Jag var i Sverige en vecka men hann ta mig tillbaka till Mallis lagom tills utegångsförbudet i landet började gälla. Ett och ett halvt dygn senare stängde de gränserna och då hade jag inte kunnat åka hem. Känner mig tacksam och lättad. Det är här jag vill vara nu.
Jag är inte i karantän eftersom jag inte är sjuk. Jag är i confinamiento, vilket enligt Google Translate betyder att jag är innesluten. En form av husarrest alltså.
Det är inte tillåtet att gå ut annat än för att gå till affären, jobbet, apoteket, hjälpa äldre eller gå ut med hunden. Detta gäller inledningsvis i två veckor men kan komma att förlängas. Olovlig utevistelse bötfälls med 600-600.000 euro och fängelse i upp till ett år. Det här är på riktigt. Polisen patrullerar stranden utanför oss.
En intressant iakttagelse är att även här hamstrar folk toapapper. Det är alltså en internationell företeelse. Vi har dock för tillfället så vi klarar oss, om någon är orolig.
Det känns som ganska stor skillnad mellan Spaniens och Sveriges agerande för att stoppa spridningen. Jag upplever att Sveriges regering är lite nonchalanta och inte tror att det ska drabba oss så hårt. För ett par veckor sedan hade Spanien bara några hundra smittade och nu eskalerar det i farlig fart. Men visst.... av 45 miljoner invånare är det inte så många sjuka. Så låt oss stanna vid det. Och jag skulle föredra om Sverige drog i handbromsen redan nu. Att bara några få % dör är en klen tröst för de som drabbas och dess anhöriga.
Även om situationen är märklig så kan jag inte säga att jag lider nämnvärt av min inneslutning. Allt, inklusive Daniels arbetsplats, har stängt så vi är hemma tillsammans. Vet inte om jag någonsin varit inomhus i två veckor, och det har bara gått två dagar hittills, men det är väldigt mysigt.
Och jag känner mig trygg. Om jag bär på viruset kan jag inte smitta någon i riskzonen. Och jag kan heller inte bli smittad, även om jag inte är speciellt orolig över att bli sjuk själv.
Vi har påbörjat en 14 dagars yogautmaning på doyogawithme.com. Perfekt tillfälle! Två dagar, två pass och träningsvärken i axlarna är redan ett faktum!
För mitt företag är det förstås en smärre katastrof. Vi arrangerar resor för äldre och det är förstås inte direkt högtryck på bokningarna just nu. Men jag föredrar att tänka positivt och det kunde varit betydligt värre. Andra har det mycket jobbigare. Jag har stora förhoppningar om att vi tar oss igenom det här men jag föredrar om det inte drar ut på tiden.
Nyligen sålde jag bilen och satte in pengarna på min ISK. Känns inte jättekul nu. Men återigen, positiv thinking. Huset är också sålt men de pengarna har inte hunnits placeras i någon aktiefond med tråkig, nedåtgående kurva ännu. Win!
Många, men inte alla, tar det här på allvar och stannar hemma. Spelar in roliga filmer och skojar. Det är en bra approach som jag gillar. Det är viktigt att hålla humöret uppe och samtidigt göra som vi blir tillsagda.
Adapt and overcome!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar