söndag, maj 13, 2018

Som en tub majonnäs


Vilket jävla helvetesdygn det har varit. Att jag ändå fick uppleva ovanstående utsikt under dessa timmar är ganska ofattbart. Eller åtminstone att jag hade närvaro nog att ta en bild av det.


Igår morse hyrde jag en cykel på hotellet. Efter en tidig frulle rullade jag glad i hågen över till Team Snabbare för att gå med på bergsvandring. Det var roligt att trampa fram på en gammal damcykel och inte alls jobbigt, men trots det var jag sjöblöt av svett när jag kom fram.

Vi knatade iväg mot berget och ganska snart började jag må lite illa. Tänkte att det nog skulle gå över, men det gjorde det inte. Jag frös lite och svettades floder. När de andra vek av till stranden Coll Baix (som jag så jättejättejättegärna ville gå till) tog jag av hemåt. Började må sämre, fick lägga mig en stund på en bänk och vila och kort efter att jag börjat gå igen kräktes jag.

Efter det mådde jag lite bättre, vilket var tur eftersom promenaden hem tog närmare 1,5 timmar. Hämtade min väska hos Pål & Marika, satt en stund och hejade på Ironman och övervägde om jag skulle stanna kvar eller om jag skulle åka hem. Bestämde mig för att åka hem.


Det tog ungefär 25 minuter att cykla och slutet var lite dimmigt. Plötsligt mådde jag fruktansvärt dåligt igen. När jag kom till hotellet och följande 5 timmar var det här vad jag såg. Jag kräktes så att jag tuppade av. Det har aldrig hänt förut!


Efter några timmar var det värsta över, och finaste, bästaste gulle-Marika kom över med en buffé av dryck, vätskeersättning (jag hade kräkts upp allt jag försökt fått i mig och var gränslöst törstig) och salta kex till mig. Hon satt och övervakade mig en stund, vet inte hur länge, och jag tror jag somnade lite då. Det kändes tryggt att inte vara ensam.

När jag märkte att jag fick behålla det jag drack kändes det bättre, men det var inte förrän jag tog en ipren senare på kvällen som jag kunde somna. Anledningen att jag hade svårt att sova då var inte längre illamående, utan att jag hade en förbannad värk i röven. Kanske pga cykling, bergsvandring eller sjukdom. Magsjukan kom sannolikt från matförgiftning vid frukosten.


Var mer eller mindre utslagen hela förmiddagen idag, även om jag mådde bättre. Tidig eftermiddag orkade jag mig ut, åt en banan och en drickyoghurt vid poolen och låg där tills det var dags för middag. Så jäkla gott att äta mat igen! Men ansträngande! Nu måste jag sova. Saknar Jontan och Tratten världsamycket.

1 kommentar:

Ingmarie sa...

Sånt där är skit (haha)jobbigt men det går ju snabbt över. Fortsätt krya på dig nu!