Förlåtande mot mörker

Igår var jag ute och sprang igen. Det var ljust när jag stack ut och mörkt på hemvägen. Förut var jag extremt mörkrädd, men jag har blivit mycket mer sansad. Och framför allt mer förlåtande mot halvmörker. Tror det beror på mina cykelturer genom skogen i totalt mörker förra året.

Jag gjorde en snygg grej under löpturen också. Skulle upp för några små trappsteg men hade uppenbarligen inte koll på fötterna. Ouff! Precis det ljudet utstötte jag när jag slog i marken. Det lät askul och var helt omedvetet framkallat. Ouff!
Idag känner jag mig lite mör i kroppen.