tisdag, juni 19, 2018

Big Swim Tyresö 2018

Foto: Niklas Angleborn

I söndags var det tävlingspremiär i öppet vatten för 2018! Big Swim Tyresö! En mycket, mycket trevlig start på säsongen.

Jag anmälde mig sent på lördagskvällen, när jag låg utslagen i soffan efter att rubbat, putsat och skrubbat på pappas båt hela dagen. Helt färdig. Tänkte att det skulle bli ett socialsim med fokus på att träna på drafting.


Tävlingen gick genom tre sjöar med en spännande passage genom Gammelforsen och en landpassage på ca 200m vid Nyfors. Tror att det var ungefär 50 deltagare.


Det var lite stökigt att hitta till starten men till slut befann vi oss vid änden av Långsjön, med en dryg halvtimme tillgodo. Hann hoppa i vattnet och konstatera att det var varmt och skönt utan att jag behövde kissa i våtdräkten. Klev upp igen för att lyssna på genomgången innan startskottet gick.


Hittade ett par bra fötter nästan direkt, men ägaren till fötterna hade uppenbarligen inte tränat på att ha någon bakom sig. Han tvärstannade och blängde på mig efter bara några hundra meter.

Istället hittade jag ett par andra, ännu bättre fötter att följa. Det gick lite snabbt tyckte jag, men bestämde mig för att hänga med genom Långsjön fram till Gammelforsen. Låg bakom och tänkte positiva tankar om den framför mig. Hur grym han var. Hur tacksam jag var att jag kunde få åka med bakom.

Foto: Niklas Angleborn

Passagen vid Gammelforsen var kul! Det låga vattnet gjorde dock att man bumpade i stenar eller rent av fastnade med magen mot botten om man inte höll in den. Det var dock fin medströms så det handlade mest om att undvika kontakt med botten.

Tappade min "klunga" mot slutet av forsen och fick kämpa som en tokig för att komma ikapp dem i Flaten. Det kändes som att tempot gick upp ytterligare och jag fick verkligen ligga på!

Foto: Niklas Angleborn

Hade stora problem att komma upp ur vattnet inför landpassagen mellan Flaten och Albysjön pga utmattad och yrslig. Ville inte tappa mina bra fötter (som visade sig tillhöra Fredrik, killen i Orcadräkten ovan) och fick inte chansen att hämta andan under löpningen.

Genom Albysjön hade jag inte en chans att hänga med längre och sista biten var oerhört tung att klara på egen hand. Jag var helt slut! Inte bara i kroppen utan även mentalt. Orkade inte riktigt kämpa. Båtfixandet tog verkligen ut sin rätt.


Fanny spurtade förbi mig på slutet och när jag äntligen kom till stranden blev jag omsprungen av ytterligare en tjej som kämpade sig över mållinjen någon hundradels sekund (som i resultatlistan blev 45 sekunder, wtf?) före mig.


Jag slutade på strax under 1:10 (eller strax över om man ska tro listan) och är supernöjd med väldigt mycket i loppet. Allt ända fram till sista biten genom Albysjön. typ. Jag var visserligen fruktansvärt trött då men jag lät hopplösheten ta tag i mig istället för att kämpa. Och jag slarvade när jag lufsade upp ur vattnet. Loppet är inte slut förrän det är slut. Handen i kaklet!

Med tanke på hur bra fötter jag hade och hur hårt jag simmade är jag förvånad över att tiden inte blev bättre, samtidigt som jag är imponerad över att tiden blev så bra. Konstigt det där. Men landpassagen och hasningen genom forsen drog förstås ner farten något, så det är svårt att dra några riktiga slutsatser. Min simform är alltså fortsatt oklar.

fredag, juni 15, 2018

Hur står det till med simformen?


Med tre veckor kvar till Vansbro är det dags att ställa frågan. Hur står det till med formen? Och följdfrågan - har det någon betydelse?

Min träning den här våren har varit ofokuserad och sporadisk. Jag har haft flera uppehåll på ett par veckor åt gången. Den nödvändiga lite tuffare träningen har uteblivit och simningen har mest varit i form av livsuppehållande syfte.


Det har funnits andra saker som har tagit det mesta av min energi den senaste tiden och det är svårt att prestera under såna omständigheter.

Om precis det pratar Eva Marie och Charlotte Karlsson i senaste avsnittet av podden Mentala mästare. En podd jag verkligen kan rekommendera. Mental träning är så oerhört viktigt, oavsett vilken nivå du befinner dig på och vilken idrott du utövar.


Så tillbaka till analysen av min simform.

Häromdagen simmade jag i Edsviken. En kilometer åt ena hållet och en kilometer åt andra hållet. Mulet och grått, lite blåsigt. Ödesmättat, oinbjudande och inte alls lika fint som på bilden ovan som är från när jag och Fanny tog en 6,5 km lång fikatur till Ulriksdals slottscafé.

Klockade första kilometern på 22 minuter och tänkte att jag är slut som simmare redan innan karriären börjat.

Klockade andra kilometern på 17:30 och tänkte att det kanske finns hopp.


Idag var jag i Mörbybadet och simmade teknik samt 10x100m @2:00. Klassisk serie. Och jag simmade precis lika fort som jag gjorde för ett år sedan. Inte snabbare, men lika fort. Vilken vinst!

Tittar jag på Garmin Connect har jag simmat MER det här året än förra.

Vad säger det här om formen då? Egentligen ingenting. Det betyder ingenting.

Vilken form jag är eller inte är i är oviktigt. Det enda viktiga är att jag kan släppa alla förutfattade meningar under Vansbrosimningen och som alltid fokusera på att ha roligt och vara rejält trött när jag kommer i mål. Det är det enda som betyder något.

Är jag rejält trött i mål vet jag att jag har gjort mitt bästa, oavsett vilken tid det innebär.

tisdag, juni 05, 2018

Utomhuspremiärer

När jag åkte till Mallis i slutet av april var det vinter i Sverige och jag trodde det skulle dröja till mitten på juli innan det var badbar temperatur i sjöarna hemma. Icke!

Maria och jag i Brunnsviken

Jag har hunnit med ett par pass i Brunnsviken nu, och temperaturen har legat på runt 20 grader. Hur lyxigt?! Häromdagen tog jag och Fanny en tur som inkluderade stopp för våtdräktslunch på Orangeriet i Bergianska. På fredag gör vi en liknande grej i Edsviken.

Karin, Stina och jag i Hellas

I helgen var jag i Hellas och lekte med Karin, Stina och Urban. Vi simmade lite, konfererade lite och lattjade lite. Simmade rekordlångt fjärilssim. Hade roligt!

Jag och Reka i Brunnsviken

Jag har också haft SUP-premiär med Reka. Maria och Kajsa simmade medan jag och Tratten gled bredvid på brädan. Fantastiskt vacker morgon! Ofta när jag sitter på SUP:en med Reka på ett stilla vatten som glittrar i solen tänker jag "livskvalitet".

Huvudstabadet

Nu har Huvudstabadet öppnat och jag har även hunnit med ett kort pass där. Hade tänkt köra utan våtdräkt (points for trying) men det var fucking freeeezing när jag stoppade i tårna så jag lubbade upp och drog på mig våtdräkten.

Det känns som att simträningen blir mer sporadisk just nu än vad jag skulle önska. Men jobbet med Aqtivate är i en väldigt intensiv och tidskrävande period och jag orkar helt enkelt inte foka på min egen träning. Är ändå väldigt glad och tacksam att det är så många människor som vill simma för just mig!

tisdag, maj 29, 2018

Kursstarter och Studio Vansbro

Superhjältarna i nivå 2

Oboy, vilken maxad dag det har varit idag. Och varm. Vilket väder! Go Global Warming!

Efter lunch träffade jag Theres och Britta från Vansbrosimningen för att spela in ett litet avsnitt om Öppet vattensimning till Studio Vansbro. Märkligt att det blir så nervöst och forcerat så fort man har en kamera framför nyllet. Men det var väldigt roligt att få vara med och jag fuckade bara upp det en gång.

Följ Vansbrosimningen på Facebook eller Instagram så kan du se programmet inom kort.

På kvällen var det premiär för Aqtivates öppet vattenkurser i två nivåer. Ösbysjön bjöd på 22 grader och vi fokuserade på navigering. Härligt positiva deltagare i båda grupperna och en jättefin kväll!

onsdag, maj 16, 2018

Korven har två


Till alla som varit oroliga (?) kan jag meddela att jag börjar hämta mig från helgens obehagliga utsvävning. Vägen tillbaka har varit lite skakig, men jag har tack och lov kunnat göra det jag kom hit för - att simma. Att äta har varit svårare, men magen börjar långsamt samarbeta med mig igen.


Det är ingen anmärkningsvärd distans jag har fått ihop under de här veckorna, drygt 30k, men jag har gjort det på ett riktigt bra sätt. Känner mig jättenöjd med vad jag har åstadkommit. Långsamt, långsamt börjar klockan närma sig de siffror jag vill att den ska visa. Att ta igen vårens många förlorade simveckor tar sin lilla tid, men nu är jag åtminstone på rätt spår.


Imorgon åker jag hem. Som avslutning på simestern skämmer jag bort mig själv med att (återigen) uppgradera till en takterrass och jacuzzi. Precis som det började. Hoppsan Kerstin!

Jag har haft tre fantastiska veckor på Mallis. Jag är otroligt tacksam över att ha kunnat göra det här. Första veckan med Team Snabbare var jättehärlig, men det var också skönt att byta hotell och komma igång med simningen, även om jag saknat alla mysiga människor. Träningen har gått över förväntan och framför allt har det varit väldigt roligt.

Jag har fått en del insikter i bassängen och förvånansvärt många även på land. Jag har fått lära känna och umgås med massor av superfina personer.


Efter matförgiftningen (som hotellet vill kalla "ett virus"...) har jag inte riktigt kommit tillbaka helt. Första veckan var jag på gymmet, sprang eller yogade på eftermiddagarna. Det har jag inte orkat den här veckan, och då och då har jag drabbats av dåligt samvete över att jag "bara" simmat i en och en halv timme. Så onödigt.

För jag älskar ju också att ligga i solen och läsa bok, och det var så det fick bli. Har klämt fem deckare av tveksam karaktär under resan. Men imorgon åker jag alltså hem, med en ny deckare från hotellshopen i handen.

Jag längtar hem, saknar mina snuttisar, men det är också svårt att med odelad glädje lämna en så okomplicerad tillvaro. Längtar redan efter att göra om det igen.

söndag, maj 13, 2018

Som en tub majonnäs


Vilket jävla helvetesdygn det har varit. Att jag ändå fick uppleva ovanstående utsikt under dessa timmar är ganska ofattbart. Eller åtminstone att jag hade närvaro nog att ta en bild av det.


Igår morse hyrde jag en cykel på hotellet. Efter en tidig frulle rullade jag glad i hågen över till Team Snabbare för att gå med på bergsvandring. Det var roligt att trampa fram på en gammal damcykel och inte alls jobbigt, men trots det var jag sjöblöt av svett när jag kom fram.

Vi knatade iväg mot berget och ganska snart började jag må lite illa. Tänkte att det nog skulle gå över, men det gjorde det inte. Jag frös lite och svettades floder. När de andra vek av till stranden Coll Baix (som jag så jättejättejättegärna ville gå till) tog jag av hemåt. Började må sämre, fick lägga mig en stund på en bänk och vila och kort efter att jag börjat gå igen kräktes jag.

Efter det mådde jag lite bättre, vilket var tur eftersom promenaden hem tog närmare 1,5 timmar. Hämtade min väska hos Pål & Marika, satt en stund och hejade på Ironman och övervägde om jag skulle stanna kvar eller om jag skulle åka hem. Bestämde mig för att åka hem.


Det tog ungefär 25 minuter att cykla och slutet var lite dimmigt. Plötsligt mådde jag fruktansvärt dåligt igen. När jag kom till hotellet och följande 5 timmar var det här vad jag såg. Jag kräktes så att jag tuppade av. Det har aldrig hänt förut!


Efter några timmar var det värsta över, och finaste, bästaste gulle-Marika kom över med en buffé av dryck, vätskeersättning (jag hade kräkts upp allt jag försökt fått i mig och var gränslöst törstig) och salta kex till mig. Hon satt och övervakade mig en stund, vet inte hur länge, och jag tror jag somnade lite då. Det kändes tryggt att inte vara ensam.

När jag märkte att jag fick behålla det jag drack kändes det bättre, men det var inte förrän jag tog en ipren senare på kvällen som jag kunde somna. Anledningen att jag hade svårt att sova då var inte längre illamående, utan att jag hade en förbannad värk i röven. Kanske pga cykling, bergsvandring eller sjukdom. Magsjukan kom sannolikt från matförgiftning vid frukosten.


Var mer eller mindre utslagen hela förmiddagen idag, även om jag mådde bättre. Tidig eftermiddag orkade jag mig ut, åt en banan och en drickyoghurt vid poolen och låg där tills det var dags för middag. Så jäkla gott att äta mat igen! Men ansträngande! Nu måste jag sova. Saknar Jontan och Tratten världsamycket.

onsdag, maj 09, 2018

Det gick bra ändå


Jag älskar att bara kunna glida ner till poolen på morgonen. Ur sängen, i baddräkten, ner i bassängen. Varenda pass jag simmat här har varit roligt och givande.

Och just nu känns det helt okej att bara simma ett pass om dagen. Det gör att jag känner mig fri och avpänd på ett helt annat sätt än senast, när jag körde två pass varannan dag. Nu blir det alternativ träning på eftermiddagarna istället.


Det ger också möjlighet att ta en långpromenad längs stranden in till Port D'Alcudia och äta lunch med Susanne och Marika. Och då gör det heller inget om det spårar ur en smula och blir Cava Sangria-bonanza med efterföljande Sangria och Cava. Cornflakes istället för chips.


Det var en väldigt roligt dag igår. Vi var eventuellt en smula fnittriga och omogna, men jag skrattade så jag fick kramp i magen. Det var härligt. Sen hängde jag lite i Marikas yogatrapets och käkade middag med dem innan jag tog en taxi hem på kvällen.


Detta påverkade inte morgonens simpass mer än att jag nöjde mig med 3000m. Fokus på Medley och intervaller. Det gick jättebra. Min simning av fjärilskaraktär har fått ett uppschwing. Kanske inte på stilen och tekniken men på ansträngningsnivån. Det går lättare.


Som belöning för väl utfört arbete fick mina fötter sig en omgång Spa-lyx. Peeling, chokladinpackning, nagellack och massage. Jag älskar fotmassage.

söndag, maj 06, 2018

Bra start på simestern


Jag vill inleda med att säga att jag minsann inte kommer blogga varje dag bara för att jag nu råkar göra det två dagar i rad. Det blir inget med det får du förstå.

Egentligen vill jag mest berätta att min första dag på simestern har varit ytterst lyckad. Jag har simmat, solat och styrketränat.


Morgonpasset i poolen gick över förväntan bra. Det var länge sedan jag simmade så långt som 4000 meter, men passet var omväxlande och lite roligt så jag hann inte tröttna.

Frukosten på Viva Blue var något sämre än på Zafiro Tropic, men smakade ändå väldigt gott efter nästan två timmar i bassängen. Det fanns Nutella i kran. Middagen tycket jag däremot var likvärdig med Zafiro. Så likvärdig att jag misstänker att samma kock jobbar på båda hotellen.


Det var tillräckligt fint väder för att jag skulle kunna ligga och snarka vid poolen hela dagen idag. Och efter att ha gjort exakt noll saker i ungefär sex timmar så var det inte jättesvårt att hitta energi till att lalla iväg en sväng till gymmet på eftermiddagen.

Och det var heller inte svårt att gå en promenad längs stranden, köpa lite rosé, vatten och solkräm innan jag åt middag. Sen bokade jag simbana till imorgon bitti igen. Det är förhoppningsvis så här mina dagar ska se ut de närmsta veckorna. Killen i repan kände igen mig och utbrast glatt "You're back!".

Oui, sa jag. I'm back!

lördag, maj 05, 2018

Sofia goes Mallorca, vecka 1


Jaha, nu ligger jag här solokvist på mitt nya hotell och käkar godis. Eller... det gör jag inte. Bilden är från en annan dag, men jag orkade inte ta en ny. Jag sitter i soffan och dricker te. Sådeså.

Min vecka med Team Snabbare på Zafiro Tropic i Port D'Alcudia är över och det är med väldigt blandade känslor jag installerar mig i mitt nya rum på Viva Blue där jag ska bo kommande två veckor. Lika delar skönt som tråkigt att vara själv. Men vi får väl ta det från början.


