måndag, oktober 22, 2018

Sofias höstsimester 2018


Att kunna åka till Mallorca för att simträna en eller ett par gånger om året är en fin jävla lyx. Något jag unnar mig i utbyte mot sena kvällars och tidiga morgnars simcoachande. Jag har lärt mig att jag måste vårda min egen träning och motivation för att orka ge till andra. Inget orimligt i det.


Jag älskar bassängen på Viva Blue i Alcudia. Älskar, älskar, älskar! Älskar solkatterna i vattnet, älskar de majestätiska tallarna på ena kortsidan, älskar den lätta saltsmaken av vattnet. Även när det regnar är den helt fantastisk.


Eftersom träningen har gått lite segt i början på hösten och passen har varit hyfsat korta så var jag ganska modest i min utformning av träningspassen. Jag planerade bara in ett simpass om dagen, och hälften av dem var på bara ungefär 2500 meter.


Ett pass om dagen och kortare distanser gav utrymme att köra några lite tuffare serier.  Det jobbigaste var nog den dagen uppvärmningen bestod av 4x(3x50m fart 1-3 + 2x25m teknik) i alla fyra simsätt. 50 meter fjäril i tröskelfart är inte att leka med. Jag är blown away bara av att jag kunde! Och jag var helt jävla slut efteråt.


Ett av de lite längre passen bestod av fyra varv av min favoritserie. 3600m i riktigt hög intensitet. De två sista varven körde jag med längre starttid, men vet inom mig att jag hade klarat alla fyra varv om jag bestämt mig för det.


Jag hade en vilodag under resan, då mamma och jag åkte på bilutflykt. Detta kompenserades med två pass dagen efter. Hade verkligen inte lust att simma det där andra passet på eftermiddagen, men när jag väl kom i vattnet var det så jävla härligt.


Utöver åtta simpass körde jag tre styrke- och rörlighetspass. Två i gymmet och ett på takterrassen. Jag hoppas att den typen av träning ska ge mig den där extra farten i vattnet som jag saknar.


Totalt simmade jag ihop 26700 meter under simestern och det är jag nöjd med. Ett snitt på drygt 3,3 per dag. Det blev precis den simboost jag hoppats på. Det gick bättre och bättre, jag kände mig starkare och starkare. Att komma igång efter ett långt uppehåll är kämpigt, men nu är jag på rätt spår igen. Så skönt!


De minst jobbiga passen under veckan var de jag körde i bubbelpoolen på taket om kvällarna. Med ett glas billig Cava och jetstrålar i ryggen. Det är viktigt med balans i träningen helt enkelt.

söndag, oktober 21, 2018

Mallorca med morsan



Jag är hemma igen efter nio lyxiga dagar i Alcudia på Mallorca tillsammans med mamma. Det var en simester, men jag och mamsen hann ändå med att ha det mysigt och göra utflykter.




Vi bodde fint i en taklägenhet på Viva Blue i Platja de Muro. Samma gamla vanliga alltså, fast med lite lyxigare standard. Jacuzzi och egen solterrass.


En dag hyrde vi bil och åkte på utflykt. Första stoppet var en utsiktsplats på vägen mot Formentor - Mirador Es Colomer. Otroligt fin plats, och där fanns mycket mer att upptäcka i området för en annan gång.




Sedan fortsatte vi på slingriga bergsvägar till Sa Calobra, där vi promenerade vidare in i dalen, genom en spännande tunnel, till Torrent de Pareis. Ännu en plats som skulle kunna ges mer tid. Det sägs att man kan vandra in i dalen och upp i bergen.

Vägen hem gick över Puig Major och vidare till Soller. Där hittade vi ett mysigt litet fik som hade svingoda munkar.



En av dagarna promenerade vi längs stranden in till Alcudia och gick på marknaden, åt lunch och försökte shoppa lite. Tyvärr var många affärer stängda på söndagar efter kl. 14, så det blev inte mycket handlat.


Övrig tid hängde vi mest på hotellet, solade, läste (klämde fyra deckare), gick små promenader och tränade på gymmet eller på takterrassen.


Det regnade när vi kom (någon typ av katastrofsituation hade uppstått och flera människor hade dött) och det regnade när vi åkte hem. Riktigt jävla mycket. Så mycket att taxiresan till flygplatsen var riktigt obehaglig, eftersom vägarna av vatten som forsade ner från bergen.

