Valter låter lite som jag gjorde så sent som för 4-5 år sen, vilket är en smått skrämmande insikt. Jag har gjort en liten tidsresa de senaste dagarna, där gårdagens inlägg var en av hållplatserna. Idag åker vi vidare.
Jag är sex år och galen i hästar:
Jag är tio år och längtar efter pappa som är på skidresa i Österrike:
Några år senare går jag i mellanstadiet, är kär i Fabian och brevväxlar (skickar lappar) till honom.
När jag var tjugo drömde jag om hur den perfekta killen skulle vara. Snygg, självsäker, rolig. Rik, intelligent och gilla djur och natur. Vara trygg. Ha bra klädsmak och en snygg rumpa. Vara lång, vältränad och mörk. Varm, omtänksam och ödmjuk. Gilla att resa och vara händig. Trodde inte att jag skulle kunna få allt eftersom ingenting tydde på det. Den första var helt galen, den andra mest förvirrad och konstig. Den tredje var för självständig och den fjärde för osjälvständig. Den femte hade för många egna konstigheter att reda ut.
Jag har faktiskt inte allt nu heller. JG är varken lång eller mörk, men med full pott på resten så känns det som en fair deal. Och han finns på riktigt!
I sommar fyller jag 32 och inser vilken skillnad det är på livet nu och då. På livet nu och livet för bara några år sedan. Det finns många likheter mellan Valter D's språk och mitt när jag började blogga 2006. Allt var ägigt, fett och soft. Jag var olyckligt kär mest hela tiden, och varför jag slösade massa energi på Det Stora Ingentinget är idag helt obegripligt.
Jag inser också att hur jämngrått allting än må vara för tillfället, hur jävligt jag än tycker att det är att gå till jobbet just nu och hur tom jag än känner mig emellanåt så har jag ett så fantastiskt bra liv! Det är precis det liv jag drömde om en gång för länge sen. Hästarna som fyllde min värld har bytts mot hundar men det ångrar jag inte en sekund. I samma stund som jag skaffade Elsa tog allting en ny vändning. Jag fick något viktigt att prioritera och det bruna lilla luddet gör mig lycklig, varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar