Jag firar ett år, precis just idag. Idag var det nämligen ett år sedan jag gjorde min första spanskalektion i appen Duolingo och sedan dess har jag pluggat VARJE dag. Allt från 10 minuter till flera timmar. Varje dag, sa jag det? VARJE. I 365 dagar. Man ba... fukk yeaaahhh!!!
På den tiden har jag tagit mig igenom och avslutat allt upp till nivå 5 av 7 (även om jag fick kämpa lite hårt för att bli klar med nivå 4 just idag). Enligt Duolingo betyder det att jag kan följande:
Checkpoint 1 - säga hej, berätta om mig själv och min familj, beställa på restaurang och göra grundläggande researrangemang.
Checkpoint 2 - prata om mig själv, mina rutiner, preferenser och hobbies, fråga om vägen och shoppa.
Checkpoint 3 - ge enkla instruktioner, kommunicera i klassrummet, be om eller erbjuda hjälp, prata om framtida planer och viktiga händelser i dåtid.
Checkpoint 4 - beskriva saker mer detaljerat, prata om min hälsa, göra upp planer, prata om min barndom och beskriva saker som redan hänt.
Om det stämmer vet jag inte. Klart är att jag åtminstone kan en jävla massa mer spanska än för ett år sedan. Jag kan följa med i samtal och få en helhetsbild av vad man pratar om även om jag oftast inte förstår detaljer. Men "poco a poco", som alla spanjorer så glatt säger till mig när jag känner frustration över språket. Bit för bit.
Jag kan föra en konversation och få fram nästan det jag vill säga, ibland genom lite konstnärlig utfyllnad av ordförrådet och fantasirik samtalspartner. Jag tycker det är läskigt att prata och gör det helst bara med närmast sörjande. Att öva mer på att prata står högt på min lista och jag hoppas kunna anmäla mig till en kurs i "Spanska för invandrare" till hösten. En app är trots allt en app och den kan inte riktigt ersätta riktig undervisning, så jag hoppas att det inte sätts Covidkäppar i det hjulet.
Under nästan samma tid som jag har pluggat spanska har Dani istället kört engelska och svenska i appen. Att följa hans utveckling har varit nästan mer inspirerande än att se min egen. Plötsligt använder han sig av engelska ord jag inte hört honom säga förut och den osäkerhet han hade i språket tidigare är borta. Hans framsteg i engelskan är faktiskt helt grymma.
Svenskan är svårare. I appen går det fortare framåt och grammatiken och ordförståelsen verkar mindre gedigen än i engelskan och spanskan. Fullt förståeligt, svenska är inte ett stort språk. Och det hjälper förstås inte Dani att jag är oförmögen att förklara grammatiken. Men även här gör han framsteg.
På kylskåpet har vi just nu världens gulligaste inköpslista på (kreativ) svenska. Jag älskar det!!! Som med allt i livet handlar det inte om att få det rätt vid första försöket utan om att faktiskt våga prova sig fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar