Med januari avslutad kan jag konstatera att jag åtminstone första månaden klarade mitt mål för 2019 - att simma 10 000 meter i veckan i snitt. Yay! Inser också att det kommer bli tuffare än jag först trodde. Jag har verkligen inte legat på latsidan de senaste veckorna och marginalen känns inte jättestor.
Körde tre av fyra pass i veckan ensam och simningen kändes tung och trött. I fredags hade jag sällskap av Per och trots att jag kände mig fortsatt seg så tjongade jag till med min, mig veterligen, snabbaste tid på 100m medley (med fenor) - 1:26.
Att det generellt gått lite trögt tror jag kan bero på att jag försöker bli av med de alldeles för många fläskkilon jag ådrog mig under julen. Kaloriunderskott och prestation har aldrig fungerat bra ihop så jag får acceptera att det är så här under en period. Snart kan jag ha mina byxor igen och då kan det återgå till det normala.
Och eftersom jag inte tror på förbud utan måttlighet även i kostfokustider så blev lördagsgodiset en omåttligt grandios bullsemla.
Fast först simmade jag två timmar i Vårby. Vi hade vikariecoachen Pontus och som vanligt när Micke är borta var det inte så många där. Mänskligheten har inte fattat hur grym Pontus är. Tur för oss andra.
Jag kan visserligen vara partisk eftersom han var hejdlöst positiv om min simning, vilket förstås ger pluspoäng. Men dessutom gav han tips, följde upp, kom med nya tips osv. Allt sånt som vi simmare alltid drömmer om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar