Vansbrosimningen 2019

Glad Sofia efter en storartad Vansbrohelg! Jag åkte dit och gjorde precis det jag skulle. Och lite till.

Jag slog mitt tidigare rekord i Vansbrosimningen 3k med 36 sekunder och slutade på plats 98 av 5678 deltagare. Officiell tid 45:01. En storartad prestation, om jag får säga det själv.

Det här är en sammanfattning av resan och loppet.

Nytt för i år var att jag åkte upp till Vansbro tillsammans med Karin och Matilda, och bodde med dem hemma hos Anne i en villa i Dala-Järna. Min introverta sida kände lite oro över detta innan, men det var helt onödigt. Det var succé! Det gjorde mig snarare avspänd och glad än att det tog energi. Jag fick skratta mycket och det älskar man ju. Succé, som sagt.

I det här nya ingick också att naglarna skulle målas i en för våtdräkten matchande färg. Jag fattade noll när det här introducerades på Messenger, och tänkte att våtdräkten är väl svart...? Icke. Min naglar målades följaktligen i en lila ton som matchade färgen längs ut på min våtdräkts ärmar.

Efter sedvanlig morgonyoga och frukost lämnade vi vårt boende. Var framme i Vansbro vid 9-tiden och promenerade bort till starten. Min start var 10:32 så det var gott om tid.

Jag kände mig taggad och precis lagom nervös. Ingen prestationsångest, bara glädje över att få ett kvitto på hur träningen gått. Jag visste ju att den gått riktigt bra jämfört med tidigare år, så jag var lite extra upprymd över att få tävla.

Värmde upp genom att kissa fyratusen gånger och dra lite i några gummiband. Åt en banan, lite Gott&Blandat, och drog på mig våtdräkten. Enligt Matildas förmaningar såg jag till att den kom ordentligt på plats. Inget slarv!

Temperaturen i Vanån var 15.7 grader och i Västerdalälven 15.4. Jag funderade på neoprenväst men nöjde mig med pannbandet och dubbla badmössor. Alltid glajjorna mellan två badmössor.

Försökte ställa mig hyfsat långt fram i startgruppen. Mina primära mål var desamma som alltid:

1) Hitta bra fötter
2) Håll en jämn, hög ansträngningsnivå
3) Kom ihåg att det är på skoj

Jag hade några tidsmål också. Mina sekundära mål.

1) Nå mina primära mål, oavsett tid
2) PB
3) Under 45 min

Det sista var en slags drömgräns som jag haft sen mitt första Vansbro.

Jag fick till en jättefin start. Snabbt ner i vattnet, all utrustning satt som den skulle och temperaturen var inte ett problem. Hade svårt att hitta fötter i början men efter ungefär 500 meter hittade jag ett par lämpliga att drafta på. Det höll till ungefär 1500 meter, sedan blev jag inklämd mellan två män som tamejfan aldrig slutade klänga på mig.

Vet du vad jag gjorde då? En överrullning! Vi har tränat det på kurserna och skojat om att det gör man kanske inte under ett lopp, men se det gör man. Och det räddade hela situationen. Som en jävla chef!!! Sen flöt det på fint, om än lite vingligt ibland.

När jag svängde in i Västerdalälven hittade jag ett par nya fötter och låg perfekt placerad bakom den, slickad intill bryggorna hela vägen in i mål. Den sista kilometern kändes evighetslång och i år var nog första gången jag tyckte mig känna att det var motströms. Jag simmade på bra men kanske, kanske fanns det lite mer att ge.

Och kanske, kanske var det på grund av den känslan som jag hade så svårt att släppa "om jag bara" när jag slutade på KANON- och PB-tiden 45:01. Jag vill ge mig själv en snyting varje gång jag tänker "om". Det får fan vara någon måtta. Men det mesta har gått över nu. Jag är faktiskt supernöjd.

Lite statistik:
2019 - 45:01, plats 98/5678 i motion, 7:02,6 efter vinnaren (37:58,4)
2018 - 45:37, plats 168/7120 i motion, 8:58,9 efter vinnaren (36:38,7)
2017 - 45:45, plats 181/7545 i motion, 9:42,9 efter vinnaren (36:02,5)
2016 - 47:35, plats 222/8014 i motion, 10:12,2 efter vinnaren (37:23,2)

Att komma topp 100 har varit ett av mina mål och det känns riktigt mäktigt att ha nått det! Jag knappar in på vinnaren!

Snittiden i loppet var ca 1,5 minuter långsammare än förra året, så kanske var strömmen lite mer kännbar i år. Eller så hade folk tränat sämre.

Våra bragder följdes som vanligt upp av fika på Vansbro konditori, snacks vid älven och pizza på Side. Sen åkte vi hem och sov istället för att ta den sedvanliga turen till Café i Fårhus. Den fick vänta till dagen efter. Var helt sjukt trött efter loppet.