Imorse var jag ute och sprang för första gången på ett par veckor. Det var bland det vedervärdigaste jag gjort på länge. Jag sprang som en tjockis, med långsamt rulltigt steg. Och när det blev lite uppförsbacke... suck. Allt var så hemskt.
Nu känns det dock betydligt bättre och jag funderar på att göra morgonjoggingen till en vana. Det kan i alla fall inte bli värre än så här, och ut på morgonen måste jag ju ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar