Försa scenen: Jag står på en ca 200 m hög stenpelare i en dalgång. Jag håller i ett rep som har sin fästpunkt på en hög bergsklippa långt åt sidan, på andra sidan dalen. Nedanför mig finns Magnus Hult som ska säkra mig ifall jag faller. Han ropar instruktioner åt mig. I händerna har jag två skolböcker - den gröna javaboken och den vita boken om datamönster. Vinglar när jag försöker lägga dem ifrån mig. Ytan jag står på är cirkelformad och ca 0,5 i diameter. Jag har inga säkerhetslinor men jag flyttar mig modigt runt på min pelare trots att jag är livrädd. På mig har jag en blågrönrutig skjorta och till min hjälp något i handen som ska bromsa farten längs repet. Enda vägen ner är vägen ner, men jag vågar inte kasta mig ut. Jag vet att jag inte heller kan stå kvar.
Andra scenen: Jag är i ett hus. Antagligen högt, högt upp i huset. Kanske ligger huset 200 m upp på ett berg. Jag vet att någon är på väg och att jag måste gömma mig om jag inte vill dö. Kanske är det Voldemort som kommer. Kanske är det Ginny som gömmer mig. Elsa ligger i en bur en trappa upp, och tanken är att jag ska gömma mig där uppe med henne. Vi tror att om hon är lockbete så kanske jag klarar mig levande undan. Men jag kan inte låta henne bli kastad från balkongen för min skull. Inte ens om det räddar mitt liv. Så jag tar Elsa under armen och klättrar ut genom fönstret, över balkongen och upp på ett berg. Vi måste fly, även om det verkar som ett omöjligt uppdrag. Det är jättejobbigt att klättra med henne i armarna, men hon verkar förstå vad som gäller, så hon är snäll. Långt bort från huset hittar vi en lekpark, där vi har viss överblick av platsen vi just lämnat, och jag ser att vi gjorde rätt i att förflytta oss därifrån. Vi kan aldrig mer gå tillbaka.
Jag är ju ingen drömtydare, men för mig är tolkningen uppenbar.
1 kommentar:
Första scenen: Du drömmer om min möhippa.
Skicka en kommentar