lördag, juli 22, 2017

Swimmin' safari på Ingarö


Jag simmade imorse. Varje lördag kör Human Ambition Swimmin' Safari på olika platser runt om i Stockholm. Vi har t ex simmat runt Lilla Essingen och Långholmen tidigare, och imorse hade turen kommit till Ingarö och Björnö Naturreservat.



Det är långt till Värmdö och när Google Maps förkunnade 50 minuter till mötesplatsen kände jag mig tveksam till att åka, men det var SÅ värt resan. Vattnet var kyligt men hanterbart och det är faktiskt häftigare att simma i havet än i sjöar. Jag hade glömt att det trots allt är en viss skillnad.


På passen med Human Ambition brukar deltagarnas erfarenhet och nivå variera, och man vet aldrig riktigt innan man är där om simningen kommer bli lugn eller hård. Idag lutade det åt det senare, men jag passade på att suga tag i Mickes tår och drafta bakom honom så mycket jag kunde.

Det gjorde ansträngningsnivån hyfsat behaglig större delen av tiden förutom när han fick för sig att öka tempot. Från hans synvinkel var det förmodligen från slowmo till långsam arbetsfart, men jag fick ligga på ordentligt för att inte tappa honom då. Väldigt roligt! Jag känner mig stark.


Avslutade med att helt dödsföraktande kasta mig handlöst ut från en klippa 7-8 meter över havet. Vilken jävla grej! Jag var länge högst tveksam till genomförandet. Velade flera minuter och kanske grät jag också någon liten tår medan jag samlade mod, eftersom jag visste att fast jag inte ville så var jag tvungen att hoppa. Ibland är det bara så.

När Micke inte orkade vänta nedanför i vattnet längre utan hotade med att gå upp så hoppade jag. Någon var ju tvungen att fiska upp liket och ta hem till mamma och pappa.

Spoiler alert! Jag lever fortfarande.

torsdag, juli 20, 2017

Från ångest till succé

Jag verkar vara i någon form av form.

Igår simmade jag i Hellas med Human Ambition. Race pace heter passet som går varje onsdag kl. 18:30, och det är inte mer komplicerat än att man simmar en varvbana och får tid på ett, två eller tre varv. Varje varv är 1280 meter och enligt Micke motsvarar tiden på två varv ungefär vad man kan göra på Vansbrosimningen (plus/minus två minuter) och tre varv vad man kan göra på en Ironman.


Senaste simmade jag ett varv på tiden 21:49 och var himla nöjd. Målet igår var att slå den tiden, ända tills jag frågade Micke hur många varv han tyckte att jag skulle simma, baserat på att jag vill formtoppa till min kommande utmaning i Zell am see 27/8. Han sa: helst tre varv, men åtminstone två.

Jag fick ångest, en klump i magen och tappade helt sugen att simma. Det verkade så sjukt jobbigt, långt över min mentala kapacitet. Som tur var fanns det en timme eller två att låta det sjunka in, och givetvis slutade det med att jag simmade två varv. Man blir inte en bättre simmare av att fega ur, men inte heller av att ta sig vatten över huvudet.


Jag simmade riktigt, riktigt bra. Och jag var ändå nästan sist. Sjukt starkt gäng som var där igår. De första 500 gick skakigt, sannolikt för att jag då var i chock över hur snabbt alla drog iväg, och det påverkade min simning högst negativt. Sen lyckades jag hitta in i min lilla fokusbubbla och körde på i egen takt.

Första varvet gick nästan minuten snabbare än senast, 20:57. Ville lägga av då men fortsatte.

Vid Lilla holmen på andra varvet hittade jag superbra fötter som jag hängde fast vid. Släppte allt annat. Slutade bry mig om navigering, tempo och hur långt det var kvar, och koncentrerade mig enbart på att hänga på sulorna framför. Avslutade med en spurtstrid mot Anna in till bryggan.

Andra varvet gick på 21:51 och totaltiden blev jättefina 42:48. Enligt Garmin var det ett snitt på 1:42/100m. Och alltså, nästan långsammast i gänget. Vilken ynnest att få träna med så duktiga simmare!

onsdag, juli 19, 2017

Jag har simmat snabbt


Igår simmade jag svinsnabbt. Det var första passet på länge i bassäng (utan våtdräkt) och sådana pass brukar historiskt sett mest vara misär. Igår - ingalunda! Jag hade det stora nöjet att simma tillsammans med Fröken som behövde lite simspiration inför kommande swimrunlopp.

Antagligen var det därför jag simmade så snabbt, Hasse plockar alltid fram det bästa ur mig i vattnet. Jag försöker impa på honom och då tar jag i lite mer. Det är en av anledningarna till att han får axla det ärofyllda uppdraget att vara min tränare.

Gammal bild. Så här tomt är det bara en solig dag när någon har bajsat i bassängen

Exempel på min framstående simning igår är 3x100 fart 1-3 på 1:47, 1:42 och 1:35 samt 8x100 fart 3 start 2:00 där jag simmade första fyra med fenor på runt 1:25 och de sista fyra med paddlar och fenor på 1:18 ner till 1:14. Men det blev lite jobbigt där på slutet.

Blommor och lektyr

Dessutom fick jag blommor som tack för helgen i Hallstahammar och en väldigt spännande bok av Simfröken - "Peak: vetenskapen om att bli bättre på nästan allt". Ser fram emot att läsa den.

Den handlar om att ingen är begränsad till talang. Vi skapar själva gränsen för våra förmågor. Vart vi än vänder oss från idrott och musik till naturvetenskap och näringsliv finns människor som uppvisar extraordinära förmågor. Människor som vi gärna kallar särskilt begåvade eller talangfulla.

Men Mozart föddes inte med absolut gehör och Zlatan har inte kunnat luta sig enbart mot talang. Det handlar i stället om träning och övning och framför allt rätt sorts övning vilket K Anders Ericsson visat i sin banbrytande forskning. Så tiotusentimmarsregeln finns inte, stämmer inte.

Snygga, smarta och roliga

Efter bassängpasset bytte jag simväska till den för öppet vatten och drog till Sjöhistoriska där jag träffade krigarprinsessorna till höger i bilden ovan. Det är troligt att dessa kvinnor, var och en på sitt sätt, faktiskt är världens två skönaste brudar. Borde finnas någon officiell notering om det på lämplig plats?

Kanske inte riktigt taget vid Sjöhistoriska men... Foto: Micke Rosén

Målet med träningen vid Try Triathlon var att söka stök och hitta mitt inre Zen i simningen trots trängsel. Den här gången la jag mig mitt i fältet men inte heller denna gång var det särskilt trångt. Eller så blev jag bara inte störd.

Efter en stund hade jag helt fritt vatten rakt mot bojen, som jag sen rundade jävligt snyggt, och efter det fick jag feeling och sket i att trängas.

Fokuserade istället om att simma om en snubbe de sista meterna. Kände samma kraft i kroppen som jag gjorde i spurten på Vansbro tjejsim. Jag är så jävla bra. I största allmänhet och i vattnet i synnerhet. Slut på meddelandet.

onsdag, juli 12, 2017

Grattis på födelsedagen



Idag fyller världens bästa kompis 7 år. Min glädjespridande, engagerade och lyhörda Trattefnatt!

Grattis på födelsedagen Reka!

tisdag, juli 11, 2017

Vansbro Tjejsim 2017


När jag vaknade på söndagen, aka min födelsedag, aka dagen för Vansbro Tjejsim, kände jag mig lite under isen. Inte sjuk men heller inte helt frisk. Det var inte tillräckligt illa för att jag skulle avblåsa loppet men jag sprudlade inte direkt av energi.

Tjejsimmet var ett av mina få mål i år och att inte vara på topp kändes dystert. Försökte trycka undan det negativa och anamma inställningen "fake it til you make it".

#teamäckelgrymma

När jag anmälde mig till loppet fick jag tydligen hybris och klickade i tävlingsklass, något som jag därefter mycket effektivt lyckades förtränga ända tills några dagar innan Vansbrohelgen. Då insåg jag att jag saknade nödvändig tävlingslicens, men världens bästa Karin löste det åt mig i ett nafs.

Jag kan alltså med andra ord numera titulera mig själv tävlingssimmare för Darlings IF. Joråsåattehe...


Mina två mål med tjejsimmet var förvillande lika dem jag hade för Vansbrosimningen:

1. Hitta bra fötter
2. Hålla en sjukt obekväm, rejält hög ansträngningsnivå

Fick simma in några minuter innan starten gick. Vattnet, 16.5 grader, kändes kyligt men okej. Hade samma förstärkningplagg som dagen före, dvs pannband, men den här gången med glasögonen innanför badmössan. Live and learn.

Jag upplevde starten som stökig. Visste från början att jag skulle hamna ganska långt bak i fältet (det var 44 startande i elit (eliiiit.... smaka på den ba)) men blev ändå stressad när de snabbaste simmarna försvann iväg framför mig, medan jag befann mig i ett sammelsurium av armar, ben och skvättande vatten.


Så snart vi korsat Vanån tyckte jag det lugnade ner sig lite, men jag hittade inga fötter att simma på. Fokuserade istället på att hålla mig nära bryggan och veva på som om det inte fanns någon morgondag. Tog sikte på simmare framför mig, en i taget, och jagade ikapp.


Det var riktigt jobbigt, men till skillnad från i det långa loppet så visste jag nu att varje person jag passerade innebar ett snäpp upp i resultatlistan.

Mot slutet kom jag ikapp ett par fötter som drog på en rejäl ökning när hon märkte att jag låg bakom. Det var drygt 250 meter kvar till mål, så jag bestämde mig för att glida med tills det var 100 meter kvar, och då göra ett ryck.


JAG ÄR SÅ JÄVLA IMPONERAD AV MIG SJÄLV! Jag gjorde det där rycket, och jag var SÅ stark. Så trött men så stark! Jag tog mig förbi och höll henne bakom mig!


Det finns regler för hur en tävlande får bedöma sitt lopp. Har man till exempel simmat sig till ett nytt personbästa får man inte vara missnöjd, hur gärna man än vill. Det finns inga kryphål. Inte ens om ens nya PB bara är 0,6 ynka sekundjävlar snabbare än det gamla, och man hade hoppats på mer.

Har man aldrig någonsin varit bättre så gnäller man inte. Jag bara poängterar det och hoppas att du läser mellan raderna istället.

#teamäckelgrymma

Jag kom i mål på tiden 15:47,3, vilket alltså var en högst blygsam förbättring mot förra årets 15:47,9. Men ändå en förbättring. Och en mudderfukking snabb tid. Jag slutade på plats 28/44 i tävlingsklassen och plats 34 av totalt 2458 deltagare i loppet.

måndag, juli 10, 2017

Vansbrosimningen 2017


Jag antar att jag har simmat en hel del senaste månaderna, men det har inte känts så. Formtoppen jag hoppats på har lyst med sin frånvaro och jag har mest känt mig trött och tjock. Försökt åtgärda nedstämdheten med choklad. Marabou Daim Saltlakrits helst. Tips: fungerar jättedåligt.

Med det i bagaget ser jag min insats i helgen som inget mindre än en bragd.


Jag och Jonas anlände till Vansbro på fredagen och hämtade ut våra startkit. Teamade upp med Karin och Matilda för sedvanlig pizza, tog en sväng förbi Café i fårhus och försökte ladda mentalt för loppet. Trots den bristande formen kände jag ingen prestationsångest, vilket var högst förvånande.

Jag brydde mig inte så mycket om vilken tid jag skulle sluta på, men jag hade två solklara mål:

1. Hitta bra fötter
2. Hålla en lätt obekväm, lagom hög ansträngningsnivå


Sov hyfsat men inledde lördagsmorgonen med att dänga fotknölen in i ett element när jag via en piruett skulle slänga mig ner i sängen efter frukost. Du vet, så där som man gör. Min medverkan i loppet var för en kort stund hotad. Senan nästan avskuren. (Nej.)


Var på plats vid starten i god tid, bytte om, åt en banan, taggade till och kl. 10:27 var vi äntligen iväg. Vanåns 17-gradiga vatten kände kallt först, men jag kom fint genom första kurvan utan särskild trängsel. Var glad att jag valt bort både tossar och heatseaker, men nöjd med mitt neoprenpannband.

Hittade nästan omedelbart ett par bra fötter som banade väg för mig genom havet av simmare, och jag hängde fast som en igel. Vid ett tillfälle råkade jag slita av mina egna glasögon (doh!) och tappade fötterna, men la på en rejäl fartökning och tog tillbaka dem.


Efter 1500 meter ledsnade den tjejen på mina fingrar mot sina fotsulor och tvärstannade, men då hakade jag på ett par nya fossingar som seglade förbi. Ännu bättre, högre fart. Jag fick slita men inte orimligt hårt. Hade superbra känsla!

Tappade även dessa fötter en gång, men lyckades gena ikapp i en kurva och sedan hänga med hela vägen upp till mål. Efteråt klappade jag fötternas ägare på axeln och tackade för skjutsen. Av hennes blick kunde jag utläsa att jag varit ett pain in the ass. Deal with it. Det är så vi rullar.


Var trött när jag kom i mål men inte slutkörd. Dessutom extremt nöjd med mitt lopp som gått perfekt enligt plan. Jag vet faktiskt inte om jag hade kunnat göra någonting annorlunda eller bättre, mer än möjligen haft badmössan ovanpå glasögonen för att skydda mig från mig själv.

Loppet var snabbt över, jag hade knappt navigerat alls, bara följt de andras fötter, och jag tyckte bojarna som markerade var 250:e meter passerade förbi en efter en helt orimligt snabbt. Och dessutom hade jag jäkligt roligt! I den inre monologen peppade jag mig själv hela tiden och höll fanan högt.

#teamäckelgrymma

När jag kom i mål och fick se min tid blev jag så jävla glad - 45:45, en förbättring på nästan två minuter mot förra året. Jag tyckte verkligen att jag var värd det.

I målet träffade jag Karin, Emelie, Maria och Matilda som också gjort jättefina lopp. Hann duscha och byta om innan vi fick heja in Björn och Jonas i mål. Jontan lyckades crawla hela sträckan (på lite över en timme), vilket också var en rejält stor bedrift. Björn gled in på drygt 43 minuter som en kung.

Själv slutade jag på plats 180 av 7523 startande, då räknat bland både herrar och damer. Inte fy skam för någon med min blygsamma erfarenhet.

Nästa år, då ska jag jävlarimig under det där 45-sträcket.

torsdag, juli 06, 2017

Ny kompis


Jag har köpt en ny våtdräkt.

Min gamla 2xu v:3 har nu tre år på nacken och jag har varit väldigt nöjd med den. Varje sommar när jag dragit den på mig har det känts som om jag fått superkrafter.

I år fick jag också superkrafter men ingen feeling. Vi har växt ifrån varandra, utvecklats åt olika håll. Den har varit med i större delen av min aktiva simkarriär, men allting har en ände och korven den har två. Precis som i löparskor torkat gummit över åren och tappar stunsen.

Efter att ha provsimmat en Zone3 Vanquish och en Orca 3:8, samt misslyckats med att ens få på mig en Orca Predator (storlek medium herr) så bestämde jag mig för Vanquishen. Egentligen för att det var kärlek direkt när jag drog den på mig. Otroligt mjuk och följsam, nästan som en nylonstrumpa.

Det blir premiär och upp till bevis för dräkten i Vansbro till helgen. Håll tummarna!

måndag, juni 26, 2017

Lyckligare än på länge


Jag älskar vatten! Igår var en helt fantastisk dag som i huvudsak tillbringades på och i detta element.

På morgonen höll jag ett PT-pass i Brunnsviken. Började på SUP:en men det blåste så mycket att jag var tvungen att lägga den åt sidan och coacha från bryggan, men det var bara bra eftersom det fanns saker att jobba med som krävde kortare distanser.

Åkte direkt vidare till Huvudstabadet där jag klämde av 4300 lugna meter. Motivationen kom och gick, ungefär som regnet, men jag är nöjd över att jag tragglade mig igenom passet.


Kvällen var den bästa! Firade min siamesiska T-Rex's stolta födelsedag vid Rösjön tillsammans med Karin och födelsedagsbarnet själv.


Medan de simmade runt sjön (vissa mer runt, andra mindre) så SUP-ade jag bredvid i solen. Det var så jävla mudderfukking superhelveteshärligt. Helt underbar kväll! Jag kände mig lyckligare än jag gjort på väldigt länge. Är så glad över min bräda! Och så såg jag en bäver!!!


Det blev en del socialstopp och häng vid klipporna innan vi åkte hem till mig och käkade pizza. Och jag fick äntligen ett påskägg som jag väntat på sedan... trumvirvel... i påskas! Hurra! GP!

fredag, juni 23, 2017

Powermornar och simglädje


Jag försöker få in en ny morgonrutin. Den går ut på meditation och yoga innan promenad och frukost. Trots att det innebar att jag någon natt bara fick sova fem timmar och var tvungen att sätta väckarklockan på 05:00 så är utfallet högst lovande. Jag har inga krav på tid, det kan få vara klart på tio minuter eller en timme, men hittills har det landat på mellan 30-40 minuter.

Idag gjorde jag meditationen Nadabrahma ute på terrassen. Den består av tre steg och första gången jag gjorde den på yogalärarutbildningen fick tankarna i huvudet panik över att jag gjorde något så sjukt flummigt. Det var inte jag, jag skämdes över mig själv osv. Tredje morgonen på kursen fick jag feeling. Meditation är riktigt bra.

Under det första steget ska man sitta och humma. Flummigheten peakar redan från start. Nästa steg består av två olika handrörelser - cirklar utåt med handflatorna upp (man ger) och cirklar inåt med handflatorna ner (man tar emot). Sista steget är tystnad. Hela meditationen är på 60 minuter men jag kortade ner första och sista stegen så att det blev 30 minuter.

Att börja dagen med inre lugn och sorterade tankar är väldigt skönt. Speciellt i tider som dessa.


En annan sak jag försöker ta tag i är simningen. Jag siktar på fler pass och mer intervaller. Vansbrosimningen och Ironman 70.3 Zell am See Relay närmar sig, så det går inte att ligga på latsidan längre. Igår hade jag sällskap av Rex och Kajpen i Huvudstabadet. Mycket bra kamrater, de gjorde mig glad. Har saknat att träna med dem!


Jag är supernöjd med min simning. Fokus var att hitta glädjen, släppa prestationen och bara njuta av att simning är härligt. Det gick så bra!

Huvudserien var 5x200m med paddlar och dolme, start 4:00, samt 10x100 med fenor, start 2:00. Jag lät bli att försöka simma fort och försökte istället simma enligt tipsen jag fick från Mikey på simanalysen. Tidigt grepp, snärtig höft, vinkla in underarmen i draget, andas kortare och minska bensparken. Kunde förstås inte tänka på allt det här samtidigt, utan växlade mellan dem. Och då kom farten av sig själv.

onsdag, juni 21, 2017

Uppryckning


Jorå! Igår på simskolan blev det en liten uppryckning igen.

Inledde med att hålla ett yogapass för simpisarna. Ville testa passet innan jag ska köra det på skarpt läge, och tur var väl det för det tog nästan dubbelt så lång tid mot vad jag räknat med. Man lär så länge man lever. Skönt var det i alla fall, och klart givande att göra innan simpasset.

Om det var anledningen till att simningen gick bra ska jag låta vara osagt. Under insimmet kändes det nämligen inte alls bra. Men sen!

Huvudserien såg ut som följer och mina tider inom parentes:

200 m (2:58)
2x100 m (1:25, 1:26)
4x50 m (40, 40, 40, 40)
8x25 m (oklart)

Skönt att ha lyckats simma under tre minuter på tvåhundra även i år! Dessutom fanns det en bra outtalad (och uttalad) hets från Johannes och Tom-Tom-Tommy på banorna bredvid, så jag var tvungen att ta i lite extra. Skönt att kliva upp ur vattnet och vara nöjd som omväxling!

onsdag, juni 14, 2017

Simanalys & tidtagning


I tisdags var jag i Centralbadet och gjorde simanalys med Mikael Rosén. Redan kl. 06:00 fick vi smita in bakvägen, jag och mina två medkombatanter Jenny och Victor. Micke filmade oss uppifrån, framifrån och från sidan. Vi fick göra några teknikövningar och efter ungefär en timme i vattnet satte vi oss och tittade på filmerna för att få veta vad vi har för utmaningar att möta i jakten på en fulländad simteknik.

Mina ord på vägen var:
  • Tidigare catch
  • Snärtigare höft
  • Jämnare rytm i benen (speciellt vid andning)
  • Underarmen in mer under armbågen
Generellt såg det ganska bra ut tyckte jag, men min strävan är förstås att fortsätta utvecklas och ju längre jag kommer desto mindre blir detaljerna jag måste jobba med. Det var en väldigt givande morgon. Rekommenderas. Micke är simningens svar på Sherlock Holmes.


På tisdagskvällen var det dags för dagens andra pass - simskola i Huvudstabadet med Medleys träningsgrupp. Och dagen till ära väntade det årliga tidtagningspasset då vi blir klockade på 400, 200, 100 och 50 meter. Rätt tufft, det får man väl ändå säga.

Här kan du läsa om förra årets testserie.
Och här kan du läsa om den från 2015.

Mycket roligt att ha kunna jämföra tider. Eller... nåja.

Distans - Tid 2017 (2015, 2016)

Orkar du inte läsa inläggen från tidigare år ser du resultatet ovan. Jag var långsammare på alla distanser. Skillnaden är väl nästan försumbar på 400 och 200, då jag dessutom var tvungen att simma om en medmänniska, men skillnaden är lite mer beklaglig på de korta distanserna.

Jag är dock inte missnöjd. Mitt fokus igår låg på att göra mitt bästa, ha kontroll över tankarna och en bra inställning, och det lyckades jag med. Dessutom hade jag en fin känsla i simningen, framför allt under sista 50:an. Har ju haft lite trubbel med min sprintsimning men igår upplevde jag att det flöt på bra.

Skam den som ger sig. Bara att nöta vidare och sluta hitta på ursäkter för att simma intervallpassen.

fredag, juni 09, 2017

Morgonsimning på lilla Essingen


När jag gick och la mig igår kväll och ställde klockan på 05:30, samtidigt som regnet smattrade mot fönsterrutan ovanför mitt huvud, så bestämde jag mig för att inte morgonsimma med Human Ambition om det fortfarande var dåligt väder.


Vaknade långt innan klockan ringde till en strålande morgon, så jag hoppade glatt i våtdräkten och drog iväg till Lilla Essingen. Temperaturen mätte vi till inte alls särskilt lockande 12 grader.


Dagens tappra simmare bestod av mig, Gabriella, Micke, Tim och Fanny. Efter att vi sprattlat runt en stund på bryggan och ojat oss över kylan hoppade vi i vattnet och konstaterade att det faktiskt inte var särskilt kallt alls.

Foto: Micke Rosén

Trots det höll vi det kort, och simmade bara fram och tillbaka till bryggan längst bort. Där fanns en annan termometer som annonserade 15 grader. Kändes mer rimligt. Micke knäppte lite bilder och efteråt käkade vi frukost på Pappas Deli. Allting man kan önska av en fredagsmorgon!

Foto: Micke Rosén

Human Ambition kör på Lilla Essingen varje fredagsmorgon kl. 07:00. Samling vid Luxviken, Primusgatan nedanför Pappas Deli. 150 kr per pass.

torsdag, juni 08, 2017

Big bizniz

Ösbysjön

Juni är en busy månad. Jag har simkurser fyra dagar i veckan, plus ett par PT-pass, och dessutom tydligen någon form av vanligt jobb att sköta. Lägg livets bördor och egen träning på det. Pust!

Tappra kursdeltagare

Jag och pappan

Tur är det väl då att undervisningen är så rolig och energigivande. Två dagar i veckan håller jag kurs i Open Water för Mörbybadet och det är ett riktigt härligt gäng som är med och simmar. En av deltagarna råkar vara min pappa. Han får minsann också gå kurs och betala för sig. Ingen mannamån, lika för alla.

15 grader i vattnet

Vi håller till i Ösbysjön i Danderyd och den här veckan har temperaturen legat på ungefär 15 grader. Kallt att hoppa i, men helt okej efter en stund. Första passet övade vi på navigering och andra på drafting.


Karpar håller sjön öppen

Trots att sjön är bebodd av otäcka figurer så är Ösbysjön riktigt bra för träning. Den är liten, skyddad, inte djupare än att det går att lägga i egna bojar och den har många, olika långa, naturliga sträckor att simma mellan.


I tisdags hade jag själv simträning i Huvudstabadet. Under förra veckans pass gick allt åt helvete. Mentalt var jag inte på topp och jag fick svårt att andas under passet. Sedan jag började äta Clarityn har jag dock inte haft andningsproblem.

I fredags hann jag dessutom klämma in ett PT-pass med Hasse, 45 minuter som väldigt effektivt styrde motivation och självförtroende i rätt riktning igen.

Hjältar!

Simningen kändes helt okej i tisdags, men uppenbarligen står inte allting rätt till i huvudet. Kunde inte hitta min Garmin när jag skulle åka hem. Den låg inte i väskan, inte i omklädningsrummet, inte i våtdräkten eller någon annanstans. Slutligen hittade Tom-Tom-Tommy den på botten av lilla bassängen och Silvia var snäll och hämtade upp den åt mig. Hjältar!

Hur den hamnade där på botten är högst oklart, men Hasse hade tidigare meddelat, just precis där, att han inte kommer fortsätta som Simfröken för träningsgruppen i höst, så jag tappade den väl av ren chock. Nu visste jag visserligen vad han skulle säga redan innan, men uppenbarligen var det ändå traumatiskt.