Bröt loppet, nöjd

Det blev bara fem kilometer, sen klev jag av. Varför då kan man undra? Jo, för att jag överskattade mig själv.

När Karin ville ha sällskap en bit sa jag ja, när jag borde sagt nej. Loppet blev inte som jag tänkt mig, jag lyssnade inte på mig själv och jag hade inte roligt. Men jag sprang okej och bestämde mig för att nöja mig med 5 km, bara jag inte gav upp utan sprang ända in i mål. Bättre att sluta på topp än att det blir som i Milspåret i våras.

Och jag klarade det och är nöjd så. Till nästa gång ska jag träna mer och inte tro att jag är mentalt starkare än vad jag är.

Dessutom fick jag en goodiebag ändå!