Det första som hände när jag skulle checka in på Zafiro Tropic förra fredagen var att de frågade mig om jag, pga anledning, kunde tänka mig att först bo en natt på deras 5-stjärniga hotell Zafiro Palace beläget i närheten. Jag som avskyr spontanitet och osäkerhet svarade givetvis ja direkt.


Belöningen lät inte vänta på sig. Takterass med egen jacuzzi, man tackar. Dessutom blev jag uppgraderad även på Zafiro Tropic när jag kom tillbaka dit. Åt middag med Marika, Pål och Mattias på fredagskvällen och skrattade mer än jag gjort på väldigt länge. Det var en riktigt bra kväll.


Hann dessutom med att provsimma hotellets träningspool. Den var fin och hade bra temperatur men jag saknade linjer på botten. Vändningarna var svåra.


Sedan började Team Snabbares triathlonläger med massor av bekanta ansikten. Helvete vilken trevlig vecka det har varit! Underbara människor! Jag har mått så rekordbra att jag helt har glömt bort att göra min Jedi mind-training (som att glömma ta sin medicin pga är frisk).


Under veckan har jag coachat ett antal simpass tillsammans med Ulf (och några själv), vilket har varit väldigt inspirerande. Jag har också fått lära känna ett flertal entusiastiska simmare och på kort tid sett dem utvecklas. Har fått så otroligt mycket komplimanger efter passen att jag blivit alldeles rörd!!!


Jag har fått tonvis med yogainspiration från Marika främst, men också lite från Johan. Jag har fått möjlighet att hålla ett pass igen, för första gången på väldigt länge. Jag har så mycket att jobba vidare med nu! Jätteroligt!


Jag lämnade min nygamla komfortzon och var med på löpteknik med Mattias på stranden en morgon. Bara tanken på att springa i grupp just nu ger mig en otäck smak i munnen, och därför är jag väldigt stolt över att jag faktiskt tog mig iväg och genomförde passet. Och tänka sig, det gick bra!


Förutom löpteknikpasset har jag sprungit tre gånger på egen hand, bland annat ett "långpass" på totalt 40 minuter löpning. Det var inte bara världsårsbästa i tid och distans, utan även i känsla. En annan av turerna var en lugn och mysig jogg med pappan längs stranden. Jo, pappa är också här. Han har briljerat i veckan.



En dag gick jag och Marika till marknaden i Alcudia på shoppingtur. En annan dag gick vi på berget och käkade lurre på toppen. Det var synnerligen blåsigt men väldigt vackert. Mitt mål har varit att lära känna Alcudia lite bättre och det har jag verkligen gjort!


Det blev också öppet vattenpremiär för i år. Jag undviker helst saltvatten eftersom jag blir så illamående när jag simmar i det, men dagen till ära var vattnet alldeles stilla och det föll ett lätt regn. Det visade sig vara perfekta förutsättningar. Simmade 800 m runt den lilla ön D'Alcanada med så otroligt fin känsla! Älskar min våtdräkt! Älskar att simma öppet vatten! Kände inte ett dugg illamående och längtar efter att göra om det. Här eller hemma.


Vädret har verkligen inte visat sig från sin bästa sida men det har ändå funnits lite tid att ligga vid poolen och njuta. Det känns dock länge sen nu efter två dagar av strilande regn.


Men nu har jag alltså checkat in på mitt nya hotell, Viva Blue i Platja de Muro. Marika körde mig hit och stoppade om mig. Kändes tryggt! Nu har jag lagt lite tid på att packa upp och komma i ordning.



Jag har fått en jättefin lägenhet, alltså ytterligare en upgrade (från ett vanligt dubbelrum). Love it! Här kommer jag att trivas som fisken. Kommande två veckor blir det fokus på simträning i bassäng. Jag har bokat bana i träningspoolen redan kl. 7 i morgon bitti, redo att dra igång Sofias Simester, säsong 2.

Känns skönt att veta att om (när) jag får lappsjuka så är mina vänner inte särskilt långt bort. Lite drygt 4 km. Jag kommer nog släntra över till dem både nu och då. Jag är så oerhört tacksam för veckan som varit. Fina människor! Jag mår väldigt, väldigt bra för tillfället.