Berg-och-dalbana i motivationen

För ett par veckor sedan var jag tokigt laddad inför lydnadsträningen med Elsa. Kanske överladdad? Jag kände i alla fall ett riktigt jäklaranamma och att nu, nu, NU ska vi börja träna målinriktat och fokuserat så vi börjar utvecklas ordentligt. Men då hade inte Elsa någon lust, och plötsligt var all min motivation också som bortblåst.

Det är kanske inte så konstigt. Kalla fingrar, isande vind, snö och is på varje tilltänkt träningsplan, minusgrader, förfrusen rumpa och mörker är inga kända motivationshöjare. Men nu har det vänt igen.

Igår tränade vi med Sofia&Simba i Ekhagen. Min första känsla var att träningen skulle gå åt skogen, för Elsa pep och for som en tok i kopplet när hon fick syn på Simba, och hon vägrade bry sig om mig överhuvudtaget. Men sen vände allt.

Externbelöning har visat sig vara jättekul. Och då menar jag verkligen jättekul. Vi tränade ställande och läggande så det stod härliga till. Dessutom vågade jag mig på ett par inkallningar med ställande och hon var lysande duktig (med godiset hägrandes bakom ryggen). Det var ett riktigt bra träningspass! Kort, välplanerat och koncentrerat!

Men jag längtar till sommaren.