Resultatet i den viktiga uthållighetstävlingen Årets Pappa 2023 är här.
I år tycker juryn att det är viktigt att belysa att detta är VM i Årets Pappa. Från januari till december pågår olika kvaltävlingar från runt om i världen, och de bäst presterande papporna ställs mot varandra i denna mycket svåra final som avslutar de många deltävlingarna. Bara en kan vinna.
Juryns motivering:
Finns det verkligen ingen pappa som kan utmana årets vinnare? År efter år gör han pulver av sitt motstånd, tack vare idogt arbete och ändlös kärlek till sina barn. Han åker land och rike runt för att räcka ut en hjälpande hand när det behövs och med sin stolta längd är han ett vindskydd när det blåser. Om alla pappor vore som han skulle vår värld vara en bättre plats att leva på.
Vår finnare har sannerligen förtjänat en glass. (Ps. Tack för fikabidraget till överläggningarna.)
Så har ännu ett år passerat. Ännu ett år kantat av misär och elände i världen - krig, höga elpriser och klimatförändring. Tänk vilken tur att tävlingen Årets Pappa med sitt starka ljus kan lysa upp det bistra novembermörkret.
Juryns motivering:
I år väljer vi i juryn att meddela vinnaren, inte med en skriftlig motivering, utan med rörlig bild:
Som om det inte var nog med pandemi, distansering och rädsla att bli sjuk. När vi just trott att vi tagit oss igenom detta så börjar det om igen, men dessutom står vi inför ytterligare en kris - all världens pappor hotas av utrotning. Klimatsituationen är akut och gör vi inget är papporna ett utdöende släkte.
Men i år var det en pappa som gjorde något extra, och det fångade juryns uppmärksamhet. En pappa tog sitt ansvar för framtiden. Inför världens ledare talade han av vikten av att rädda jordklotet så att universums mest betydande fäder kan fortsätta att vinna titeln Årets Pappa också i framtiden.
Utöver detta har juryn tagit del av följande siffror:
Årets vinnare är:
97% mer vältränad
74% mer omtänksam
94% längre
76% mer hjälpsam
69% mer omtyckt än andra pappor i samma åldersgrupp.
Jag vet inte hur jag blev en sådan här friskus som jag är. Naturmänniska liksom. Det som är min vardag nu – höga bergskedjor, turkosglittrande hav, långa sandstränder, spännande grottor och vajande palmer – får ofta min mage att slå små volter av lycka. Naturen på Mallorca är den vackraste jag sett i hela mitt liv.
Äpplet faller ibland en bit från trädet. Min genetiska bakgrund, a.k.a mina föräldrar, är inte särskilt lockade av att leka skogsmulle. Min pappa gillar att träna för, och då och då genomföra, såna där Ironman 70.3’s och min mamma är mer av det intellektuella slaget; språkligt och kulturellt intresserad.
Man får troligtvis gå tillbaka till min morfar för att hitta ursprunget för mitt intresse. Varje sommar på Gotland när jag var barn tog han med mig på ”Hemliga stigen”, en stig vars början var omöjlig att upptäcka för den som inte var insatt. Hittade man rätt väg kom man ganska snart ut på en större stig som avslutades vid en hög klippa med utsikt över Irevikens sandstrand. En vy som för alltid är inpräntad i mitt minne.
Trots äventyren på Gotland gick jag aldrig med i scouterna. Är följaktligen inte heller så värst bra på att läsa karta, kan inte knyta knopar och inte göra upp eld. Allt jag vet om vandring har jag lärt mig av min exmake Jonas. Han lärde mig att bra utrustning är a och o, vilket jag även fick bekräftat den hårda vägen under en fyradagars vandring på Nya Zeeland.
Bra skor och en bekväm ryggsäck är jätteviktigt på längre utflykter. Att vara ute flera dagar i sträck kräver en del kunskap, men det är något alla kan skaffa sig. Det finns massor av litteratur i ämnet så läs på, vandra säkert och gör det lätt för dig de första gångerna.
Under min första vinter här på Mallorca vandrade jag med min sambo Dani och våra vänner ungefär en gång i veckan. Här finns oääändligt många bergstoppar, leder, grottor och havsnära pärlor att upptäcka. Och allt är inom räckhåll. Från ena änden av ön till den andra tar det inte mer än 1,5 timmar med bil. Våra utflykter är alltid bara över dagen och de kräver inte mer än en god lunch och mycket vatten.
Vi har vandrat välkända, tydliga leder som varit enkla att följa och vi har vandrat rakt ut i spenaten, gått vilse i bergen och rivit sönder våra bara ben på taggbuskar. (Note to self! Använd långbyxor.) Varje gång har jag kommit hem med ett leende på läpparna och en känsla av att jag är den lyckligaste människan på jorden. Det är något som händer när man är ute. Det är en känsla som alla är förunnade att uppleva. För alla kan ge sig ut på vandring, oavsett om man anser sig ha ett inre skogstroll eller inte. Det handlar bara om att göra – just do it – och se till att det första trappsteget inte blir för högt.
10 anledningar till att alla borde prova på att vandra minst en gång i livet:
1. För att uppleva naturen på riktigt nära håll. Lyssna till ljuden omkring dig och hur de skiljer sig åt beroende på var du vandrar. Var närvarande – se, dofta, känn.
2. För att lämna bekymren bakom dig en liten stund. När man vandrar behöver man ofta vara uppmärksam på ledens markeringar och att se till att sätta fötterna rätt. Det ger en mental paus, eftersom det inte finns utrymme att älta vardagens problem.
3. För att utmana dig själv. Det är otroligt tillfredställande när man lyckas med något för första gången. Kanske finns det något du alltid drömt om att göra? Låt det bli verklighet. Ge din inre soffpotatis, din höjdrädsla eller din fysiska form en match.
4. För att det är ett avspänt och trevligt sätt att umgås med familj och vänner. En gemensam utmaning för er närmare varandra och ni får samtidigt tid att prata i lugn och ro. Ibland räcker det med ett litet ”wow” eller ”nämen åååhh” för att skapa samförstånd.
5. För att det ger minnen för livet. Att stå på en bergstopp, titta ut över ändlösa landskap och skråla sånger från Sound of Music är en enorm tillfredställelse för själen. Något du kommer ha med dig för resten av ditt liv.
6. För att frisk luft i stan inte är detsamma som frisk luft ute i naturen. Att andas i frodig grönska är som att dricka ett glas iskallt, porlande vatten. Det fräschar upp insidan.
7. För att maten smakar bättre utomhus. När du är trött i hela kroppen efter några timmars vandring är det underbart att sätta sig ner och äta en god måltid. Dessutom får du chansen att använda förra årets julklapp trangiaköket.
8. För att det är lättare än man tror att vandra. Du behöver inte bära 20 kg på ryggen och sova i ett alldeles för litet tält. Packa en härlig måltid och promenera till en vacker plats. Runt Stockholm finns flera fina vandringsleder, t ex Roslagsleden. Njut av att vara utomhus, enligt punkt 1-10.
9. För att året som gått har lärt oss att livet snabbt kan förändras. Du kanske inte längre kan träffa dina vänner. Lokalerna där du brukar utföra din hobby har slagit igen. Men naturen stänger aldrig dörren, där är du alltid välkommen.
10. För att det är otroligt skönt efteråt. När du kommer hem, trött i benen och varm i hjärtat. När du kryper upp i soffan, återupplever dagen genom dina bilder med något gott att dricka i handen. När du känner att du vidgat dina vyer och gjort något du aldrig provat förut. När du är tillfreds.
En av anledningarna till att jag gärna vill bo just i Alcudia är att jag har många vänner och bekanta som vanligtvis kommer hit på våren för att cykla, och då får vi chansen att träffas. Och nu när cykelsäsongen är på ingående får jag ganska många frågor om hur situationen egentligen är på Mallorca. Kan man åka hit?
I december var Balearerna en av regionerna med flest antal smittade i hela Spanien per 100.000 invånare under de senaste 14 dagarna, vilket ledde till hårda restriktioner, t ex att alla stora köpcentrum och restauranger tvingades stänga i januari. Samtidigt blev det förbjudet att umgås med personer utanför det egna hushållet.
Nu är läget bättre igen och det har lättats något på restriktionerna. Restaurangerna får ha öppet varje dag fram till kl.17:00, men bara utomhus på sina terrasser och bara med 50% kapacitet. Det får vara max fyra personer per bord från högst två olika hushåll.
Detta är en restaurang med enbart "terrassen" öppen. Humbug om du frågar mig.
Utomhus får vi träffas upp till sex personer från högst två olika hushåll, med undantag om man utför någon typ av sport. Simhallen har varit stängd sen minns inte när, även om den i teorin får ha öppet med max tre personer per bana. Utegångsförbud mellan kl. 22-07 har vi haft sedan i höstas. Det låter värre än det är. Munskydd är obligatoriskt överallt utom när man sportar eller är på stranden.
Restriktionerna uppdateras var 14:e dag och beroende på hur läget är kan de skärpas eller lättas på. Därför är det ganska svårt att redan nu veta hur det kommer se ut längre fram i vår.
Mig veterligen finns det just nu inga öppna hotell i Alcudia, men lösa rykten gör gällande att så mycket som 30% av hotellen vill öppna i slutet av mars, sannolikt med förhoppningen att locka främst spanska turister att fira påsken här. På andra ställen kan man läsa att man räknar med att få igång turistsäsongen tidigast i slutet av maj.
En sak att ha i åtanke när man kommer hit är att Mallorca, som är en ö helt beroende av turismen, är märkbart påverkad av året som gått. Det där mysiga caféet i den söta lilla byn i bergen som du brukar stanna till vid under din cykeltur kanske inte längre finns kvar. När du ser framför dig hur du strosar längs gatorna där olika små turistshoppar och restauranger avlöser varandra måste du förbereda dig på att många av dem kommer att vara stängda. Alcudia är just nu inte en stad som sprudlar av liv, snarare ger den ett ganska tomt och öde intryck.
Fullt med folk på Restaurang Don Vito.
Med vissa undantag. De restauranger som vanligtvis är öppna året runt och som inte helt förlitar sig på turisterna finns kvar och har öppet även nu. Och där kan det vara rätt mycket folk, speciellt på helgerna. Vill man äta restaurangmiddag får man beställa hem maten istället. Nästan alla som har öppet har take away service.
Det här inlägget är fyllt med bilder som visar hur det ser ut på några av turistgatorna just nu (med lite dåligt väder som bonus) men Mallorca är ju så mycket mer än det. Det vet du om du följer mig på Instagram. Här finns otroligt många vackra vandringsleder, stränder för långa promenader och berg med fantastisk utsikt att bestiga. Vädret är oftast bra och solen värmer.
Personligen väljer jag att inte resa just nu, åtminstone inte utan att ha en väldigt bra anledning till det, men hur man vill göra är upp till var och en. Idag är det för övrigt på dagen ett år sedan jag senaste åkte till Sverige, och jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag saknar min familj, mitt lilla Trattnylle och mina vänner. Men jag hoppas att det inte dröjer så många månader till innan vi kan ses. Och jag upplever inte Alcudia som en särskilt osäker plats att vara på om man följer de allmänna råden och är försiktig. Välkommen hit!
2020 har varit ett overkligt år, på väldigt många sätt. Dessutom har det passerat i överljudsfart. Sjukt. Är inte redo att sätta ord på Covidskiten, men fokuserar gärna lite extra på det jag är tacksam över:
Vilken dramatik i årets pappa-tävling!!! Holey smoley!
En känd pappa med narcissistiska drag utropade sig tidigt som vinnare och krävde att juryn omedelbart skulle avsluta sitt arbete och utropa honom som segrare. Han hävdade att valet var riggat och att det förekommit olagliga röstsedlar. Detta är givetvis inte sant.
Sedan 2006 har tävlingen Årets Pappa pågått utan oegentligheter. Det råder en oerhörd sekretess kring juryn för att inga mutor eller hot ska kunna förekomma. En oberoende nämnd granskar genomförandet varje år och de kan även i år bekräfta att denna viktiga tävling implementerats på ett fullt korrekt sätt.
Inom juryn rådde aldrig några tvivel om vilken pappa som skulle stå som slutlig vinnare 2020.
Motivering:Aldrig hade vi i juryn kunnat föreställa oss vad som skulle hända kort efter förra årets tävling. Aldrig hade vi trott att världen skulle kunna förändras så mycket på så kort tid. Aldrig hade vi kunnat gissa att pappor runt om i världen plötsligt skulle rådas att undvika att träffa sina barn. Och på vissa platser till och med vara förbjudna att göra det.
Årets pappa har tacklat detta med mod, uthållighet och styrka. Med timslånga telefon- och videosamtal, ibland med roliga filter, och ett flitigt utväxlande av meddelanden i flera olika sociala medier. Tack vare detta har han lyckats upprätthålla sin viktiga roll i familjen och sprida kärlek och trygghet till sina barn. Han är en riktig hjälte som återigen vunnit juryns hjärta och röst.
Tycker du att den svenska bostadsmarknaden är klurig att ge sig in på? Håll dig då för allt i världen borta från den spanska. Herre je... det här är en helt annan nivå.
(Bilderna har inget med texten att göra utan visar bara random hus och lägenheter som vi har tittat på och med största sannolikhet inte kommer att bo i.)
Till att börja med finns inget Hemnet i Spanien där du hittar ALLT som är till salu i det område du letar. Ingen sida där du lätt kan surfa runt mellan tillgängliga objekt, utan sökandet måste ske sida för sida. I Alcudia finns väldigt många mäklare och utanför Alcudia finns ännu fler mäklare som ibland även förmedlar bostäder i Alcudia. Det blir många webbsidor att hålla koll på. Alla mäklare är heller inte så intresserade av att sälja sina objekt. En firma tog till exempel nästan två veckor på sig att ringa tillbaka när vi visade intresse. Mañana mañana.
Home styling har inte kommit till Mallorca ännu och mäklarbilderna här är rena drömmen för Hemnetknarkarna på Instagram. Planritning finns bara undantagsfall och allt för ofta visar inte bilderna bostadens alla rum. Kvaliteten på bilderna är generellt dålig och spanjorerna har vanligtvis så mycket prylar och konstig möblering att din hjärna behöver gå ner i spagat för att du ska kunna föreställa dig hur bostaden skulle kunna se ut.
En bostad säljs oftast inte exklusivt hos en mäklarfirma, utan samma hus eller lägenhet kan återfinnas på tio olika sajter. Gärna med tio olika pris. En lägenhet kan på en svensk mäklarsida kosta runt miljonen mer än på en spansk, men även på spanska sidor kan det skilja nästan 100.000 euro.
Utöver köpesumman tillkommer ungefär 10% i avgifter, notarie, skatt med mera, så priset är ALLTID högre än vad som anges. Dessutom bör man ha en advokat som kontrollerar att allt står rätt till med den tänkta bostaden. I det stora hela en liten summa, men tillsammans med allt annat...
Att skippa advokaten känns tyvärr inte aktuellt, eftersom det har visat sig att ganska många hus, framför allt utanför Alcudia, är svartbyggen. De är olagligt byggda men preskriptionstiden gått ut och de kan därför inte rivas.
Husen är ute på marknaden och säljs som vilka andra hus som helst, men som ägare kommer du aldrig beviljas bygglov för att utföra några som helst förändringar i fastigheten. Du får heller egentligen inte bo där, även om folk gör det, eftersom de saknar tillstånd för att räknas som bostäder. Husen befinner sig i någon slags limbo och det är inte möjligt att göra om dem till lagliga. Om jag har förstått den här mishmashen rätt alltså.
Ett vanligt misstag vi har gjort är att tro att en bostad som ligger ute hos en mäklare för försäljning verkligen är till salu. Jag behöver mer än en hand för att räkna antal objekt vi har sett på webben och varit intresserade av att titta på men som i slutändan inte är aktuella för försäljning på grund av anledning.
Faktum är att vi för nån månad sen eller två var en hårsmån från att köpa en drömlägenhet. Vi tittade på den två gånger och båda gångerna var säljaren hemma och visade och berättade. För att göra en lång historia kort så skrev hon i slutändan aldrig under försäljningsdokumenten hos mäklaren, utan bestämde istället att hon inte längre ville sälja. Så gick det med det.
Att säljaren är hemma när man tittar på objektet är mycket vanligt. Här finns inga officiella, öppna visningar utan du bokar tid med mäklaren. Att mäklaren i sin tur bokar upp säljaren för visning innebär inte att personen som bor i lägenheten då är på plats, beredd att visa bostaden. Nej. Det kan krävas ett antal påringningar innan man ens får komma in. Att öppna skåp och gå igenom huset eller lägenheten ordentligt är väldigt mycket svårare när ägaren eller hyresgästen står bakom ryggen och flåsar en i nacken än när endast mäklaren är med.
I ett hus vi besökte fick vi inte se hela huset på grund av att det, enligt utsago, bodde en deprimerad son i ena delen. Vem köper ett hus utan att ha fått se hela?! I ett annat hus fick vi titta in i ett av rummen lite snabbt bara, eftersom tonårssonen låg och sov där mitt på blanka eftermiddagen.
Just nu känns det som att vi har tittat på precis varenda lägenhet och hus som är till salu i vår prisklass i hela Alcudia med omnejd. Känner mig rätt uppgiven och trött på det här. Ikväll ska vi titta på ytterligare ett, så håll tummarna för att det här får ett slut snart så att jag kan ta tag i nästa problem - att bosätta mig i Spanien på riktigt. Att köpa hus är en barnlek i jämförelse med det.
(Ps. Det finns en sida som heter idealista.es som samlar en del objekt som är till salu. Kika gärna in där, klicka dig vidare till Mallorca och välj inte de dyraste objekten om du vill förstå vad jag menar med bilder och möblering.)
Asså, det är rätt mäktigt vad många häpnadsväckande sevärdheter som finns just runt knuten här i Alcudia. Om man nu anser att en promenad på runt sex timmar, som äventyret till Sa Cova Tancada tog, är runt knuten. Jag gör det. Allt som kan upplevas på en dag utan bil är runt knuten.
Jag och Matsy knatade iväg efter lunch. Vi gick vägen via Alcanada och tog oss sakta men säkert uppåt med strålande utsikt över havet till höger. Efter att vi passerat stegen och följt stigen längs muren till vänster tog vi vägen till höger. Efter ytterligare en stigning vek vi av till höger igen och följde stigen ner i ravinen och upp på andra sidan över ytterligare en liten topp.
Sedan började själva nedstigningen mot grottan. Vi hade hört och läst att vägen nu var att betrakta som svår och olämplig för personer med höjdskräck. Hand upp alla som lider av det? *räcker upp min hand*
Kanske hjälpte det att jag förväntat mig något mycket värre. Jag skulle definitivt beskriva vägen som svår, men det var lätt att hitta och det fanns kedjor och stolpar utplacerade för att hålla sig i där det var som brantast. Någon svindel fick jag inte.
Allra klurigast var det precis innan grottan och när vi skulle in i den. Då fick vi använda lite klättringsskills, men inget superavancerat.
Själva grottöppningen var mindre än jag hade väntat mig men själva grottan betydligt större. Efteråt läste jag på nätet att den sträcker sig 250 m in i berget och en man vi mötte sa att man kan välja vägar som går både uppåt och nedåt i grottan.
Jag och Matsy tog oss kanske till tredje eller fjärde salen, via små hala trappor. Det var så långt vi vågade. Jag hade en liten ficklampa och mobilen, men en pannlampa hade varit bättre. Eftersom jag lider av lätt cellskräck så var det blandade känslor där inne. En del av mig var helt betagen av hur fantastiskt det var med alla stalagmiter och stalaktiter, och nyfikenheten drog mig längre och längre inåt. En annan del av mig kämpade mot paniken och ville helst bara springa ut.
Det kändes som om vi var ensamma i grottan, men det kom ut massor av människor efter att vi vänt, vilket bara bekräftar hur djup den är. Det gick bara att höra och se ljuset från de som befann sig precis i närheten.
Efter avslutad grottupplevelse och energigivande fika så började vi klättringen tillbaka upp, vilken var betydligt lättare, men jobbigare, än vägen ner. Sedan promenerade vi den vanliga vägen, alltså inte via Alcanada, tillbaka till Alcudia för att få lite omväxling och låta de trötta benen slippa mer terräng.
Var riktigt matt när jag kom hem och jag hade ont i benen i flera dagar efteråt, men jag ser redan fram emot att komma tillbaka och utforska grottan mer. HELL vad jag älskar den här ön. Här finns allt! Längtar redan efter nästa utflykt. Då ska vi till Penya des Migdia, vilket ger en chans att utmana min höjdrädsla ännu lite till.
Häromdagen var en sån där bra dag. Började med en otroligt vacker joggingtur på nya vägar och sedan drog jag iväg på en upptäcktsfärd i fem delar.
1 - cykla till Puig de Maria
Jag är som bekant inget stort fan av cykling som sport, men om syftet är att göra en kortare utflykt tycker jag faktiskt det är helt okej. Vägen till Pollensa och berget Puig de Maria gick främst på mindre vägar med utsikt över landskapet. Jag passerade mäktiga villor med prunkande trädgårdar och ropade hola till alla får, hästar, åsnor, getter och katter jag mötte längs vägen.
Njöt faktiskt lite av turen och gjorde mig ingen brådska. Mitt mål för dagen gick att se redan från långt håll och jag blev förvånad över hur högt och brant berget såg ut. Jag lärde mig senare att det bjuder på ungefär 320 höjdmeter.
2 - bestiga berget
Att promenera uppför i långsam takt tycker jag är ganska trivsamt. Jag hade lite löst kollat upp att det gick att ta med cykeln (gående förstås) hela vägen upp till toppen. Hade dock inte väntat mig att vägen skulle vara så brant, även om den inledningsvis var asfalterad. Att skjuta cykeln uppåt i 2,2 km var svinjobbigt, svetten forsade och jag hade träningsvärk i axlarna dagen efter.
När jag närmade mig toppen byttes asfalten ut mot en stenlagd gång som fortsatte slingra sig i serpentiner uppför. Stenarna var rundade och lite hala men det gick fortfarande bra, även om det var sjukt obekvämt, att putta cykeln. Den allra sista biten byttes de platta stenarna ut mot något mer bumligt och cykelkånkandet nådde ytterligare en nivå av jobbighet.
3 - lunch och utforskning av Santuari de la Mare de Déu och Puig de Maria
Hade hunnit bygga upp en rätt bra hunger på vägen så det första jag gjorde var att hitta en bänk och ett litet bord att äta vid. Utsikten var fenomenal och jag kunde se hela vägen till Mariannelund Alcudia. Verkligen helt makalöst vackert!
Kapellet på toppen byggdes år 1348 och ett kloster lades till detta 14 år senare. Nunnorna bodde och tillbad i klostret fram till 1576 (inte samma nunnor hela tiden förstås, det hade varit jättekonstigt om de blev 200 år gamla) då de beordrades att flytta till Palma på grund av anledning.
Just denna dag förstärktes intrycken på denna stillsamma, vackra plats av ett gäng ungdomar som spelade musik och var högljudda. Jag vill inte vara en bitter surtant, men vaf... här klättrar man upp till himlen och möts av umpa umpa! Det var inte det jag såg framför mig.
4 - nedstigning från berget
Första biten på det kullriga kullret var lite klurig, men så fort stenarna blev lite plattare gick det snabbt att promenera utför. Så snart jag kommit ner till den riktiga vägen hoppade jag upp på hojen och rullade ner för berget.
Det låter ju enkelt men det var det inte - branta, tvära serpentiner kryddade med dålig asfalt, grus och barr. Jag var livrädd! Pulsen var nästan lika hög som på vägen upp och händerna värkte av att jag höll så krampaktigt i bromsarna. På plussidan var att det var över på mindre än 10 minuter. Att jämföra med de minst 45 minuter det tog att gå upp.
5 - cykla hem
Valde att cykla en annan väg tillbaka, för att få lite nya vyer. Det var högre temperatur än på förmiddagen och jag njöt av de varma vindarna i ansiktet. Började dock känna att jag var klar med utflyktandet för den här dagen, och vägen hem tycktes oändlig. Det hjälpte inte att jag började få slut på vatten och att törsten gjorde sig påmind hela tiden. Nåväl, hem kom jag till slut, synnerligen exalterad över mina upplevelser. En riktigt fin, kämpig och omväxlande tur.
