I det här läget var jag redan lite sen och kände inte att jag hade tid för några hjältedåd. Att låta Gullisen vänta medan jag förklarade för en främmande person vem jag var och varför jag svarade i en okänd människas telefon var inte ett alternativ som attraherade mig nämnvärt. Så jag handlade själviskt med enbart mitt och Jontes bästa framför ögonen. I efterhand kan jag känna att det var fel och jag är uppriktigt ledsen över detta. Förlåt.
Jag la telefonen på taket till bilen bredvid och pep därifrån mitt allra snabbaste. Om jag måste brinna i helvetet för det här så får jag ta mitt straff. Sometimes you win, sometimes you lose.
1 kommentar:
"...det är alltid en som ska förstöra för alla andra..."
Skäms!
Skicka en kommentar