Även under söndagens Tjejsim i Vansbro lyckades jag tvåla till mitt tidigare rekord.
Den här gången kapade jag 31 sekunder och slutade på 15:06 vilket gav en 19:e plats av 49 startande i elitklassen. Det är faktiskt äckelgrymt!
Började söndagen på samma sätt som lördagen, med morgonyoga och frulle. Vinkade hejdå till Anne och rullade mot Vansbro kl. 09:15. Mötte Anna och Lovisa på parkeringen och traskade bort till starten. Samma förberedelser även där - vifta med gummiband, gå på toa, äta banan och Gott & Blandat och få våtdräkten på plats. Den stora skillnaden var en massiv träningsvärk i hela ryggen efter lördagens bragd. Och trötthet. Simsug = 0.
Temperaturen i vattnet var samma som dagen innan, lite drygt 15 grader. Eftersom det inte var olidligt kallt valde jag bort neoprenpannbandet.
En av fördelarna med att starta i elitledet är att man får värma upp i vattnet 10 minuter innan starten, som går från stranden, så det gjorde jag. Kände efter att allt satt som det skulle, noterade att vattnet kändes friskt och ställde in mitt fokus - hög ansträngning, våga satsa, hitta fötter, håll bryggan. Påminde också mig själv att det är NU jag har chansen att prestera. Inte sen.
Starten gick och vi fräste iväg. Jag gick ut hårt och kände redan efter 150 meter att det skulle bli tufft. Dessutom låg jag i fjärde led utanför bryggorna och hade en tjej till höger som blockerade. Jag gjorde inte en överrullning igen, men jag vek av och Finlandsbåtssimmade mig raka vägen in till bryggorna.
I efterhand är den här situationen i loppet den enda jag önskar att jag hade löst bättre. Och då bättre som i att jag skulle stått längre till höger på stranden. Lösningen jag gjorde var väl efter omständigheterna okej, men inte smidig, snygg eller snabb.
Men, väl i position blev allting helt perfekt. Jag hittade ett par fötter som jag följde hela loppet. Och som jag fick slita för att hålla dem! Hade Matildas ord i huvudet -"simma bara", så det gjorde jag.
Jag ville dra förbi på slutet men jag hade nada mer att ge. Allt energi gick åt till att klibba mig fast bakom fötterna. När jag klev upp var jag helt slut och SÅ. JÄVLA. NÖJD. Jag gjorde det!!!
Det är den känslan som alltid är mitt mål att nå.
Jag hade inte en susning om vilken tid jag simmat på, men jag hade verkligen presterat på toppen av min förmåga. Tiden blev sekundär. Att den sedan blev så otroligt bra som 15:06 gjorde verkligen ingenting. Ofta går känslan och prestationen hand i hand.
Med alla tider sammanräknade i elit- och motionsklass hamnade jag på plats 24 av 1995 startande tjejer. Det är också väldigt bra. Topp 30 i Tjejsimmet är ytterligare ett placeringsmål som hängt med ett tag. Nu kan jag bocka av även det och sätta upp nya mål för nästa år.
På vägen hem stannade vi äntligen till i Café i Fårhus och åt nybakt lunchmacka och en helt ljuvlig, fortfarande ljummen, kanelbulle. Sen somnade jag i bilen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar