söndag, januari 26, 2020

Hej nya livet!



Om du inte har hängt med riktigt i svängarna så kommer här en kort resumé:
Jag har dragit, puss hej. Bor på Mallorca nu, i Alcudia med Daniel.

Vägen till Mallis gick via Danis föräldrar i Zagrilla i Andalusien. Otroligt vacker plats!



Dani såg till att jag fick en maxad upplevelse. Vi turistade, firade Magic Kings (vilket egentligen kräver ett eget inlägg pga mängden tankar och frågor det genererade), handlade ekologiskt vin så lokalt att det saknade etikett, vandrade i bergen, smakade på oliver och apelsiner direkt från träden (rekommenderas ej) och åkte skridskor. Fikade och åt churros.


Jag fick såklart också träffa föräldrar, syskon, farbröder och mostrar. Det kindpussades vilt och jag fick massor av presenter, men ingen pratade engelska. Mina kunskaper i spanska kommer från ca 150 dagars studier i appen Duolingo. Jag kan tillräckligt mycket för att förstå att jag inte kan ett jävla jota.


Men alla var supersnälla och jag ansträngde mig verkligen för att säga det jag kunde på spanska. Inte vara feg. Danis pappa gjorde sitt bästa för att vidareutbilda mig och hans mamma tyckte nog mest att jag var söt när jag försökte säga något.


Jag är glad att jag har träffat Dani. Han bryter ner murar kring orimliga fack jag placerat mig själv i, han är rolig, snäll, otroligt lyhörd och omtänksam. Han är supersnygg och har stora bruna ögon med ögonfransar lika långa som de jag betalade 650 kr i månaden för att få. Han tar hand om mig och han lagar väldigt god mat.



Älskar varje sekund av det nya liv jag har. Faktum är att jag har svårt att förstå att allt det jag upplever nu är min vardag. Att jag inte behöver lämna det här. Att bo i Sverige är på vintern som att leva i en svartvit film.

Här är det färgfilm, även om det förstås kan vara kallt, regnigt och blåsigt. Men det är mycket ljusare.



Förra veckan drog en storm förbi med vindhastigheter upp till 25 m/s i byarna, och under två dagar var det svartvitt även här. Stranden är nu full av alger, bryggorna är sönderblåsta och en gammal båt ligger i strandkanten. Men nästa veckan förväntas det bli upp emot 20 grader. Färgen har återvänt och vi får svensk sommar i januari.


Jag känner stor tacksamhet över att jag har haft och har ett så bra liv. Ofta vill jag använda ordet tur men det handlar inte bara om det. Det är JAG som gjort det här möjligt. Jag kan inte styra över allt i livet, och jag har inte alltid kraften att göra de ändringar jag kanske borde, men i slutändan vet jag att jag själv är ansvarig för min egen lycka.


De flesta begränsningarna sitter i mitt huvud och ingen annanstans. Tar det stopp i en riktning är det bara att försöka hitta en ny, och kanske blir det bättre än man vågat drömma om...


Jag och Dani bor i en liten lägenhet ungefär 30 meter från stranden. Från balkongen ser man havet, bergen och palmer. Det är dessutom nära till simhallen/gymmet, mataffären och Alcudias restauranger. Jag älskar den här lägenheten även om den hittills inte varit helt problemfri.


Det första som hände när vi precis avslutat tre dagar av intensiv städning var att golvet sprack med ett brak. Men de vi hyr av har hittills varit toppen, alla problem vi påpekat har åtgärdats. Vi fick snabbt ett nytt golv. Och lägisen har AC, öppen spis och balkong. Och lite annat förstås.


En bra sak med livet här är kontrasten mellan solig sandstrand på dagen och att kura upp sig i soffan med filt, bok och tända ljus på kvällen. Det är vinter men inte på ett utmattande sätt, utan lagom mycket av allt.


Jag är barnsligt glad över att kunna kliva direkt ut i sanden när jag lämnar lägenheten. Att promenera längs vattnet efter jobbet i värmande solsken, kanske fika på en brygga, är en lyx som är svår att sätta ord på. Just nu är det lite extra bra, eftersom Dani är ledig.



Det är också häftigt att vara i princip ensam på stranden nu när jag vet hur det brukar se ut på somrarna. Och det är något speciellt med turkost vatten. Har alltid varit svag för det. Jag gillar inte att simma i saltvattnet, men färgen får min mage att göra små krumbukter av lycka.


Så... detta om detta.

Här är jag nu. Mitt bland soluppgångar, spanjorer och palmer. Vet fortfarande inte hur det hände. Känner ibland osäkerhet över vem jag är. Är rädd att jag ska vakna upp ur drömmen och att alla ska skratta åt mig för att jag trodde det här var på riktigt.


Men jag tänker också att allt det är rimliga tankar när en tidigare turbulent och oklar situation på ganska kort tid förvandlas till en solskenshistoria, bokstavligt talat. Kom gärna och hälsa på.

onsdag, januari 15, 2020

Camp Snowman 2019


Jag vill faktiskt säga några ord om Camp Snowman, även fast det kanske finns annat mer aktuellt som också förtjänar lite utrymme här.

Under 15 dagar i rad, från 21 december till 4 januari, simmade jag totalt 60.000 meter med Human Ambition i Vårby. Jag hade svinbra dagar och dåliga dagar, men jag simmade alla pass med massor av glädje!


Det absolut bästa tipset under campet fick jag från Karin. Hon påminde om att jag tappar armbågen i slutet av återföringen, oftast när jag blir trött. Har sett det här på film förut men inte tänkt mer på det. När Karin sa till mig började jag lägga mer fokus där och det gick otroligt mycket bättre!

Campet följdes upp av en veckas planerad vila/semester och en just nu pågående oplanerad förkylning som sätter stopp för min come back i bassängen.

Hur som helst - Camp Snowman 2019 enligt följande:


Camp Snowman #1
Konstaterade att jag simmar snabbare med band runt vristen än utan (kämpa bensparken) samt att jag blir mentalt knäckt av att simma med fallskärm. Mina grymt peppiga bansimpisar fick mig att fortsätta när jag ville lägga av. Tack för det Fredrik, Per, Einar och Lars-Erik!


Camp Snowman #2
Kort och jobbigt idag. Var snabbare än väntat men långsammare än önskat. Ibland hänger bensparken inte riktigt med i armarnas frekvens när jag simmar snabbt och då blir det orytmiskt och jobbigt. Men under passet idag fick jag känna stunder av väldigt fint flyt, när armar och ben faktiskt jobbade ihop. Roligt! Jag har så många saker jag kan förbättra i min simning, massor med potential! Det känns fantastiskt!


Camp Snowman #3
Sliten i kroppen efter gårdagens snabba 50:or. Det släppte efter ett tag och jag simmade bra, men hjärnan var fortfarande motvillig. Hade ändå roligt med Stina och Caroline på banan. Tack Micke för att du ordnar CS för oss! Ser fram emot tomtesim imorgon.


Camp Snowman #4
Ännu en episk morgon med Human Ambition i bassängen. Simmade 4100m som avslutades med 50m pf på sub 30. Yay! Julkänslan är noll men starten på dagen var perfekt. God Jul!


Camp Snowman #5
Att simma är roligt! I dagens pass ingick oväntade saker som underhållning på botten och att ducka för paddlar från banorna bredvid. Hade det riktigt tufft ett tag i början då det kändes som om jag simmade motströms, men jag slet på och den jobbiga känslan släppte. Tack Stina, Caroline och Daniel för positiv attityd och grymt fokus. Väl värd frullen nu!


Camp Snowman #6
Tjong i medaljongen, vilket pass!!! Utmanande och roligt som fan. Kolla vilket fokus jag har! Baam! Dagens 4k Medley Madness lämnade en helt grym känsla i kroppen. Är fortfarande hög som ett hus på endorfiner! Och svinnöjd med min simning. Roligtroligtroligt!!!


Camp Snowman #7
Grymt pass med vikariecoach Osama idag. Utmanande men genomförbart, omväxlande och jättekul! Fick bra tips på detaljer att träna vidare på i medleyn (I fjäril - huvudet ner och fötterna ihop). Av den massiva tröttheten jag kände i överkroppen igår märktes ingenting när jag väl hoppade i vattnet. Woop woop, träning är roligt!!!


Camp Snowman #8
Var en smula trulig idag och ville inte simma med fallskärmar, tic tocar och grejs. Ibland är det så. (Ofta när det kommer till fallskärmssimning faktiskt...) Så jag anpassade lite och så blev allt toppen ändå! Men idag behöver jag nog ta en liten tuppis om jag ska orka simma imorrn igen.


Camp Snowman #9
Bra laguppställning på träningen idag. Hade behövt vara lite fräschare i kroppen för att hänga med i det allmänna tempot men jag gjorde mitt bästa tills jag fick nog och gick upp. Nu ska jag försöka ladda om inför 100x100m imorgon.


Camp Snowman #10
100x100m - simfesten som i min värld alltid gått under namnet ”Lars Frölanders julafton”. Trots nio tuffa snowmanpass som uppladdning simmade jag snabbare än förra året och kände mig jättestark! Stort tack till superfokuserade och asgrymma simpisarna Caroline, Veronica och Per för high fives och glada tillrop. God Jul & Gott Nytt År Lars Frölander!


Camp Snowman #11
Bättre än oväntat, så kan man beskriva dagens pass med inslag av fart. Kunde klämma ut betydligt högre hastigheter än något tidigare pass under campet, trots de senaste tio dagarnas totalt 40k. Följde upp med traditionsenlig nyårslunch på Nytorget 6 med simpisarna. Gott Nytt År!


Camp Snowman #12
Pappa Göran illustrerar här min känsla i dagens pass på ett utmärkt sätt. Hade jag inte delat bana med bästbästa Karin, Stina och Sofia så hade jag sannolikt inte gnetat ihop 4600m. Men nu gjorde jag det.


Camp Snowman #13
Jag var sjukt stark idag, både mentalt och fysiskt. Detta trots att jag vaknade med kraftig mensvärk, acneattack i fejset och en önskan om att ligga i fosterställning i ett hörn resten av dagen. Simning hjälper mot allt! Tiden tog slut efter 5100m men jag hade massor av kraft kvar. Hoppas den infinner sig även imorgon.


Camp Snowman #14
Dagens framstående prestation bestod i att bli bra på bild, få vatten i näsan och överleva 4100m med Micke och Per i Vårby. Den fantastiska känslan från igår lyste tyvärr med sin frånvaro.


Camp Snowman #15
Tack Micke för 15 pass och totalt 60.000m. Tack alla simpisar som pushat, peppat, hejat på och fikat. Och en fet klapp på axeln till mig själv som simmade mig igenom alla dessa meter med en så himla grym inställning och attityd. Swim or die!

måndag, december 30, 2019

100x100m - Lars Frölanders julafton


Idag var det dags för 100x100m, simfesten som i min värld går under namnet Lars Frölanders julafton och som namnet till trots kan simmas när som helst under året. Men med fördel kring jul/nyår.

Efter förra årets insats tänkte jag att jag måste förändra något nästa gång, dvs idag, t ex simma fler hundringar utan prylar eller köra kortare starttid. Men så blev det inte. Årets utmaning blev istället en uppladdning av nio dagar simning i rad och totalt 30400 meter i kroppen.

Ytterligare en aspekt har varit ett mentalt ganska krävande liv den senaste veckan (eller de senaste tre åren om du så vill...) som tagit ganska hårt på mig. Igår kväll hade jag silkespapperstunna väggar mellan ilska, gråt, uppgivenhet och total utmattning.


Lyckades inte sova bort detta helt, men jag lyckades ändå förbereda mig rätt hyfsat. Jag åt bra och rikligt med mat hela dagen, drack mycket vatten, köpte kanelgifflar och bananer att ha efter simningen och jag lyckades komma över några av pappans nyligen utgångna PowerBar energipluppar att äta under passet.

Körde dessutom ett yogapass med fokus på överkropp för att försöka stretcha bort några av de senaste dagarnas meter som satt sig där. OCH jag rakade benen. Sparade säkert massor av tid på det idag.


Redan innan dagens pass hade jag synkat ihop mig med Veronica, Caroline och Per om att köra ihop på en bana, eftersom jag visste att vi hade ungefär samma önskemål och simmar i ungefär samma tempo. Bra grej, de var superfokuserade och asgrymma!

Jag var också superfokuserad och asgrym! Fram till 7000 meter kändes allt så himla lätt. Sedan gick det lite tyngre på slutet, men inte så att tempot påverkades. Det var mest att jag tyckte det var dags att passet tog slut.

Vi simmade med start 2:00 utan paus, 20 sträckor vardera av sammansatt, dolme, paddlar/dolme, fenor och paddlar/fenor. Totaltid 3:20.


Trots den icke optimala uppladdningen var det här mitt bästa år av 100x100m. Slutade på ett snitt av 1:31/100m vilket är 4 sekunder bättre än förra året (då hade jag 1:35/100m). Dessutom låg jag först och drog 80/100 sträckor idag. Vi hade 10 sekunders lucka men man får ändå lite hjälp av drafting när man ligger bakom. Men jag var jättestark och höll ett stabilt och jämnt tempo genom alla 10k.

Sammansatt ca 1:37-1:38
Dolme ca 1:35-1:36
Paddlar/dolme ca 1:28
Fenor ca 1:26-1:27
Paddlar/fenor ca 1:24

Så. Nästa år.
Det vore helt rimligt att köra start 1:50. Men det känns orimligt att byta från start 2:00 till start 1:50 enbart på 100x100m. Det viktigaste steget är således att lämna komfortzonen och dra ner starttiden på årets övriga träning till att börja med. Sen kan vi snacka starttider för Frölanders julafton nästa år.

söndag, december 22, 2019

Tankar om jobbet


Jag gillar mitt jobb på Sällsis, det gör jag faktiskt. Även om man kanske inte alltid kan tro det. Speciellt inte de senaste tre åren då min kapacitet pga anledning varit långt under det jag själv anser vara det normala.

Jag jobbar inte så många timmar varje dag. Det är kanske inget bra koncept för att skapa ett framgångsrikt företag, men om man nöjer sig med att hålla det flytande så funkar det. Nästan. Och det jobb som för 13 år sedan tog 8-9 timmar om dagen tar en tredjedel av tiden nu.


Mitt mål har alltid varit att skapa ett flexibelt arbete som kan utföras i stort sett var som helst. Det lyckades jag med för länge sedan. Jag tyckte det kändes omodernt att vara bunden till en specifik plats för att utföra mitt jobb.


Att utnyttja den flexibiliteten har jag däremot varit lite sämre på. Ett par somrar har jag jobbat några veckor från landet, men då har det blivit nån slags slö kombo av semester och att hålla kunderna lugna. Det har funkat men inte känts 100.


För det är ändå något visst med att ha en arbetsplats att komma till. Det är som att fokuset blir ett annat när man har en kalender på väggen och ett foto av hunden i en ram på skrivbordet. Jag vet alltid vad jag ska göra när jag kommer till min plats.

Det enda störande momentet har varit en cykel- och triathlonmotiverad pappa med behov att prata träning.


Under tiden jag jobbade på Mallorca tvingades jag lära mig att hitta fokus utan väggkalender, häftapparat och post-it. Viss information hade jag på papper, men det allra mesta fanns digitalt. Det var inte mitt största problem.

Mitt största problem är att jag är som en trotsig 15-åring. Jag jobbar skitdåligt när jag måste och asbra när jag inte behöver. Vi har telefontid på vardagar mellan kl. 9-12 och således sitter jag mest och lallar den tiden. Himlar med ögonen. När växeln stänger eller det är helg tänds flitens lampa igen.


Just nu har jag kontoret ca 120 cm från sängen och jag älskar det! Det är en värdig definition av "nära till jobbet". Det faktum att telefonbokningen är julstängd gör inte saken sämre. Det finns alltså inga specifika tider då jag behöver jobba. Och då blir det istället ganska ofta.

Allra bäst gillar jag mornarna nu. Tidigare har det varit en tid som gjort mig stressad. Man kan tycka det är larvigt att jag blivit stressad över att ha två saker att göra innan jag börjar arbeta - promenera med Trattefnatt och åka till jobbet. Men så har det varit.


När jag nu enbart behöver fokusera på en av ovanstående saker, och sträckan har förkortats från 12km till 1,2m känns livet jobbet faktiskt som en fest! Hoppas på ett riktigt produktivt 2020. Puss, hej.

fredag, december 20, 2019

Bra bilder med ny telefon


Jag har en ny Iphone. Har försökt lista ut hur länge den gamla har stått pall men har inte lyckats. Tror det är åtminstone tre år, vilket är beundransvärt. Nästan som på gamla goda tiden, med Nokia 3110 som höll för allt. Däremellan har det nog inte gått mer än ett eller två år mellan bytena.

Enligt ryktet, ja eller specifikationen, är den här telefonen vattentät, vilket är något jag välkomnar varmt! Minst tre av mina tidigare mobiler har dött genom dränkning - en i en tekopp, en i en simbassäng och en i en vattenpöl i fjällen.


Nu ser jag fram emot att kunna lägga upp ännu finare bilder på bloggen och Instagram. Älskar porträttfunktionen och att bilderna blir så otroligt krispiga.

Överföringen från gamla telefonen till nya gick helt sjukt lätt. Jag har länge sett 2020 som framtiden, men saknat alla coola saker den skulle föra med sig. Men det här var värdigt! Telefonerna behövde bara ligga lite nära varandra en stund och vips så var det klart. Jag är asimpad!!!


Men om överföringen var framtid så var att skaffa ett nytt Mobilt BankID forntid. Eftersom min digipass från SEB tydligen dog 2016 (måste skett precis efter att jag bytte telefon senast för då skaffade jag BankID med den) så var jag tvungen att fysiskt besöka ett av deras kontor. Maj Godd. Människor. Kölapp. Evig väntan. Döden.

Nu är det i alla fall gjort och livet kan gå vidare som vanligt. Puss, hej.