Det var när jag klev ur duschen hos mormor och morfar på Gotland under påsken 2015, och såg mitt eget fotavtryck på badrumsmattan, som jag bestämde vad jag ville göra.
Att samla in avtryck från de utvalda som på olika sätt betytt och betyder väldigt mycket för mig gick fort, och jag hade en idé om vad jag ville göra men kom aldrig till skott. Tror det var för att det första utkastet innerst inne inte kändes helt 100.
Den slutgiltiga bilden, den jag nu har tatuerat, har Jonas ritat. När han först visade den för mig sa jag -"fin, men formen passar inte på låret där jag vill ha den".
De senaste månaderna har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv, och jag inser nu att reaktionen jag hade var väldigt typisk för mig. Jag har svårt att se utanför boxen när jag bestämt något, och jag säger nej på ren reflex redan innan jag har hunnit processa.
Är väldigt glad att jag tänkte om den här gången och kunde släppa det jag "bestämt". När jag fått fundera en liten stund insåg jag nämligen vilket fantastiskt konstverk han gjort och att det var den bilden jag måste ha. Mitt sigill.
Att ändra placering från lår till underarm var inte heller svårt, det var på underarmen jag egentligen ville ha den från första början.
Och nu är den gjord, hos Mange J på Evil Eye Tattoo. Resultatet är fantastiskt, jag är SÅ nöjd. Blir varm i bröstet när jag ser den och påminns om personerna som för alltid kommer finnas med mig, på armen och i hjärtat - Jonas, mamma, pappa, storebror, mormor, morfar, Henrik, Tina, Isabella, Malin, Linda och Reka.
Det kommer att komma fler avtryck. Människor jag ännu inte träffat och lärt känna eller personer jag redan känner men som jag inte hunnit bygga den starka relationen med än. Det finns personer som är otroligt viktiga för mig idag som inte fick vara med den här gången men som jag egentligen skulle kunnat lägga till redan nu. Allt har sin tid.
Det här är för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar