Min käre far kom i eftermiddags upprusande till stugan med andan i halsen. Han hade strosat ner till bryggan för att "leka" lite med sin segelbåt, men den fanns inte på sin plats. Inte ens bojen var där. Båten syntes dock svajande på andra sidan viken. Vild panik uppstod.
Morsan sattes som barnvakt åt Elsa medan jag och far bildade ett båtfångarteam. Ut med motorbåten för att ta fast rymligen innan den drev in i klipporna på andra sidan. Väl där visade det sig dock att den redan låg för ankar, infångad av en godhjärtad familj. De hade räddat den precis innan den skulle ha krossats mot klipporna (nåja).
En trasig bojsten och en oankarvänlig botten gjorde att vi nu hade noll parkeringsplatser och en segelbåt att spela med. Ett samtal senare var dock detta löst. Det finns faktiskt underbart hjälpsamma människor här och var, även om det är svårt att tro det. Och det lönar sig alltid att ha bra relationer med sina ex.
1 kommentar:
Sjukt konstigt!
Samma sak hände mina päron. Deras båt, med boj och allt rymde till grannens brygga där den stod och slog mot bryggan. En kille som får låna vår brygga till sin båt ankrade mamma och pappas båt, men dyn var värdelös och den slog i bryggan. Dessvärre (fast dessbättre eftersom jag är släkt med alla på ön) hade jag inget ex som hade en boj så de fick segla tillbaka den till båtklubben där den nu ligger och skäms och begrunnar sina misstag.
Skicka en kommentar