Men hoppsan då...

Jag har socialiserat så mycket de senaste dagarna att jag inte hänger med. Jag kan inte sova på nätterna för att jag har så mycket tankar i huvudet plötsligt. Så blir det när man mer eller mindre isolerar sig några veckor och sen snabbt försöker återställa tillvaron.

Jag har också insett att det sociala hundlivet här i ekisidyllen kommer att vara betydande. Det är många glada hundar som vill leka med min livrädda lilla best. Och när de kommer skuttande kryper hon upp i mitt knä och säger hjälp. Ingen kan tro att hon egentligen är en sabeltandad tiger som biter mig så blodet rinner.

Hon har dessutom annekterat min soffa nu.