Bättre testserie än väntat

För ganska precis ett år sedan införde fröken Hasse ett nytt träningsupplägg för mig, där varje fyraveckorscykel avslutades med en testserie. Ett framgångsrikt koncept, som vi sedan har fortsatt med (bortsett från i höstas då diskbråcket satte käppar i hjulen).

Tiderna på testserien i januari 2016

Förra årets första testserie var då som nu 10x100 meter, start 2:15.

Då, den 26 januari 2016, slog jag till och simmade bättre än någonsin förut. Du kan läsa inlägget om det passet här. Jag var briljant och Hasse fick gåshud.

Tiderna på testserien igår

Igår, under rådande omständigheter i livet, hade jag noll förväntningar på mig själv. Fröken himlade med ögonen när jag annonserade att jag skulle vara nöjd om jag kunde lägga hundringarna under 1.45.

Sen gick det som det gick. Jävligt bra. Det uppstår alltid magi när Hasse står på kanten. Jag har simmat för ganska många olika fröknar senaste året och jag tycker väldigt mycket om flera av dem, men fortfarande är det ingen som triggar igång min vilja att anstränga mig så mycket som Hasse gör.



Filmen är från andra 50:an i femte hundringen, vilket passande nog var en av mina sämsta. Det som fascinerar mig allra mest är hur otroligt sakta det ser ut att gå. Slow mo!

Just den här hundringen gick på 1.40, men genom hela serien hade jag ett snitt på 1.38.5. Det är sjukt snabbt och verkligen inget att skämmas över, men när jag ser filmen känns det faktiskt löjligt långsamt. Gjorde jag verkligen mitt bästa...?

Svaret är förstås ja! Det gjorde jag! High five!