Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street

Här händer det saker! Då syftar jag inte till att jag sov som en prinsessa i natt utan att jag till frukost åt helt utanför boxen. Och dessutom utan en tanke på det, tills Jonas påpekade att det var så. Enda möjliga fadäserna jag gjorde var att stoppa en bit rent smör i munnen i tron att det var ost, använda en vit och segt mjölkaktig dryck som yoghurt och att äta den helt fasta yoghurten som ost. Vet inte vad som var rätt och fel, men allt var gott utom smöret.

Ägnade några timmar efter frullen åt att göra absolut ingenting i solen på takterrassen innan vi begav oss till souken för lite seriös shopping.

Målet idag var att köpa en lampa och att kämpa hårt med prutandet. Den kombon blev en fulländad upplevelse som jag kallar The Lamp Experience. Riktlinjerna vi läste oss till innan var att man, mellan tumme och pekfinger, skulle erbjuda ungefär 10% av säljarens första bud och landa någonstans på en tredjedel av det.

Vi började med att ägna lång tid att titta på många olika marockanska lampklot i flera olika storlekar och mönster. Sen, när vi plötsligt hittade en med berbermönster som båda föll för, började vi förhandla om priset. Det var ett misstag. Förhandlingen borde startat tidigare. Vår orutin i The Lamp Expericence kostade oss kanske några kronor extra men det var också ett oväntat stort nöje att pruta. Jag hade sjukt kul, helt enkelt, och rolig underhållning är sällan gratis.

Försäljarens första bud var 4500 dh, jag bjöd 200. För att göra en lång historia kort så skakade vi, efter någon timmes stenhårda förhandlingar, hand på 850 dh, men då ska vi få en ny bottenplatta fixad till imorgon. Hoppas vi. Jonas spelade sin roll som uttråkad och lite upprörd make perfekt!

Efteråt var jag matt och lite svettig. The Lamp Experience hade verkligen spårat ur fullständigt och jag gick högre i pris än vad vi bestämt i förväg. Men lampan är superfin och vi är jättenöjda med vårt (blivande) köp. I slutändan är det alltid det viktigaste. Direkt efteråt gjorde jag dessutom en riktigt bra affär på en present till mamma så åtminstone för en kort stund fick jag känna mig som en slipad affärskvinna.

Souken (det är alltså marknaden) var inte alls som jag tänkt mig men jag älskade de små trånga gångarna med intensiva försäljare som sålde allt från kläder, krimskrams och lampor till kryddor, grönsaker, väskor och sandaler. En av upplevelserna är, enligt de flesta tipsen om Marrakesh, att gå vilse i souken. Det är garanterat inget problem. Ett större problem blir det att hitta tillbaka till en specifik affär, där man till exempel har köpt en lampa, om man skulle vilja det.

Middag åt vi på ett rätt sunkigt hak med utsikt över torget. Förutom trängseln i de enkla små restaurangerna så var det många människor som som stannade för att titta på olika jippon intill marknaden. Ett av de populäraste ståhejen verkade vara några män som dansade och sjöng, utklädda till kvinnor med heltäckande kläder och slöja. Jätteskoj.

Sedan traskade vi hem till tryggheten på hotellet där vi korkade upp en flaska complimentary rödvin framför den sprakande öppna spisen på rummet. Imorgon ska jag försöka att köpa en handväska för 50 dh. Absolut inte mer än 100.

Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

Marocko dag 5 - Narnia

Det tar en stund att landa på en ny plats och känna in människor och atmosfär. Vår andra dag i Essaouira började vi bli mer hemma i staden, och redo att försöka pruta till oss några snygga saker från affärerna. Så efter en sovmorgon, lång frukost på takterrassen och utcheckning från hotellet så gav vi oss ut i de små gränderna för shopping.

Vi började mjukt med att handla pastries, typ som turkish delight. Sen kollade vi runt på lampor, keramikfat och mattor. Hittade inga mattor som kunde flyga men väl en som kunde passa i köket hemma så den köpte vi.

Varken jag eller Jontan är någon hejare på förhandling så vi är helt säkra på att vi betalade mer än nödvändigt för mattan. -"Luktar den inte lite kamel?" Försäljaren var alldeles för glad när vi lämnade butiken. Hade han varit arg som ett bi och fruktansvärt förolämpad, men ändå låtit oss köpa mattan, ja då hade vi lyckats. Nu vinkade han muntert och önskade oss en bra dag istället. Jonas fick å andra sidan behålla sina kläder i den här butiken...

Efter lunch på Taros takterrass och en promenad ut på piren hämtade vi våra väskor på hotellet. En krokig liten farbror med trasiga skor körde våra väskor i en vagn till parkeringen där Hammou väntade på att få köra oss till Marrakesh. Normalt får bärare ungefär 20 dh men Jonas utsåg krokiga farbrorn till dagens välgörenhetsobjekt, och gav honom 50 dh och ett Salam Aleikum (ungefär, frid vare med dig). Glädjen i farbrorns ögon gjorde min dag!

Kanske var det karma från det ögonblicket som gjorde att vi inte frontalkrockade med en buss på vägen till Marrakesh...

Vi bor nu på El Fenn, ett riktigt lyxhotell med tre små pooler, takterrass, innergård, stort rum med ett ännu mer grandiost badrum (älska!), öppen spis, mahognyskrivbord och minst fem meter i takhöjd. Sjukt spejsat, jag är dyr i drift - här känner jag mig som hemma.

I bergen, när vi bodde i berberhus, var jag obekväm med inkvarteringen men trygg med allting runt omkring. I Essaouira var det 50/50 och nu känner jag mig avspänd med hur vi bor men lite osäker på det organiserade tumult som råder i en så livlig och stor stad som Marrakesh. Är gatorna trygga, är folk vänliga? Hjärnan går på högvarv hela tiden!

Vi käkade middag med utsikt över torget och marknaden Jamaa El-Fna. Gick runt bland marknadsstånden efter maten och köpte lite nötter till överpris, men ganska snabbt drog vi oss tillbaka till hotellet där vi hängde framför brasan i lugn och ro.

Det känns som om vi klev in i garderoben och kom ut här i Narnia för länge, länge sedan. Intrycken är så många, dagarna så långa och händelserika att det är svårt att förstå hur tiden går ihop. Jag vet knappt vilken dag det är eller vad klockan är. Tänker att alla måste sakna oss där hemma och undra var vi blev av, men jag vet ju att när vi hoppar ur klädskåpet igen kommer tiden att ha stått stilla. Ingen kommer ens ha märkt att vi varit borta.

Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

Marocko dag 4 - Game of Thrones

Vi valde att inta vår frukost på takterrassen imorse. Omelett, marockanska pannkakor, färskpressad juice, fruktsallad och baguette serverades med stor precision. Mohammed, vår bergsguide i Atlas, åt bröd med olivolja och myntate med tre sockerbitar till frukost, så det vi har ätit om mornarna är eventuellt inte att betrakta som traditionellt marockanskt.

Vi blev sedan skjutsade av Hammou till norr om Sidi Kaouki. Vägen dit var provocerande dålig till en början, men då visste vi inte hur illa det skulle komma att bli. Till slut klev vi ur bilen och gick sista biten istället, vilket gick snabbare än att åka. Vägen ner till stranden var rena djurparken. Vi såg åsnor, getter, får, dromedarer, kor, hundar, katter och tyska surfare.

Här binder man fast djur i benen istället för i huvudet och det verkar helt okej att slå på dem med en pinne eller kasta sten efter dem när andan faller på. Ogilla! Trodde först att marockaner hade respekt för djur men har tyvärr fått ändra åsikt.

Att promenera längs stranden var fantastiskt. Vi gick i några timmar med den värmande solen i ansiktet, Atlanten med stora vågor till höger och märkliga bergsformationer och sand till vänster. I byn Sidi Kaouki åt vi lunch, tanjine koefta de beuf, på ett surfarhak bredvid stranden.

Fick det nästan lite stressigt tillbaka till Essaouira för att hinna till vår förbokade, complimentary tid i hotellets Hammam. Det var dock inte mer bråttom än att vi hann stanna till längs vägen och titta på de träd av vilkas frukter man gör den marockanska arganoljan.

Arganfrukterna ser ut som gröna oliver men de äts inte av människor, utan istället smaskar getter i sig köttet på de frukter som fallit till marken. Kvar blir ungefär ett ekollon. Dessa ekollon krossas försiktigt, Hammoud visade hur enkelt det var men Jonas lyckades enbart krossa en sten när han försökte, och mandeln inuti plockas ut och pressas till olja. Plockandet och pressandet görs av skilda och ogifta kvinnor i kooperativ. Now you know.

Jag har aldrig varit på Hammam förut och det var en upplevelse, även om hotellets version av badet sannolikt var turistanpassat och väldigt litet. För en kort sekund var jag tvungen att rannsaka mig själv och fundera på om jag var blyg över att visa brösten för en främmande människa. Kom fram till att svaret var nej - en gång visade jag mina tillgångar för Tomas Holmqvist i utbyte mot en cider - och det här var trots allt mindre märkligt.

Jag har aldrig blivit så ren. Och aldrig blivit så ogenerat tvättad och skrubbad av någon. Ja, tvållöddertrasan var även innanför bikinitrosorna. Helt oblygt. Jag minns en gång i tiden när jag hade en komfortzon. Varför är det plötsligt så populärt att sparka mig ur den?

Det complimentary Hammamet följdes upp av en timmes lika complimentary massage. Bänkar stod uppställda i vårt rum när vi kom tillbaka från tvagningen och massagen inkluderade hela kroppen. Ja, då menar jag e.x.a.k.t hela kroppen, utom innanför framsidan på trosorna. Tjosan.

Lite mosiga efter den totalt två timmar långa behandlingen drog vi ut på stan och kollade på solnedgången. Gick lite vilse till en början och hamnade i någon riktigt dodgy del av staden, som fick oss att bestämma att vi hädanefter alltid skulle hålla oss till huvudgatorna, innan vi hittade ut till torget. Murarna kring Essaouiras stadskärna var förlaga åt slavstaden Astapor i Game of Thrones och de utgjorde en vacker kuliss åt solnedgången och de enorma vågor som slog in mot stranden.

Avslutade kvällen på en riktigt trevlig fransk restaurang, Table by Madada, och med att försöka byta Jontans Levisskjorta mot en liten röd marockansk matta. Fortsättning följer.

Imorgon åker vi och provar lyxliv i Marrakesh!

Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

Marocko dag 3 - Historieätarna

Alla kroppsdelar som i natt låg utanför sovsäcken längre än 15 sekunder fick förfrysningsskador. Jag var tvungen att värma kläderna i sovsäcken innan jag tog på mig dem, annars hade jag dött. Helvete!

Mohammed kom och gjorde frukost, vitt bröd och marmelad, åt oss vid åtta, och sen promenerade vi iväg. Idag gick turen från Imlil upp till en helig plats som låg på vägen till Marockos högsta bergstopp Toupkal (drygt 4000 meter hög). Ungefär två timmars klättring uppåt krävdes för att nå "the holy place", vars helighet var högst oklar.

Jag förstod det som att knäppgökar, ogifta och barnlösa kommer dit för att be om tur. Är du en riktig knasboll kan du stanna där upp till en månad, be och duscha i heligt vatten varje morgon. Trots att det låg en moské på platsen så var den ändå inte kopplad till Islam och Mohammed verkade inte uppfatta den som helig utan mer som ett jippo. Han visade offrerplatsen för djur, där det låg blod och likdelar kvar (vilka Jonas lite avspänt fotade) och sen köpte vi Coca Cola av en rik snubbe.

Vägen ner för berget gick med en farlig fart och i dalen blev vi bjudna på myntate och bröd på Mohammeds terrass i Aroumd, en grannby till Imlil. Huset hade hans pappa byggt, smöret som serverades till brödet kom från familjens ko och framför huset under äppelträden betade de getter som var för unga för att följa med upp i bergen på dagarna. I huset bodde ungefär 15-16 personer - Mohammed med familj, hans bror med familj och deras föräldrar.

Efter ännu en suveränt god lunch i vårt natthärbärge i Imlil, tanjine med ägg, sa vi au revoir till Mohammed och åkte med Hammou, som ska vara vår chaufför de närmsta dagarna, till Essaouira. En knappt fyra timmar lång bilfärd som jag tog mig igenom slumrandes. Vaknade endast till emellanåt för att fnissa lite åt Hammous brinnande engagemang och underhållande fransk-arabiskt engelska brytning, när han konverserade med Jontan.

Att komma in på Dar Maya, den riad (vilket betyder hus på arabiska) vi ska bo på i två nätter, var som att komma in i himmelriket (vilket är en tveksam beskrivning eftersom jag från och med idag inte längre är med i kyrkan och därför ej heller är att betrakta som kristen). Dubbelsäng, marmorväggar, golvvärme, toalett, dusch med varmvatten, stora handdukar, takterrass, doftljus och varsin morgonrock. En jättestor och en yttepytteliten. Glädjen över denna lyx är obeskrivlig! Jag vill gråta av lycka!

Efter två dagar som Berber har vi nu alltså hoppat upp en samhällsklass och ska i två dagar pröva livet som småstadsmarockaner. Jag saknar bergen lite men njuter av alla bekvämligheter som erbjuds nu. Och jag kämpar stenhårt för att hinna bearbeta alla intryck.

Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

Marocko dag 2 - Sagan om ringen

Okej, jag tänker inte vara pryd. Imorse prickbajsade jag i hålet i golvet och är sjukt stolt över mig själv. Var nervös hela morgonen och försökte skjuta upp det, men till slut var jag tvungen att gå. Att träffa rätt var en av utmaningarna, att producera i hukposition den andra. Cheese fukk. Det är ju inte direkt så att man sitter och slöläser på Facebook samtidigt.

Mina bästa tips för vandring i Atlasbergen:

4. Träna på att sitta på huk innan resan
5. Var modig och öppen för nya infallsvinklar

Vi började vandringen med att i bästa Sam och Frodo-anda bestiga trapporna bredvid den svarta porten till Mordor. Vi gick förbi gruvorna där dvärgarna arbetade och Gollum smög omkring. Sen klättrade vi upp på Domedagsberget och drack Coca Cola.

Jag är relativt vältränad och en inte helt oerfaren vandrare numera. Men jag tycker det har varit två tuffa dagar. Branta, timslånga stigningar, klurigt underlag och utdragna nedförsbackar. Men helt sinnes vackert överallt! En stor upplevelse!

Jag velade länge mellan att gå i tunna, lätta inov-8's och mina vandringskängor, och valet föll slutligen på de senare. Mycket glad över det. De har varit stabila och jag har inte fått ont under fötterna trots de steniga vägarna. I Marocko är det vinter nu och det innebär att klimatet är perfekt! Kallt på nätterna och varmt och skönt i solen på dagarna. Få andra hikers.

Normalt hade det dock varit snö i passen så här års och även om jag uppskattar att det är barmark så är det en katastrof för marockanerna. Snön säkrar att det finns vatten under sommaren och ger många jobb på skidstationen. Ingen snö - inget jobb - inga pengar.

Livet i de små byarna här i bergen skiljer sig avsevärt från mitt. Det är det som gör det så himla intressant och värt att kliva ur komfortzonen och bajsa i hål. Jag älskar lyxliv men jag vill gärna se "verkligheten" också, som kontrast. Många kvinnor lämnar aldrig sin by, och de jobbar hårt. Fem gånger om dagen går de till moskén för att be, om de inte jobbar med annat, som att bära kvistar, tvätta (kläderna torkas sedan på berget) eller gå med djuren till vattendraget. Då ber de på plats.

Mohammed, vår guide, berättade att religionen är väldigt fri i Marocko. Nästan alla är muslimer men vill man inte gå till moskén så kan man bara strunta i det. Slöja är valfritt och det där att kvinnor bör täcka axlarna på allmän plats är bara humbug. Man gör som man vill. Det han beskriver är frihet och respekt. Fint! Han själv gick undan och bad när han kunde under våra vandringar, men Hassan gjorde det inte.

Kvällens natthärbärge känns som värsta lyxhotellet i jämförelse med igår. Vi har hela Berberhuset för oss själva, en riktig toalett och en stenhård säng. Livet är toppen, bortsett från den lilla detaljen att det är ungefär fem grader varmt inomhus och vi fick duscha i glaciärtempererat vatten. Men middagen var god! Tomatsoppa, tanjine med kyckling och en banan intogs i full mundering förstärkt av mössa, raggsockor och dunjacka.

Nu ska vi sova in det nya året.
Gott Nytt 2016!

Läs också:
Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa