Vilket avkopplande upplägg på simesterns fjärde dag! Det kändes i alla fall så. Träningsvärken i armarna släppte lite under natten och efter en kort sängyogasekvens kände jag mig hyfsad inför morgonens intervallpass i bassängen.
Jag simmade ändå inte speciellt bra. När jag simmar tröskelintervaller vill jag ha känslan av att det är starkt och kontrollerat. Kanske lite vackert. Idag kändes det mest som jag vevade hetsigt. Var inte jättenöjd med tiderna heller.
När jag var klar och klev ur bassängen stod Hökarängens slalomklubb på kanten. Nej... det gjorde de förstås inte. Men det stod ett gäng SJUKT häftiga triathleter där och värmde upp med snoddar, små baddräkter/brallor och vilt fäktande armar. Bästa svängen Hökarängen! Tydligen hade en av dem vunnit ITU World Championships 2016. Mario Mola.
Sen körde jag slalom mellan barnfamiljerna för att komma till frukosten, slalom mellan tusen barn för att hämta bröd och yoghurt och slalom till lugnet vid vuxenpoolen. Man måste vara förstående och tålmodig när man är omringad av miniatyrer som går i sina egna tankar. När som helst kan de byta riktning eller kasta sig på marken för att plocka upp en blomma. Eller bara sätta sig ner och gråta. De är väldigt stokastiska.
Sen promenerade jag 5 km längs stranden in till Pord d'Alcudia. Wow, vilken grej. Människor! Kan vi prata om människor?
Människor ser väldigt olika ut. Under de totalt två timmarna jag promenerade tur och retur till stan så tror jag att jag såg alla tänkbara sätt en figur kan se ut på. Generellt är folk ganska osexiga.
Men det var också jävligt härligt att se hur folk rockade sina bikinis, från hubbabubbabrudar till kraftigt överviktiga medelålders kvinnor från Säffle. Eller Brighton. Eller någon annanstans.
Själv kände jag mig rätt bekväm med att promenera i min bikini i rådande sällskap. Dessutom var det jättehärligt att gå i värmen längs strandkanten med fötterna i vattenbrynet.
Jag hade ett mål med min utflykt; restaurangen som serverade schyssta hamburgare och jättebra sangria som jag besökte med Team Snabbare i våras.
Burgaren idag var mest ett torn, men sangrian gjorde mig inte besviken. Väldigt bra.
Sen gick jag tillbaka längs stranden, där människor fortsatte att vara människor. Satt i solen i rökte och tyckte livet peakde. Jag kände mig superior.
När jag kom hem till hotellet insåg jag att det borde stått styrketräning på schemat idag. Men orka liksom. Hade trots allt simmat en timme och promenerat två. Jag konsulterade Kajpen och hon sa gå. Rex sa att jag skulle fortsätta vara rebell. Men någon måtta får det vara, så jag gick till gymmet och rev av 30 minuter. Sen var jag slut som människa. Då tog jag en bild av taket.
Kvällen var skit. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar