söndag, juli 19, 2020

Hur är det på Mallorca nu? Egentligen?


Jag har blivit spanifierad. Omvänd, förändrad, pånyttfödd. Nä, kanske inte riktigt, men det är ett helt annorlunda tillvaro nu mot innan. En ny livsstil. En anpassning har skett och sker fortfarande till den.
  • Jag börjar nu äntligen, om än långsamt, lära mig att jag inte måste passa på att gå ut när det är soligt. För sol är det nästan alltid på Mallorca. Och är det inte soligt så är det oftast så varmt att man tror att det är soligt. Helt omvänd är jag dock inte. Det är fortfarande skönt när det regnar eftersom jag då med säkerhet vet att jag inte behöver gå ut och leka. Och regnet gör luften frisk och klar.
  • Även om det oftast är varmt är det då och då något kallare. Trots att folk ligger på stranden i bikini kan jag ibland känna att jag behöver ta på mig en liten tröja för att inte frysa när jag går ut. Typ om det är lite molnigt, kall vind och bara sådär 25 grader.
  • Jag har fått helt andra mattider än i Sverige. Hur det har kunnat hända är för mig en gåta, men ingen i hemmet riskerar att bli mördad trots att vi inte äter frukost före kl.10 vissa dagar. Det har hänt att lunchen inte landat i magen förrän vid kl. 15:30 och middag äter vi i princip aldrig före kl. 21. Och det är beroende av första punkten ovan. Här kan man njuta av sol och värme på stranden till sent och det känns helt enkelt orimligt att äta tidigare.
  • Jag har fått en skev prisbild. Det har gått så långt att jag tycker att allt som kostar över 20€ är upprörande dyrt. Oavsett var det är. Ett favoritvin vi hittat i affären kostar 2,85€. Ett sånt skulle antagligen inte vara drickbart i Sverige, om det ens gick att få tag på för det priset. Och kläder, inte nog med att det är billigt - det behövs knappt heller. Jag går främst i bikini ändå.
  • Jag tar med mig ALLT när jag går till stranden. Stor kylväska, parasoll, strandfilt, badhandduk, snacks och underhållning. Även när jag bara går 50 meter rakt ner från huset för att vara där en timme. Snart har jag förmodligen även med mig en solstol och ett bord.
  • Det här har nog ingenting med huruvida jag har blivit spanifierad eller inte att göra, men sedan jag flyttade hit har jag slutat längta bort. I Sverige kollade jag alltid efter resor, drömde om semestrar, palmer, turkosa hav och värme. Sånt som jag älskar. Sånt som finns här. Varför skulle jag vilja resa någon annanstans när jag redan bor mitt i paradiset? Att vara nöjd är skitlätt.
Detta om detta. Nu över till vädret. Eller, jag menar annat. Nu över till annat.


Det är ett par medmänniskor (tänk >5, kända och okända) som, sedan gränserna öppnades, har frågat mig hur situationen egentligen är på Mallorca? Törs man komma hit? Har affärer och restauranger öppet? Känns det tomt och ödsligt? Måste man ha munskydd jämt? Jag förstår att man vill veta och sannolikheten att man ska hitta bra information från spanska myndigheter är ungefär lika stor som den att trampa på en Fjärsing. Minimal, alltså.

För varje vecka blir det fler och fler turister. Det betyder att fler restauranger och fler affärer öppnar vartefter. Jämfört med under karantänen känns det smockfullt med folk nu, men jämfört med en vanlig sommar är det ganska tomt. De räknar med att ungefär 70% av butiker, hotell och restauranger kommer att öppna den här säsongen.


Häromdagen tvingades två av partygatorna i Magaluf och Palma stänga i minst två månader framöver på grund av att en stor grupp människor, främst engelsmän och tyskar, inte kunde uppföra sig. De hoppade på bilar, förde oväsen, bar inte munskydd och höll inte avstånd. Människors dumhet upphör aldrig att förvåna.

Sedan förra veckan är munskydd obligatoriskt att bära på alla allmänna platser utom på stranden, vid poolen, i naturen eller när man idrottar. Alla mindre detaljer kring detta är fortfarande oklara - t ex om en rask promenad räknas som idrott, om landsbygden räknas som natur osv. I Andalusien behöver de ha munskydd även på stranden, så i nuläget är jag tacksam över våra regler. Men jag skulle personligen inte åka hit på semester under de premisserna. Hellre vänta till nästa år.


Det är sjukt obekvämt med munskydd i värmen, så är det bara. Jag tror på att munskyddet kan hjälpa i stängda utrymmen, och jag har inget emot att bära det där. Däremot har jag synnerligen svårt att förstå vilken nytta det gör när jag promenerar utomhus i friska luften. Har inte läst någonting som tyder på att smittorisken skulle vara speciellt stor där, såvida vi inte pratar stora folksamlingar där man inte kan hålla avstånd från varandra. Men det spelar förstås ingen roll vad jag tror. Man får bara hoppas att beslutet kommer från någon som vet.


Spridningen av Covid-19 har ökat igen i Spanien och några områden, bland annat Barcelona, har obligatorisk eller rekommenderad lockdown igen. Även antalet fall på Mallis ökar. Jag känner mig ganska uppgiven. Men tanken på en ny karantänsituation är inte så obehaglig faktiskt. Det hade sina fördelar, framför allt när vi gick in i fas 1 och 2. Bäst var att jag fick vara med Dani hela dagarna. Det är tråkigare hemma utan honom.

2 kommentarer:

Demi sa...

Härlig läsning. 🥰🥰 till dig o Dani

Sofia sa...

<3