Igår var jag Hand & Foot Surgery Center i Storängsbotten för en ny undersökning av min vänsterfot. Den insatte vet att jag i höstas fick en inflammation i peroneussenan, strax under vänster fotknöl, och att jag sedan dess har vilat helt från löpningen fram till i början på maj, då ett misslyckat igångsättningsförsök ledde till nya smärtor.
Jag fick direkt förtroende för Dr. Peter. Han himlade med ögonen när jag berättade om den första ortopeden jag träffade, som sa att jag aldrig skulle kunna springa mer.
Sen tittade han noga på bilderna från min förra magnetröntgen, gjorde sin egen bedömning, läste vad de tidigare läkarna skrivit, kände på min fot och kom till följande slutsats:
Säsongen 2017 kommer att behöva passera utan löpning för mig. Min fot måste få mer vila, men det verkar onekligen gå åt rätt håll och det är inte ovanligt att det tar längre tid än 6 månader för såna här inflammationer att lägga sig. Skulle problemen kvarstå och vägra ge med sig går det att operera, men han avråder från det i dagsläget, eftersom det har gått så pass kort tid. Jag ska även göra en ny MR.
Det var ju inte direkt de gladaste nyheterna, men jag gick ändå därifrån med en betydligt bättre känsla än jag hade när jag kom dit. En känsla av att det här kommer ordna sig, bara jag har lite tålamod.
Så. Jag uppskattar att ha fått en uppdaterad diagnos, även om tålamod inte är min OS-gren.
Jag kommer förstås överleva ytterligare en tid utan löpning, swimrun, långpass och tävlingar, det kommer jag. Men jag saknar endorfinerna det gav mig och jag saknar att äventyra med mina Lindor. Lindaz. Lindad & Lim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar