Jag förstår mig inte på killar. "Män". Jag har försökt men jag tror att jag ger upp. Ena sekunden är allt bra och nästa är projektet osäkert, förhastat eller nedlagt. Försöker jag rätta mig i ledet och gilla det tillstånd som råder så kommer det nya bud direkt. Tvärtom ska det vara och min attityd och inställning är fel igen. Och så tycker man att jag är dryg. Eller så är någon annan dryg. Eller så får jag försvara något som inte är jag. Landsvägskörning verkar inte existera. Inte heller begreppet kommunikation.
Jag är inte arg, jag är inte ledsen och jag är inte nedslagen på något sätt. Snarast känner jag mig faktiskt ganska nöjd med tillvaron. Den ena killen är galnare än den andra och bredvid står jag och skrattar och skakar på huvudet. Fullt medveten om att jag antagligen är knäppast av dem allihop. Hattparad!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar