare spann mellan 2:58-3:08. Också det väldigt bra. Jag är så NÖJD! Att jag dessutom totalt fick ihop 5800m var en fin bonus. Fattade inte hur det kunde bli så långt, kändes inte alls så. Bra pass!


Blev väldigt trött, och är fortfarande trött, av simningen. Belönade ändå mig själv med ett yogapass nu på eftermiddagen för att blidka mina trötta simmaraxlar. Skönt!

tisdag, december 26, 2017

Camp Snowman #3 och #4


Det blev inget CS för mig på annandagen eller idag. Igår var det planerad vila eftersom Jontan fyllde år (Hipp Hurra!) men idag fick träningen utgå pga anledning.

Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte tog mig iväg till Vårby, men jag hade inte velat vara utan det jag fick istället, så det var bra att det blev som det blev. Dessutom somnade jag om till halv elva imorse, så det fanns uppenbarligen lite sömn att ta igen.

Imorgon är en ny dag!

söndag, december 24, 2017

Camp Snowman #2

Pappa ville också fira jul i Vårby

Det kändes tack och lov väldigt lite som julafton imorse när jag styrde Vår Subaru Puh mot Vårby för Camp Snowmans andra pass. Uppslutningen i simhallen var större än vad som kanske kan anses lämpligt, men trots att vi var sex personer på banan idag så flöt det på oväntat bra.


Passet var helt okej, bortsett från punkten som hette Navy Seal. Jag fattar att det finns en poäng och att det är bra för vattenvanan att göra alternativa övningar. Det gör jag verkligen. Men jag ville simma. Jag ville inte leka med ringar i 20 minuter. Erkänner att min inställning var dålig där. Och dessutom blev jag kall.


Sen kom vi igång med simning igen och jag är mycket nöjd med min insats. 250-orna gick jämnt och fint med ett snitt på 1:46-1:48 ungefär. Men det blev bara ett varv.


Jag ville inte känna mig stressad till fortsatt firande, så jag klev upp efter 90 minuter och totalt 2700 simmade meter. Kändes som en lite kort distans och jag hade gärna sett att det blivit 1000 meter till istället för små grodorna-lekar i vattnet. Men nu var det som det var. Glöm och gå vidare.

God Jul!

lördag, december 23, 2017

Camp Snowman #1


Årets Camp Snowman är igång! Äntligen lite ordning på träningen. Jag har anmält mig till alla pass, men tänker att jag kanske kommer behöva vila någon dag. Får se hur det känns och vad livet i övrigt erbjuder.

Foto: Mikael Rosén

Dagens pass var roligt och tiden gick väldigt fort. Vi var fem som samsades på banan - jag, Kajpen, Stina och två killar jag inte vet namnet på. Eventuellt kan de ha hetat Niklas och Henrik.


Känner mig nöjd med hur jag disponerade passet. Insåg omedelbart att 20x75m @1:20 skulle vara alldeles för tufft att genomföra utan fenor, och tog på dem direkt. Efter ett tag fick vi ändra starttiden till 1:30, även om det för min del hade funkat fint att fortsätta. 75:orna hamnade på 1:05-1:08 i kontrollerat tempo med fokus på distance per stroke, dvs längd i simningen.

1000m simmade jag med paddlar och dolme. Där stannade klockan på 16:12 efter en mycket behaglig och jämn simning.

Min "Last kiss" blev bara ett varv istället för fyra, men jag fick ändå ihop 4300m inkl. avbad och tyckte det fick räcka. Jag blev trött på slutet och tanken är ju att jag ska hålla ytterligare nio tvåtimmarspass.

Foto: Mikael Rosén

Det har gått tre år sedan jag var på mitt första Camp Snowman. Jag vet att jag gick därifrån med känslan att Human Ambition håller en väldigt hög nivå och att det var många jätteduktiga simmare som deltog. Du kan läsa det inlägget här.

Visserligen stämmer det fortfarande, men plötsligt är jag en av de där duktiga simmarna. Dessutom vet jag nu hur välkomna alla är och att passen har flera olika nivåer för att det ska passa de flesta. Stämningen är inkluderande och viktigast är att vi har roligt i bassängen. Känns det övermäktigt kan man alltid korta ner passet eller simma med fenor. Jag gjorde båda de sakerna idag.

Är du sugen på att komma och simma med oss? Anmäl dig på humanambition.se.

fredag, december 15, 2017

Nu får det räcka


Vilken simvecka det har varit. En skitvecka i livet men en höjdarvecka i bassängen.

Igår lyckades jag mot alla odds ta mig iväg och köra kvällspasset med Human Ambition. Det var en bedrift eftersom jag ville gå och lägga mig redan kl. 18, och passet började inte förrän 20:45, men jag lyckades hålla mig sysselsatt tills det var dags att åka.

Det blev ett tufft pass med mycket benspark, och jag simmade nästan uteslutande med fenor. Det är en skön kompromiss när jag inte är på topp. Avslutade med en 75:a i 1:08/100m-tempo, så helt tappad var jag uppenbarligen inte. Mäktig fart. Men gårdagen var ändå inget mot idag.


Idag träffade jag Stina i Eriksdalsbadet för en rejäl jävla mangling. Jösses, vilket pass hon hade fått av Micke.

Huvudserien var 50x25 start 0:40. Utan fenor en omöjlighet, med fenor en enorm utmaning.

4 frisim, 4 fjäril
4 frisim, 5 fjäril
4 frisim, 6 fjäril
4 frisim, 7 fjäril
4 frisim, 8 fjäril

Jag ville ge upp så många gånger, men en schysst kompis viker inte ner sig bara för att det råkar vara ett mindre viktigt bonuspass för mig.

Bästa motivationen när det tog emot var att tänka på hur oerhört bra träning det var, och hur stark jag kommer bli. Jag visualiserade upploppet på Vansbro.

Jag har fortfarande inte fattat att jag klarade det. Kommer ha träningsvärk imorgon och har bestämt mig för att avstå lördagspasset till förmån för vila. Det har som sagt varit en riktigt grym simvecka.

onsdag, december 13, 2017

Ett undantagsfall


Idag körde jag ett inspirationspass med Simfröken Hasse i Vasalundshallen. Innan passet messade han mig och sa att syftet med passet inte var att vi skulle vara så snabba som möjligt, utan att vi skulle bli motiverade. En fin tanke, som rimmade ganska dåligt med 5x100m start 1:45 och 2x200 med start 3:20, oavsett vilka hjälpmedel jag skulle ta till. Men jag är minsann inte den som är den!

Eftersom det känns som att ytterst få saker i mitt liv spelar någon större roll just nu hade jag en skön "det får bära eller brista"-attityd. Orkar jag inte så orkar jag inte. Vem bryr sig?

Men som vanligt när Simfröken är i närheten vill mitt kaxiga undermedvetna impa på honom, och jag simmar skitsnabbt. Det är grymt coolt att det är så, men jättejobbigt om tiderna används för framtida referenser, eftersom jag i verkligheten inte alls är så snabb. Det är bara i undantagsfall.

5x100m pd: 1:24, 1:25, 1:24, 1:26, 1:28
2x200m pf: 2:42, 2:36

Hasse var förstås ännu snabbare och att försöka jaga ikapp honom var lönlöst, även om jag gjorde mitt bästa för att lyckas. Det var väl därför det blev så bra tider. På köpet blev jag dessutom motiverad, inspirerad och svintrött. Helt enligt plan.

Det där med lång, oplanerad vila är kanske inte så dumt trots allt. Efter den obligatoriskt sega omstarten förra veckan flyter det nu på riktigt bra igen.

tisdag, december 12, 2017

Like a boss, som vanligt


Tänka sig, efter den sega starten förra veckan ryckte jag upp mig under lördagens pass med Human Ambition och simmade riktigt bra! På tapeten stod 3x(8x100m) @2:00 och även om jag inte vill påstå att jag briljerade så var det snudd på. Hade full kontroll och simmade mig in i serien på ett föredömligt sätt, baserat på förutsättningarna.

Fick till en snygg egativ split och tider enligt följande:
ss: 1:41-1:37
pd: 1:35-1:33
f: 1:29-1:25

Dessutom fortsatte jag öva på att andas på det tredje armtaget efter vändningen, istället för det andra. Började med det under den dötråkiga serien jag skrev om senast, och det har funkat riktigt bra.


Dagens skräckinjagande tröskelserie bestod av 4x400m i Vilundabadet. Jag lyckades dock hitta massor av oväntad motivation och tog tag i utmaningen som om det hade varit en chokladask.

Kanske blev jag lite inspirerad av alla lysande insatser igår när Träningsgruppen hade avslutning med tidtagning på 400m och 200m. Det var många som kapade sina tider rejält från senaste tidtagningen i september. Väldigt roligt!


I avslutningspresent fick jag ovanstående fantastiskt fina badmössa av bästa simgruppen. Kanske var det tack vare den som jag simmade mina fyrahundringar just som en chef idag.

2x400 ss @8:00 - 6:56 (3:27, 3:29), 6:55 (3:27, 3:28)
2x400 f @7:00 - 5:59 (3:01, 2:58), 5:52 (2:56, 2:56)

Jag har inte kört så här långa intervaller förut och jag tycker jag gjorde det riktigt bra. Negativ split igen och en väldigt jämn och hög ansträngningsnivå. Tiderna inom parentes är per 200m.

I år har jag släppt tanken på att bli snabb på kortare distanser och fokuserar istället helt på sommarens längre ow-distanser. Ska bli kul att se hur den här typen av träning påverkar mina prestationer då.

fredag, december 08, 2017

Varför jag älskar det tråkiga


Jag försöker komma igång med simningen igen efter 10 dagars frånvaro från bassängen. Uppehållet har berott på bristande ork/motivation och jag tillät mig själv att låta bli att simma, trots att jag visste att jag sannolikt bara var lat.

Men den här veckan har jag dragit igång igen och det var precis som väntat otroligt segt. Sirap i vattnet och passet på 3800m i onsdags gick i slow motion.

Motivationen lyser visserligen fortfarande med sin frånvaro men till detta tas inte längre någon hänsyn. Såg fram emot dagens 3900m i Vilundabadet lika mycket som mot en rotfyllning.

Till råga på allt var det en helt makalöst tråkig serie Hasse hade gett mig, en stege på 50-100-150m... upp till 400m och sedan tillbaka ner till 50 igen. Jättetråkigt!

Men det blev så väldigt bra! Jag simmade visserligen svinsakta, men genom att bara ligga och nöta meter efter meter (med lite variation av fenor och paddlar) fick jag tillbaka känslan i vattnet. Kände mig otroligt nöjd efteråt. Det här var precis vad jag behövde!

Och det är därför det är så himla bra att ha en Simfröken. Det må ha varit ett tråkigt pass på pappret, men i verkligheten var det egentligen ganska skönt. Och för mig kom det perfekt i tiden. Det är intressant att notera hur tankarna går, vilken inställning jag har och vilken mindfulness som infinner sig efter en stund under en sån här serie. Därför älskar jag det tråkiga!

Jag tycker om känslan av lätt ångest innan jag ska ner i vattnet, oavsett om det väntar tuffa intervaller eller något i stil med dagens stege. Det betyder att det på ett eller annat sätt utmanar min komfortzon. Och det är bra.

Jag vill simma alla typer av pass. Framför allt de jag ALDRIG skulle ge mig själv.

onsdag, november 29, 2017

Mallorca - trappor, tapas och storslagen medley

För en vecka sen lyste solen på mitt vinterbleka ansikte. Jag var på Mallorca med Stina, Karin och Matilda. Helvete vad härligt det var!


Vi flög ner på måndagen, med mellanlandning i London. Jag hade fönsterplats. Yay.


I London åt vi pommes och drack bubbel och när vi kom fram till Palma tog vi taxi till Stina och Urbans fina lägenhet.



Vi simmade i havet på Palmas strand. Det var salt och vågigt. Vi var dödscoola. Konstsimsteamet äger.


Foto: Matilda Karlsson

Jag har dock väldigt svårt med kombinationen saltvatten och vågor, framför allt när jag inte har något fokus som t ex en tävling. Jag blir så förbannat illamående och inser att hur gärna jag än vill att det ska vara toppen så känner jag inte så. En av komponenterna i taget är hanterbart men inte två. Så nästa gång vi begav oss till havet för att simma avstod jag.




Vi åt massor av god mat. Tapas i mängder. Pizza. Burgare. Mat. Gott. Jättegott!


Vi drack Sangria också. I början byggdes det upp en liten Sangriastress pga för låga värden, men mot slutet ordnade det upp sig. Sista kvällen framför allt. Vi var som tonåringar medan Matilda i lugn och ro höll ställningarna och hackade tomater till en utmärkt god guacamole.


Vi simmade två gånger i Palmas superfina och jättestora simhall. Tror det var över 20 banor totalt och linor i mellan alla banor. Inget larvigt och ineffektivt rundsim.

Stina hade fått träningspass från Micke, och de bestod av en jäkla massa medley. Under veckan simmade jag förmodligen mer medley än vad jag hittills gjort i hela mitt liv. Jag skojar inte.

Några av bragderna:
3x200m medley med fenor
100m medley UTAN fenor


Utöver simningen tillbringade vi en hel del tid med fysisk aktivitet av olika slag i borgen som låg precis bakom lägenheten. Den bjöd på fina små stigar i skogen och 506 trappsteg.


Tack Stina, Karin och Matilda för en jättefin vecka!