Själva simmandet får ett eget blogginlägg.

tisdag, oktober 09, 2018

Plattformen


I helgen har jag gått i skola på Bosön. Utbildningen Plattformen var på två dagar och hölls av SISU idrottsutbildarna. Plattformen är (åtminstone i två månader till) första steget att gå om man vill bli tränare eller idrottsledare för barn och ungdomar mellan 7-15 år. Den riktar sig också till redan aktiva personer som vill utvecklas och bli bättre och tryggare i sin tränarroll, men ännu inte gått någon formell tränarutbildning.

Jag gick plattformen eftersom den är ett krav för att få gå en utbildning som heter Simlinjeassistent, vilket jag ska göra på höstlovet. Det i sin tur är första steget mot att bli licensierad simtränare.

Tycker helgen var riktigt givande, långt mer än jag vågat hoppas på. Jag lärde mig massor av intressanta saker om både kids i allmänhet och träning i synnerhet. Teoripassen var omväxlande och varje dag hade vi dessutom ett 90 minuter långt fyspass.

Inriktningen på fyspassen var förstås träning för barn i 7-15 år, och jag kan säga att min, lite äldre, kropp blev ganska förvirrad och chockad av att hoppa grodhopp, åla, krypa, rulla, springa jättefort och vara explosiv. Men det var väldigt roligt att försöka och träningsvärken var given.

Jag var orolig att helgen skulle vara ett sömnpiller men det var raka motsatsen. Fick massor av energi och nya kunskaper! Stort tack till kursledaren Tove som verkligen var toppen och maximerade möjligheterna att ta in och behålla all information vi fick.

onsdag, oktober 03, 2018

London med chicksen


I helgen var jag i London med mina görlfränds. Fyra dagar med strålande sol, god mat, shopping och massor av promenerande.

Vi åkte tidigt på torsdagsmorgonen och checkade in på vårt hotell Park Plaza Sherlock Holmes ungefär vid lunch. Perfekt läge på hotellet nära Baker Street och dess fyra tunnelbanelinjer. Fräscha rum men minuspoäng för badrumsväggen i frostat glas. Det kändes som offentlig verksamhet där inne, och jag får förstoppning bara av tanken.


Vi åkte en mysig båttur på Themsen, promenerade runt och kollade in Buckingham palace, Westminister Abbey, en inplastad Big Ben, Towern, Green park, Hyde park, Harrods, Debenhams och Covent Garden.



På lördagen var vi och såg Lejonkungen på Lyceum Theatre. Fantastisk föreställning med helt otroliga kostymer. Skulle gärna ha både en zebra och en hyena för hemmabruk och eventuella framtida maskerader.


En fin afternoon tea hann vi också peta i oss. Hade gärna sett att det blivit fler, men vi åt liksom hela tiden ändå, så det var svårt att få till. Man kan konstatera att London är väldigt stort och det finns MYCKET att göra, men jag tyckte vi valde rätt saker hela tiden.


Självklart besökte vi även Madame Tussauds. Vi gick dit precis när de öppnade och trots att det var en högst komplicerad incheckning så slapp vi i alla fall stå i kö. Tyckte kvaliteten på dockorna varierade ganska mycket, men överlag är det ett coolt museum. Jag skulle gärna lägga till en Stormtrooperutrustning till tidigare nämnda maskeradlåda.


Första kvällen åt vi på Bella Italia, en liten kvarterskrog bredvid hotellet. Maten var god men höjdpunkten var ändå servitrisen som inte kunde rekommendera något vin till min kyckling eftersom hon var vegetarian.


Andra kvällen åt vi på Zuma, en trendig japansk resturang av typen fine dining. Avsmakningsmenyn gjorde mig helt exalterad. SÅ gott och helt utanför min matiga komfortzon. Verkligen bra!

Tredje kvällen var vi på Cinnamon Club, en diskret men fin indisk restaurang. Inredning och läge var lovande, men varken service eller mat imponerade, även om allting var gott.


Jag var glad över att få se så många olika delar av London under våra promenader och tunnelbanefärder. Vi gjorde mycket men det var ändå med en känsla av spontanitet.


Uppskattade särskilt att kunna göra ett besök i Vivobarefoots flagship store och att jag hittade en fin julgranskula på Harrods som minne av resan.

Det enda jag inte vill göra är att gå igenom utgifterna för helgen...

söndag, september 30, 2018

onsdag, september 26, 2018

Träning som gör mig...


Jag har inget emot att låta träningen vara jobbig, men när den blir FÖR tuff på ett sånt sätt att jag inte har kontroll, då blir det tråkigt. Jag har haft några såna pass i gymmet det gångna året och min senaste MTB-tur knäckte min motivation totalt.

Om jag har sällskap när jag tränar är toleransnivån en aning högre och träningen blir oftast väldigt mycket roligare när man delar den med någon.


Igår morse återupptog jag och pappan en fin gammal tradition av tisdagsmorgonträning i gymmet. Vi körde gemensamma övningar och startade, precis som på den gamla goda tiden, med några ben- och rövmördare i TRX:en. Träningsvärken idag är ett faktum!

Inte jag eller Stina. Stulen från Edb.

Hade knappt blivit torr bakom öronen efter gympasset när det var dags att dra till Eriksdalsbadet för lunchsimning med Stina. Ett riktigt lyxpass med hjälpmedel mest hela tiden. Men också jättejobbigt på ett skönt sätt. Kände mig stark och beslutsam. Och så var vi ju två som kunde pusha varandra genom tröskelfemtior och medleyhundringar.


Körde ett simpass imorse också med SUPERFIN känsla. Tyckte jag forsade fram genom vattnet med perfekt position. Men det gick så långsamt. Så. Jävla. Långsamt! Jag skojar inte. Det bekräftades av inte mindre än två olika klockor.

Nu var det visserligen inte meningen att jag skulle simma så värst jättefort just idag, men det är ändå jävligt störigt och irriterande på alla vis att inte perfekt känsla kan kopplas ihop med bra fart.

tisdag, september 25, 2018

Plupp omkull


Så här såg det ut hemma hos oss i torsdags. Vårt stora, fina Åkeröäppelträd vajade lätt i vinden och gned sina grenar mot det allt mer nedgångna garaget.


Jag och JG krattade äpplen och päron till förbannelse under träden, och när vi gjorde det upptäckte vi en spricka i Åkeröträdets stam. Sprickan var då något mindre än på bilden ovan och gjorde att en av trädets stora armar lutade sig mot garagetaket, som pga sitt skick gett vika en aning.

Vi kontaktade då ett flertal trädbeskärningsfirmor samt la ut förfrågan på offerta för att få hjälp att ta ner trädet. Ingen större brådska.


I lördags när jag åkte och simmade var allt som vanligt. Sen fick jag de här bilderna från Jonas. Eftersom det blåste ganska kraftigt i lördags så måste vinden fått tag i kronan och dragit grenen som lutade mot taket över kanten. Och vips så hade halva trädet fällt sig själv. PLUPP OMKULL!!!


I hörnet där Åkeröträdet står finns även ett gigantisch gråpäronträd och ytterligare ett äppelträd av oklar sort. Alla dessa träd är pensionerade och beskärs inte längre. Därav gigantischheten. Vi har länge fört diskussioner om att ta ner något av dessa träd, men inte riktigt kunnat bestämma oss.

Nu behöver vi inte fundera längre. Problemet är att även päronträdet är ruttet inuti och i Åkeröträdets fall fick sig det andra äppelträdet också en körare. Tar vi bort alla tre blir det så luftigt och öppet i hörnan att jag får torgskräck.

Någon som har ett stort, yvigt träd att donera? Gärna en ek i 25-30 årsåldern.

söndag, september 23, 2018

V75 och simpishäng


Grönt är höstens trendfärg i bassängen. Minns var du hörde det först!

Den här veckan råkade det bli fokus på 75:or i träningen. 32 st faktiskt, delat på tre pass. Dessutom hade jag och Stina ett fint pass med 80 st 25:or i tisdags. Den matematiskt begåvade har nu räknat ut att jag fått till hela fyra simpass (12.300m) den här veckan. BRA SOFIA!!!


Starttiden varierade från 1:40-2:00 på 75:orna, så generellt hade jag ganska lång vila, men på veckans sista pass, i lördags i Vårby, lyckades jag hålla en riktigt anständig fart på intervallerna. Är svinnöjd!

Efter träningen var vi ett gäng simpisar som drog iväg till Stinas helt fantastiska landställe på Galtholmen.

Stina, Sofia*2, Matilda, Reka

Foto: Matilda Karlsson

Det blåste ganska bra men solen sken och det var underbart att sitta innanför de stora fönstren och titta ut över fjärden.

Foto: Matilda Karlsson

Älskar skärgården! Det var superskönt att bara hänga, läsa, snacka skit, äta jättegod mat och MASSOR av choklad. Och kladdkaka i två varianter. Jäkla lyxliv!

Foto: Matilda Karlsson

Världens finaste triangelplyte var förstås också med. Hon tyckte det var lite otäckt att åka båt när det var så blåsigt, men hon gav Galtholmen högsta betyg! Och jag fick äran att sova sked med henne en hel natt. Det brukar hon annars bara låta Jonas göra.

tisdag, september 18, 2018

Cykel puls ller basket arsta?


Jag ska villigt erkänna att jag saknar fröken Hasses simcoachning väldigt mycket, men idag simmade jag ett av favvopassen från honom i Eriksdalsbadet tillsammans med Stina. Även om det kändes som om passet tog evinnerlig tid så var det både jätteroligt och gick bra. 3100 meter.

I övrigt är jag lite snäll mot mig själv så här i uppstarten. Jag behöver inte köra så långa träningspass för att vara nöjd. Viktigast är att få in rutinerna.

På eftermiddagen blev det styrketräning hemma också, för att få ordning på min svaga och slappa lekamen. Jag känner mig verkligen blek i musklerna.

lördag, september 15, 2018

Att vända prestationsångest till något bra


Känslan när man kommer till simträningen i Vårby kl. 07:00 en höstmorgon, och får se coachens pass. Fast as a shark. GAH! Hundringar "all out" med tidtagning. Fyra stycken. Och en explosion av tankar i huvudet.

Och när jag gick därifrån - ännu fler tankar. Jag lärde mig mycket under morgonens två timmar. Och jag är så tacksam att jag det här passet kom just nu, just idag.


Hade jag i förväg vetat vad som väntat hade jag sannolikt inte ens åkt dit. Vilket misstag det hade varit. Min absolut första tanke när jag såg passet var - jag gör det inte. Jag är ur form. Jag vill inte.

När jag lugnat ner mig en smula tänkte jag att jag åtminstone kunde simma alla med fenor.

Något annat resonemang än ovanstående var inte att vänta. Jag landar alltid där när det ska tas tid. Jag hatar tidtagning. Men det lustiga är att jag samtidigt älskar det. Men varje tillfälle verkar kräva att min hjärna går berserk en stund innan den accepterar situationen.


Jag landade i att simma två hundringar utan fenor och två hundringar med. Vilan mellan varje hundring blev ca 5 minuter + 4x50m lugn simning.

I vintras simmade jag alla mina hundringar under 100x100m snabbare än jag simmade en hundring idag. Jag simmade Vansbros 3km med ett lägre snitt. Mina tider, framför allt de utan fenor, är katastrofala. Men samtidigt talande.

Så även om jag vet att jag har simmat fortare förut, så kunde jag inte det just idag. Och jag vet varför. Det är inte hela världen. Nu är jag ju på banan igen och varje vecka kan jag lägga kraft och energi på att utvecklas och hitta formen igen. Herrejiz, det är bara september! Nystart ffs!


Det jag lärde mig av de första två hundringarna utan fenor var att den fysiska begränsningen var större än jag trodde. Och jag blev påmind om hur svårt det är att simma med armar tunga av mjölksyra. Dessutom kan jag glädjas i efterhand åt hur bra träningen faktiskt fungerade förut, när mitt mål var bra tider på korta sträckor.

Delar av mig skäms över att jag inte kunde göra bättre ifrån mig, men jag jobbar hårt på att inte låta mina prestationer definiera mig som vare sig person eller simtränare. Jag fokuserar istället på allt som jag lärde mig av dagens pass och DET gör mig bättre.


Av hundringarna med fenor lärde jag mig att även den mentala formen är en färskvara. Eller kanske snarare kombinationen av fysisk utmaning och mental styrka. Jag hade inga höga förväntningar på mig själv och då är det svårt att prestera.

Med fenorna fick jag visserligen en betydligt bättre känsla i simningen, samma känsla som jag eftersträvar att få utan dem, men det var inte förrän sista hundringen som jag vågade trycka på. Jag vet helt enkelt inte längre var mina begränsningar sitter. Förut var den vetskapen knivskarp.

Så. Med mig från morgonens skärseld har jag massor av nya lärdomar och ett antal tider som jag utan större svårighet snart kommer att kunna förbättra. Allting har ett pris, och en trög start är vad det kostar att lägga träningen på hyllan under alldeles för lång tid.