Roll of the dice

I lördags morse var jag väldigt pigg och glad när jag åkte till Vårby för morgonträningen med Human Ambition. Vårby är way off men det går fort att åka dit när det inte är mycket trafik, och jag älskar att köra bil på tomma vägar och lyssna på musik.

Blev däremot inte så upphetsad av att det var stationsträning på passet. Jag fuskar då, blir slö, slapp och likgiltig. Kände hur viljan att simma rann av mig, men fick tillbaka den från Linus som dansade runt med så mycket energi att det räckte för oss alla på banan. Även Micke var glad och det smittade mig också.

Försöker Emil ta plats i konstsimsteamet?

Flest prylar vinner?

Och det blev i slutändan ett roligt pass. På en station fick vi lattja med olika hjälpmedel. Björntasspaddlar, dasslock, munkar och specialdon som jag inte har en aning om namnet på. Endless joy! Kanten på bassängen såg ut som ett bollhav av färgglada simleksaker. Det var svårt att inte bli uppåt av det.

Ryktet gick att Stina körde ben med tamagotchin på 0.40

På en annan station var det pipmojje, tech toc och hydro hip som gällde. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om de hjälpmedlen, men när jag avslutade med 150m simning utan prylar så fick jag feeling. Det är värt att ta i beaktande.

Vad som hände sedan vill jag inte gå in på. Vägen mellan lördag förmiddag och söndag eftermiddag när den här bilden togs är avgrundsdjup och hur jag än försöker så kan jag inte få ihop det som hänt med den äkta glädje både jag och Jontegull visar på bilden, och den lycka jag kände.

Det var en väldigt fin eftermiddag. Tack älskling för att du finns för mig! Trots allt.