onsdag, juli 11, 2018

Vansbrosimningen 2018


Det gick bättre än oväntat, så kan man genom att citera Karin sammanfatta min Vansbrosimning 3k.

Att träningen inte alls blivit som den borde är en sak. Jag har i alla fall försökt hålla igång och när jag tänkte på loppet och mina mål försökte jag göra det utan förutfattade meningar om vad jag skulle kunna prestera och inte. Ville inte sätta mentala begränsningar.

De mest akuta hände dagen innan loppet. Efter att ha gråtit mig igenom torsdagskvällen och större delen av fredagen rullade jag slutligen mot Vansbro. Ensam och helt utan lust att göra annat än att dra ett täcke över huvudet och skita i precis allt.


Väl framme visade sig mitt bokade rum på STF Snöå Bruk, med bäddad dubbelsäng på andra våningen och dusch/toa på rummet (deras "finaste boende"), vara allt utom just det. En jävla obekväm situation mitt i allt annat. Obäddade enkelsängar på första våningen med toa och dusch i korridor. Efter två dagar av uttröttande förhandlingar slipper jag i alla fall kostnaden för boendet, men jag tvingades genomlida vistelsen ändå eftersom det inte finns några alternativ.


Nåväl. Träffade Karin och Matilda (och jättemånga andra vänner och bekanta) på lördagsmorgonen och vi promenerade långsamt bort mot starten.


Åt två bananer, värmde upp, bytte om och placerade mig långt fram i startgrupp 5. Kort väntan och sen var vi iväg.

Hade det lugnt i starten och låg ganska ensam in mot linan i kurvan, men hittade inga bra fötter. Efter svängen blev det trängre och jag kände hur jag sögs med i det allmänna tempot, men hittade fortfarande ingen att drafta på.


Efter knappt en kilometer blev det riktigt trångt. Vevande armar, folk som simmade över mina ben, var på ryggen, var överallt. Jag behöll lugnet men jag tappade riktningen och det kändes som om jag zickzackade mig fram. Och fortfarande hittade jag ingen att drafta på.

Samlade mig, styrde upp simningen och kort därefter hittade jag ÄNTLIGEN bra fötter. I ungefär 1 km hade jag riktigt fint flyt men vid en omsimning i Västerdalälven med ca 500m kvar tappade jag fossingarna och var ensam igen.


Pluspoäng är att jag inte såg frånvaron av fötter som en anledning att såsa. Tvärtom tvingade jag mig att simma extra hårt! Kämpade förtvivlat sista biten in mot mål. Som vanligt kändes det som om loppet aldrig skulle ta slut. Men det gjorde det så klart.


Tittade på klockan och gissade att jag skulle hamna på drygt 46 minuter. Kände mig nöjd med min inställning och ansträngning, men i det stora hela tyckte jag att jag simmade sämre än förra året. Slarvigare drafting och navigering.

Så döm om min förvåning, och helt enorma glädje, när den officiella tiden visade 8 sekunder snabbare än förra året!!! Tiden blev 45:37 och jag är SÅ nöjd!!! 1:31/100m i snitt. Och till största delen på egen hand (om vi inte räknar med- och motströmmarna). Hipp hurra!!!


Lite statistik:
2018 - 45:37, plats 168/7120 i motion, 8:58,9 efter vinnaren (36:38,7)
2017 - 45:45, plats 181/7545 i motion, 9:42,9 efter vinnaren (36:02,5)
2016 - 47:35, 222/8014 i motion, 10:12,2 efter vinnaren (37:23,2)


Efter loppet hängde jag runt med Karin, Matilda och Lovisa. Vi fikade mest och när vi inte gjorde det så åt vi lunch eller middag. Det var skönt. Förutsättningarna för en bra tid även på tjejsimmet var goda.

Jag hade trots allt en väldigt bra dag, även om den slutade mindre bra. Mitt rum kändes som ett fängelse. Att behöva gå ut i korridoren nu och då gjorde det inte bara svårt att koppla av, utan triggade även obehagliga minnen från förr. Sov dåligt och fick myggbett på tån.

Inga kommentarer: