Räkan är bäst på kursen!

Det här är världens längsta inlägg om Reka, så gissningsvis är det bara jag själv, Fia och en och annan hundnörd som orkar läsa... Men det är gott så!

Det är lite djärvt att säga att Räkan är bäst på kursen, men nog är hon och Jonas duktiga i alla fall. I tisdags briljerade de under övningen "gå fint", som verkligen är Räkans starka sida. Hon har lärt mig att dela ut köttbullar varje gång hon går fint vid sidan och tittar upp, och det slår aldrig fel. Hon blir fullkomligt överöst med beröm och godis. Man kan ju hoppas att en polett trillar ner hos draghunden Elsa av det...

I träningen gör vi framsteg och har samtidigt kört fast lite. Jag måste plocka fram klickerträningsbibeln och läsa på vad vi ska gå vidare med. Försöker förlänga tiden hon sitter/ligger innan belöning och ingångar har hon lyckats få till ett par SUPERsnygga även utan pall. Men det återstår en hel del.

Vi har tränat med tass- och nostarget och det är både kul och lätt som en plätt. Sen har det blivit mycket lek, tack-övningar och godislet. Hon leker lika bra med mig som med andra, och hon har en favvolekis som gör henne helt vild och galen. Så jäkla söt! Och som hon låter, den lilla Tigern!

Har haft en period av upprepade kissningar inomhus och har känt mig lätt uppgiven, men de senaste dagarna har det blivit bättre igen, och det handlar nog mest om att jag inte överskattar henne längre utan tar ut henne tillräckligt ofta och efter all form av aktivitet och passivitet.

Vi sover nätterna igenom, men ibland vaknar hon och vill hälsa och då passar hon ofta på att tugga lite på det som finns tillgängligt. Näsan, håret, ögonloben... Aj! På jobbet funkar hon jättebra. Vissa dagar sover hon nästan hela tiden, andra dagar är det mycket bus både inom- och utomhus. Hundarna har jättekul tillsammans, och Elsa är imponerande tålmodig när Reka klänger på henne, hänger i örat, biter i svansen eller ligger tre centimeter från hennes huvud och skäller med gäll röst.

Det är inga problem att ha Reka lös i skogen, hon håller sig till mig (speciellt efter att ha tappat bort mig vid ett tillfälle, då jag senare återfanns bakom ett träd) och kommer när jag ropar. I trädgården kommer hon också nästan alltid, men inte så att jag lätt kan plocka upp henne, om vi t ex ska åka iväg med bilen, utan hon stannar en halvmeter ifrån. Så i vissa lägen gäller det att förekomma henne.

Hon är alltid glad. Alltid, alltid, alltid glad. Utom möjligen när vi torkar tassarna, för det gillar hon inte. Annars går hon runt med viftande svans jämt och tycker att livet leker. Och när man pratar med henne så viftar hela bakkroppen. Det är den här glädjen som gör kelpien till en så underbar hund. Jag är inte så bortskämd med det tidigare, för Elsa är inte den översvallande glada typen, så därför känns det lite extra härligt med Reka.

Vi försöker åka på skotträning en gång i veckan och det är förstås inga problem med skotten. Vi kör cd:n med skott, fyrverkeri och åska då och då och det är inte heller några problem.Tunnelbanan, som var läskig förut, är rätt ball, och stadstrafik, mopeder och cyklar är inte heller så otäcka längre.Liten och kavat med andra ord, och på kursen kan hon vara rätt kaxig mot de andra valparna. I alla fall när hon ligger med en tuggis och någon får för sig att komma fram och vilja ha den. Grr...vaff!

Klorna klipper vi, efter en vild start, numera utan problem. Igår när Elsa hade fått sina klippta (samtidigt som Reka gjorde allt för att vara i vägen) hoppade Reka upp i knät och tyckte att det var hennes tur att bli ompysslad och få äta godis (det ingår nämligen massor av godis när vi klipper klor). Så då okynnesklippte vi lite.

Att sitta lugnt och still i knät och bli gosad med är en annan av Kråkans starka sidor. Ibland tuggar hon lite på tröjan, men ofta sitter hon bara och tittar sig omkring. Underbara lilla skrutt! Att sitta så med Elsa när hon var valp var helt otänkbart. Hon siktade på halspulsådern med sina nålvassa tänder, och röjde runt som en tok.

Reka är som valpen det skrivs om i böcker. Den som sover mycket, är snäll och glad, gosig och luktar gott. Som har en urhärlig valpmage (som man dessutom får klappa på!), som charmar alla och snor skor så fort hon får chansen.Och blir så stolt och nöjd varje gång hon får tag i en att hon knappt vet vad hon ska ta sig till.

Kanske är hon världens bästa valp.
Det finns inga bevis, men jag tror hon kan vara det.