Vilken game changer att Adam Alsing tragiskt avled i veckan. Må han vila i frid. Det är så mycket lättare att förstå "det läbbiga Coronaviruset" när någon som Adam dör - medelålders, intelligent och full av liv. Framför allt det sistnämnda. Långt ifrån den tidigare bilden om att bara äldre (som ändå snart ska dö) går under.
I början var jag inte orolig för att själv drabbas men nu är jag det. När jag läser om unga människor som ingående beskriver sjukdomsförloppet, och säger att det är det värsta de varit med om, blir jag livrädd. Jag blir bekymrad och ledsen över att mina föräldrar inte är försiktigare. Idag var jag själv i affären och blev skitnojig av att kassörskan snorade lite bakom sitt visir, bakom glasrutan till kassan.
På de spanska nyheterna berättade de om en anställd i en mataffär som kom hem efter jobbet och möttes av en lapp från grannskapet att hon inte längre var välkommen att bo kvar eftersom hon skulle sprida smitta. Liknande händer på andra platser. Sjuksköterskor, gynekologer, läkare, apotekare. Såna händelser får mig att känna att det här viruset trots allt gärna får radera ut en del av befolkningen. Jävla sophuvuden!!!
Min egen lilla obetydliga vardag fortsätter som vanligt. Det är märkligt hur snabbt dagarna passerar. Och situationen fortsätter att vara superhärlig, med den enda lilla detaljen att jag inte är la puta jefa över mitt liv.
Vi har målat utemöbler...
... utfört styrketräning (vilket medförde svår träningsvärk)...
... hittat en ny favoritplats med solsken hela eftermiddagarna...
... förstärkt säkerheten i hemmet för att få stopp på den okontrollerade virusspridningen...
... samt firat en synnerligen otraditionell, men trevlig, påsk.
I teorin har vi nio dagar kvar av isoleringen. Jag hoppas att det kan bli någon liten lättnad i restriktionerna därefter, men det är inte helt osannolikt att de förlänger med samma regler som nu. Vi vet inte det i dagsläget.
Jag saknar skogen och bergen oerhört mycket. Det sprider sig som en galen längtan i bröstet och i magen. Frustration! Jag vill gå ut!!!
Det gjorde jag visserligen idag, men promenaden till mataffären tar ungefär tre minuter, så det är inget att hetsa upp sig över. Blev helt överrumplad av alla dofter under denna korta promenad. Det luktade vår, eller kanske sommar, och blommor. Värme, minnen och lycka. Doftvariationen är förstås även den begränsad när man är på samma plats hela tiden men det är inget man tänker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar