Camp Snowman #6

Dagens omgång av Camp Snowman blev en skarp konstrast mot igår. Då var allt, bortsett från den lite skakiga starten, i det närmaste perfekt. Idag var det helt raka motsatsen. Kaos.

Vi hade fyra "stationer", en per bana, som var baserade på längd istället för tid. Det i kombination med att några startade passet kl. 07:15 och några kl. 08:00 ledde till lätt tumult. Lite som det vanligtvis är när man jobbar heltid och försöker simma i en simhall i Stockholm före eller efter arbetstid. Något som jag tack och lov sällan behöver göra. Jag klarar nämligen inte det så bra.

Följaktligen klarade jag heller inte dagens pass så bra. Jag blev stressad av oordningen och bristen på struktur. Hade det inte varit för Theresia så hade jag gett upp bra mycket tidigare än jag gjorde, och då fick jag ändå bara ihop 2000 meter. Jag hoppas fredagspasset blir bättre.

Det som räddade morgonen var fikat på Finefoods efteråt, tillsammans med Theresia och Paula. En bulle kan pigga upp de mest besvärliga situationer.

Camp Snowman #5

Idag var jag helt awesome! Lite vila och misär gjorde visst susen!

Det var en aning stökig start på passet, på grund av inte alla började samtidigt idag. Jag hoppade i när Anette och Christer redan kört ett par hundringar, men jag tycker att jag fick en fullvärdig uppvärmning ändå. Strax efter mig hoppade Peter i på banan också.

När Micke sa att vi skulle köra start 3:50 på våra 16x200m började jag opponera mig, men med lite eftertanke kom jag fram till att det borde funka. Åtminstone fram tills coachen adderade att det skulle vara samma förutsättningar på minst åtta av tvåhundringarna.

Jag har aldrig simmat så många intervaller på den här distansen med så kort starttid. Men det kändes som en kul och lagom svår utmaning, och jag bestämde mig för att köra 8st sammansatt och 8st med fenor.

Det gick så jävla bra! De sammansatta hamnade på runt 3:25 och de med fenor i ett lite bredare spann mellan 2:58-3:08. Också det väldigt bra. Jag är så NÖJD! Att jag dessutom totalt fick ihop 5800m var en fin bonus. Fattade inte hur det kunde bli så långt, kändes inte alls så. Bra pass!

Blev väldigt trött, och är fortfarande trött, av simningen. Belönade ändå mig själv med ett yogapass nu på eftermiddagen för att blidka mina trötta simmaraxlar. Skönt!

Camp Snowman #3 och #4

Det blev inget CS för mig på annandagen eller idag. Igår var det planerad vila eftersom Jontan fyllde år (Hipp Hurra!) men idag fick träningen utgå pga anledning.

Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte tog mig iväg till Vårby, men jag hade inte velat vara utan det jag fick istället, så det var bra att det blev som det blev. Dessutom somnade jag om till halv elva imorse, så det fanns uppenbarligen lite sömn att ta igen.

Imorgon är en ny dag!

Camp Snowman #2

Pappa ville också fira jul i Vårby

Det kändes tack och lov väldigt lite som julafton imorse när jag styrde Vår Subaru Puh mot Vårby för Camp Snowmans andra pass. Uppslutningen i simhallen var större än vad som kanske kan anses lämpligt, men trots att vi var sex personer på banan idag så flöt det på oväntat bra.

Passet var helt okej, bortsett från punkten som hette Navy Seal. Jag fattar att det finns en poäng och att det är bra för vattenvanan att göra alternativa övningar. Det gör jag verkligen. Men jag ville simma. Jag ville inte leka med ringar i 20 minuter. Erkänner att min inställning var dålig där. Och dessutom blev jag kall.

Sen kom vi igång med simning igen och jag är mycket nöjd med min insats. 250-orna gick jämnt och fint med ett snitt på 1:46-1:48 ungefär. Men det blev bara ett varv.

Jag ville inte känna mig stressad till fortsatt firande, så jag klev upp efter 90 minuter och totalt 2700 simmade meter. Kändes som en lite kort distans och jag hade gärna sett att det blivit 1000 meter till istället för små grodorna-lekar i vattnet. Men nu var det som det var. Glöm och gå vidare.

God Jul!

Camp Snowman #1

Årets Camp Snowman är igång! Äntligen lite ordning på träningen. Jag har anmält mig till alla pass, men tänker att jag kanske kommer behöva vila någon dag. Får se hur det känns och vad livet i övrigt erbjuder.

Foto: Mikael Rosén

Dagens pass var roligt och tiden gick väldigt fort. Vi var fem som samsades på banan - jag, Kajpen, Stina och två killar jag inte vet namnet på. Eventuellt kan de ha hetat Niklas och Henrik.

Känner mig nöjd med hur jag disponerade passet. Insåg omedelbart att 20x75m @1:20 skulle vara alldeles för tufft att genomföra utan fenor, och tog på dem direkt. Efter ett tag fick vi ändra starttiden till 1:30, även om det för min del hade funkat fint att fortsätta. 75:orna hamnade på 1:05-1:08 i kontrollerat tempo med fokus på distance per stroke, dvs längd i simningen.

1000m simmade jag med paddlar och dolme. Där stannade klockan på 16:12 efter en mycket behaglig och jämn simning.

Min "Last kiss" blev bara ett varv istället för fyra, men jag fick ändå ihop 4300m inkl. avbad och tyckte det fick räcka. Jag blev trött på slutet och tanken är ju att jag ska hålla ytterligare nio tvåtimmarspass.

Foto: Mikael Rosén

Det har gått tre år sedan jag var på mitt första Camp Snowman. Jag vet att jag gick därifrån med känslan att Human Ambition håller en väldigt hög nivå och att det var många jätteduktiga simmare som deltog. Du kan läsa det inlägget här.

Visserligen stämmer det fortfarande, men plötsligt är jag en av de där duktiga simmarna. Dessutom vet jag nu hur välkomna alla är och att passen har flera olika nivåer för att det ska passa de flesta. Stämningen är inkluderande och viktigast är att vi har roligt i bassängen. Känns det övermäktigt kan man alltid korta ner passet eller simma med fenor. Jag gjorde båda de sakerna idag.

Är du sugen på att komma och simma med oss? Anmäl dig på humanambition.se.

Nu får det räcka

Vilken simvecka det har varit. En skitvecka i livet men en höjdarvecka i bassängen.

Igår lyckades jag mot alla odds ta mig iväg och köra kvällspasset med Human Ambition. Det var en bedrift eftersom jag ville gå och lägga mig redan kl. 18, och passet började inte förrän 20:45, men jag lyckades hålla mig sysselsatt tills det var dags att åka.

Det blev ett tufft pass med mycket benspark, och jag simmade nästan uteslutande med fenor. Det är en skön kompromiss när jag inte är på topp. Avslutade med en 75:a i 1:08/100m-tempo, så helt tappad var jag uppenbarligen inte. Mäktig fart. Men gårdagen var ändå inget mot idag.

Idag träffade jag Stina i Eriksdalsbadet för en rejäl jävla mangling. Jösses, vilket pass hon hade fått av Micke.

Huvudserien var 50x25 start 0:40. Utan fenor en omöjlighet, med fenor en enorm utmaning.

4 frisim, 4 fjäril
4 frisim, 5 fjäril
4 frisim, 6 fjäril
4 frisim, 7 fjäril
4 frisim, 8 fjäril

Jag ville ge upp så många gånger, men en schysst kompis viker inte ner sig bara för att det råkar vara ett mindre viktigt bonuspass för mig.

Bästa motivationen när det tog emot var att tänka på hur oerhört bra träning det var, och hur stark jag kommer bli. Jag visualiserade upploppet på Vansbro.

Jag har fortfarande inte fattat att jag klarade det. Kommer ha träningsvärk imorgon och har bestämt mig för att avstå lördagspasset till förmån för vila. Det har som sagt varit en riktigt grym simvecka.

Ett undantagsfall

Idag körde jag ett inspirationspass med Simfröken Hasse i Vasalundshallen. Innan passet messade han mig och sa att syftet med passet inte var att vi skulle vara så snabba som möjligt, utan att vi skulle bli motiverade. En fin tanke, som rimmade ganska dåligt med 5x100m start 1:45 och 2x200 med start 3:20, oavsett vilka hjälpmedel jag skulle ta till. Men jag är minsann inte den som är den!

Eftersom det känns som att ytterst få saker i mitt liv spelar någon större roll just nu hade jag en skön "det får bära eller brista"-attityd. Orkar jag inte så orkar jag inte. Vem bryr sig?

Men som vanligt när Simfröken är i närheten vill mitt kaxiga undermedvetna impa på honom, och jag simmar skitsnabbt. Det är grymt coolt att det är så, men jättejobbigt om tiderna används för framtida referenser, eftersom jag i verkligheten inte alls är så snabb. Det är bara i undantagsfall.

5x100m pd: 1:24, 1:25, 1:24, 1:26, 1:28
2x200m pf: 2:42, 2:36

Hasse var förstås ännu snabbare och att försöka jaga ikapp honom var lönlöst, även om jag gjorde mitt bästa för att lyckas. Det var väl därför det blev så bra tider. På köpet blev jag dessutom motiverad, inspirerad och svintrött. Helt enligt plan.

Det där med lång, oplanerad vila är kanske inte så dumt trots allt. Efter den obligatoriskt sega omstarten förra veckan flyter det nu på riktigt bra igen.

Like a boss, som vanligt

Tänka sig, efter den sega starten förra veckan ryckte jag upp mig under lördagens pass med Human Ambition och simmade riktigt bra! På tapeten stod 3x(8x100m) @2:00 och även om jag inte vill påstå att jag briljerade så var det snudd på. Hade full kontroll och simmade mig in i serien på ett föredömligt sätt, baserat på förutsättningarna.

Fick till en snygg egativ split och tider enligt följande:
ss: 1:41-1:37
pd: 1:35-1:33
f: 1:29-1:25

Dessutom fortsatte jag öva på att andas på det tredje armtaget efter vändningen, istället för det andra. Började med det under den dötråkiga serien jag skrev om senast, och det har funkat riktigt bra.

Dagens skräckinjagande tröskelserie bestod av 4x400m i Vilundabadet. Jag lyckades dock hitta massor av oväntad motivation och tog tag i utmaningen som om det hade varit en chokladask.

Kanske blev jag lite inspirerad av alla lysande insatser igår när Träningsgruppen hade avslutning med tidtagning på 400m och 200m. Det var många som kapade sina tider rejält från senaste tidtagningen i september. Väldigt roligt!

I avslutningspresent fick jag ovanstående fantastiskt fina badmössa av bästa simgruppen. Kanske var det tack vare den som jag simmade mina fyrahundringar just som en chef idag.

2x400 ss @8:00 - 6:56 (3:27, 3:29), 6:55 (3:27, 3:28)
2x400 f @7:00 - 5:59 (3:01, 2:58), 5:52 (2:56, 2:56)

Jag har inte kört så här långa intervaller förut och jag tycker jag gjorde det riktigt bra. Negativ split igen och en väldigt jämn och hög ansträngningsnivå. Tiderna inom parentes är per 200m.

I år har jag släppt tanken på att bli snabb på kortare distanser och fokuserar istället helt på sommarens längre ow-distanser. Ska bli kul att se hur den här typen av träning påverkar mina prestationer då.

Varför jag älskar det tråkiga

Jag försöker komma igång med simningen igen efter 10 dagars frånvaro från bassängen. Uppehållet har berott på bristande ork/motivation och jag tillät mig själv att låta bli att simma, trots att jag visste att jag sannolikt bara var lat.

Men den här veckan har jag dragit igång igen och det var precis som väntat otroligt segt. Sirap i vattnet och passet på 3800m i onsdags gick i slow motion.

Motivationen lyser visserligen fortfarande med sin frånvaro men till detta tas inte längre någon hänsyn. Såg fram emot dagens 3900m i Vilundabadet lika mycket som mot en rotfyllning.

Till råga på allt var det en helt makalöst tråkig serie Hasse hade gett mig, en stege på 50-100-150m... upp till 400m och sedan tillbaka ner till 50 igen. Jättetråkigt!

Men det blev så väldigt bra! Jag simmade visserligen svinsakta, men genom att bara ligga och nöta meter efter meter (med lite variation av fenor och paddlar) fick jag tillbaka känslan i vattnet. Kände mig otroligt nöjd efteråt. Det här var precis vad jag behövde!

Och det är därför det är så himla bra att ha en Simfröken. Det må ha varit ett tråkigt pass på pappret, men i verkligheten var det egentligen ganska skönt. Och för mig kom det perfekt i tiden. Det är intressant att notera hur tankarna går, vilken inställning jag har och vilken mindfulness som infinner sig efter en stund under en sån här serie. Därför älskar jag det tråkiga!

Jag tycker om känslan av lätt ångest innan jag ska ner i vattnet, oavsett om det väntar tuffa intervaller eller något i stil med dagens stege. Det betyder att det på ett eller annat sätt utmanar min komfortzon. Och det är bra.

Jag vill simma alla typer av pass. Framför allt de jag ALDRIG skulle ge mig själv.

Mallorca - trappor, tapas och storslagen medley

För en vecka sen lyste solen på mitt vinterbleka ansikte. Jag var på Mallorca med Stina, Karin och Matilda. Helvete vad härligt det var!

Vi flög ner på måndagen, med mellanlandning i London. Jag hade fönsterplats. Yay.

I London åt vi pommes och drack bubbel och när vi kom fram till Palma tog vi taxi till Stina och Urbans fina lägenhet.

Vi simmade i havet på Palmas strand. Det var salt och vågigt. Vi var dödscoola. Konstsimsteamet äger.

Foto: Matilda Karlsson

Jag har dock väldigt svårt med kombinationen saltvatten och vågor, framför allt när jag inte har något fokus som t ex en tävling. Jag blir så förbannat illamående och inser att hur gärna jag än vill att det ska vara toppen så känner jag inte så. En av komponenterna i taget är hanterbart men inte två. Så nästa gång vi begav oss till havet för att simma avstod jag.

Vi åt massor av god mat. Tapas i mängder. Pizza. Burgare. Mat. Gott. Jättegott!

Vi drack Sangria också. I början byggdes det upp en liten Sangriastress pga för låga värden, men mot slutet ordnade det upp sig. Sista kvällen framför allt. Vi var som tonåringar medan Matilda i lugn och ro höll ställningarna och hackade tomater till en utmärkt god guacamole.

Vi simmade två gånger i Palmas superfina och jättestora simhall. Tror det var över 20 banor totalt och linor i mellan alla banor. Inget larvigt och ineffektivt rundsim.

Stina hade fått träningspass från Micke, och de bestod av en jäkla massa medley. Under veckan simmade jag förmodligen mer medley än vad jag hittills gjort i hela mitt liv. Jag skojar inte.

Några av bragderna:
3x200m medley med fenor
100m medley UTAN fenor

Utöver simningen tillbringade vi en hel del tid med fysisk aktivitet av olika slag i borgen som låg precis bakom lägenheten. Den bjöd på fina små stigar i skogen och 506 trappsteg.

Tack Stina, Karin och Matilda för en jättefin vecka!

Vår Subaru Puh

Vi har köpt ny bil!

Mumin Claires treårskontrakt upphör sista november och hon kommer avsluta sin anställning hos oss då. För ungefär två veckor sedan köpte vi hennes ersättare:



Okej, det är inte exakt bilen i filmen vi har köpt, men den är väldigt lik. Ganska. Eller... lite.

Fast vår bil är vit och har fått det glamourösa namnet Vår Subaru Puh. Till vardags kallad Puh. Eller Tut, om man har hört fel och tror att det är det han heter.

Många tror att Subaru uttalas med långt a - Subaaaru. Det är väldigt fel. Det uttalas Subaru, med långt u - Subaruuu. Därför passar det så bra med namnet Vår Subaru Puh. Det rimmar. Du hajar?

Störst fördelar med Puh: 
man sitter väldigt högt
han känns pigg och lätt
takluckan ger en luftig känsla
det nyckellösa systemet funkar bättre
han piper inte för minsta lilla
rattvärme, älska!

Störst nackdelar med Puh:
han går inte på el
hans kupévärmare tar lång tid på sig
backluckan öppnas lite långsamt
han har ingen elektrisk kylare/värmare

Men på det hela taget är jag väldigt nöjd med vår nya kompis och jag hoppas att han kommer trivas hos oss. Jag kommer i alla fall trivas med honom, åtminstone så snart vi fått det skakiga ArtFex-hundgallret utbytt mot ett originalgaller från Mim (som vi från början trodde vi skulle få).

Årets Pappa 2017

Nu är det dags igen. Fars dag och avgörandet i en av de viktigaste tävlingarna som finns - Årets Pappa!

Men innan du läser vidare rekommenderar jag ett litet test på tio frågor för att se vad du egentligen vet om Fars dag. Klicka här.

Så. Har du gjort testet nu? Bra, då går vi vidare till resultatet i Årets Pappa 2017.

Juryns motivering:
Det är svårt att vara pappa. Att vara det biologiskt och juridiskt är en sak, men du blir bara en riktig pappa om du själv väljer det. Om du visar ansvar och engagemang. Om du är en naturlig del i ditt eller dina barns liv. Genom att se dina underverk växa, genom att glädjas och ta dig an deras utmaningar som dina egna. Att vara pappa är en investering i känslor, pengar och tid.

Årets Pappa har inte bara gått hela den vägen. Han har dessutom samtidigt själv utvecklats som människa. Tagit steg framåt, varit en fantastisk förebild, inte bara för sina barn utan för alla som har idrottsliga drömmar. På internet delar han med sig om sina med- och motgångar och inspirerar inte bara sina barn, utan tusentals läsare på sin väg mot en Halvironman.

Årets Pappa 2017: Pappa Göran

Badass! Årets Pappa 2006-2017. Daddy of the Decade 2015. 

Läs om tidigare utnämningar i tävlingen Årets Pappa här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran
2013: Pappa Göran
2014: Pappa Göran
2015: Pappa Göran
2016: Pappa Göran

I do what I want

Igår. Först ett pass med PT-Tompa. Eftersom jag haft denguefeber så har det blivit ett uppehåll på tre-fyra veckor från gymmet, och jag trodde i min enfald att jag skulle få en mjukstart.

Glöm. Jag nästan dog! Ville åtminstone kräkas.

Försökte hålla igång hemma efter passet och fördriva tiden tills det var dags att åka till Vårby och simma men det slutade ändå med att jag somnade i soffan, helt utsjasad.

På något märkligt vis så kom jag ändå iväg och det blev ett bra simpass med mycket benspark. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag var glad över att slippa använda armarna eftersom de var så trötta att de knappt fungerade.

Hade verkligen sett fram emot att simma intervaller idag, men när jag vaknade var jag SÅ trött och den massiva träningsvärken i hela kroppen ett faktum. Efter lång sconesfrulle och fredagsmys med Reka i soffan tog jag internet till hjälp för att avgöra om jag skulle stanna i horisontalläge eller åka och köra.

SLÖFOCKAR!!! Man kan inte lita på någon nu för tiden! 73% röstade på vila och 27% på simning. Men jag är ju rebell. Gör som jag vill. Så jag simmade ändå. Tihi. Där fick ni.



Egentligen hade jag ju velat simma jättesnabbt och bra idag, men jag valde att släppa förväntningarna och acceptera rådande omständigheter. Det fick bli vad det blev. Och det blev helt okej.

De första 8x100m gick på 1:40 och det är jag nöjd med. Följande 8x100m med paddlar dolme på 1:34 var däremot ingen jättesuccé. Vid det laget hade mina armar checkat ut igen och jag kände mig helt kraftlös.

Men so be it. Nu är jag värd såväl vila som vin och choklad.

Jag är badass

Igår var jag bra! Jepp! Veckans andra pass från Simfröken Hasse bestod av totalt nio tvåhundringar med ganska lång starttid. Och jag simmade som en chef.

4x200m ss @4:15 - 3:20 (1:40/100m)
3x200m pd @4:00 - 3:04 (1:32/100m)
2x200m pf @3:45 - 2:43 (1:22/100m)

Jag tror att anledningen till att jag kände mig så nöjd var att jag läste ett gammalt blogginlägg där jag simmade tvåhundringar på över fyra minuter. Och för att 3:20 var mitt rekord på samma distans för 1½ år sedan. Då maxade jag och var helt färdig efteråt. Igår hade jag full kontroll. Simmade starkt men utan att det blev överjävla jobbigt.

Och de set där jag hade redskap var ju bara allmänt skitsnabba.

Imorgon blir det bonushundringar, 2x(8x100m) @2:00. För att det är kul och för att jag kan. Målet är att våga utmana lite och jag tänker att det inte gör så mycket om jag tappar tempo på de sista. Vill hitta min gräns och helst gå precis över den. Men vi får se hur det känns imorrn.

Verkar opåverkad

Episk lördagsmorgon i Vårby, check!

Imorse inträffade en incident på morgonpromenaden som fick mig ur balans, och jag är glad att jag ändå kom iväg till träningen.

Under morgonpromenaden blev Reka påhoppad av en hund som kom springande i full fart ut ur en trädgård. Det har hänt en gång förut med en annan hund i grannskapet och det satte djupa spår i Tratty. Risken är att morgonens händelse också gör det. Själv blev jag både arg, ledsen och rädd.



Pontus var chef för träningen idag och passet vi fick simma var lättsmält och roligt. Tiden gick fort och jag var förvånad att vi fick ihop 3750 meter. Det kändes mycket kortare.

Min form verkar helt opåverkad av senaste tidens mjältbrand för jag simmade väldigt bra idag också.

4x(4x100m) @2:00
ss: 1:39/100m
pd: 1:30/100m
f: 1:26/100m
pf: 1:19/100m

Jag simmade på bästa banan med Theresia, Rex och Elin och vi höll lagom mycket vila. Skönt när det inte känns stressigt mellan intervallerna som inte har starttid.

Fick beröm för min teknik men Pontus tyckte att jag skulle försöka använda benen mer, och hålla en jämnare rytm i bensparken. Det kändes bra när jag gjorde det, men blev väldigt jobbigt.

Avslutade med dunderfrulle på Finefoods med Rex och Kajpen. Som sig bör.

Jag är tillbaka!

Nu är jag äntligen frisk och har simmat tre dagar i rad! Bu för Ebola! Hurra för att må bra!

Idag simmade jag äntligen min 800-ing på tid för simfröken Hasse. Jag var så jäkla taggad på att köra den för ett par veckor sedan, innan jag gick och blev sjuk. Idag var jag visserligen också taggad, men jag vågade inte ha några förväntningar. Självklart blir formen påverkad av två veckor med mässlingen, tänkte jag.

Jag har tidigare haft svårt med tidtagning, blivit väldigt nervös och fått massor av prestationsångest, men inför dagens utmaning fanns inget sådant. Kanske för att jag inte har blivit klockad på distansen tidigare, så det fanns inget att bevisa. Ingen tid att slå.

Men oavsett känslorna innan så tycker jag egentligen nästan alltid att det är roligt att simma på tid. Det är ju ett kvitto på var jag befinner mig just idag. Och perfekta förutsättningar finns ändå så sällan.

Jag är SVINNÖJD med min insats. Är osäker på om jag kunnat simma bättre även om jag varit frisk de senaste två veckorna. Snittet blev 1:44/100m med en jävligt snygg negativ split.

Koncentrationen var lite si så där under uppvärmningen men jag höll bra fokus på 800-ingen, förutom efter typ 500m när det läckte in lite vatten i ena glasögat och badmössan började glida långsamt uppåt.

Så. Nytt PB på 800m: 13:55,5. Yay Sofia!

Med facit i hand var det alltså inte en så dum idé att, trots det väntande PT-passet, åka och simma med Human Ambition i Vårby igår kväll. Vi var inte så många, bara jag, Rex och Pappan. Och så Karin som konstnärlig ledare på kanten förstås.

Det var dessutom Sofia-å-Thomas-dagen igår, eller internationella siamesiska T-Rex-dagen som den också kallas. Den firas bäst genom simning. Jag tror att Karin hade haft lättare att undervisa en förskoleklass än oss igår, men hon lyckades ändå peta in tekniktips för både min benspark och slutet av draget. Mycket bra.

Nämnda Karin var även med under min fabulösa come back i bassängen i onsdags. Vi simmade i Vilundabadet och vi var grymma. Hade valt ut ett pass som såg enkelt ut. Mest teknik och lugna distanser, förutom 2x(8x25m) @0:50 i fart 4. En sammansatt och en med fenor och ingen av dem var så värst jättelätt alls. Men onsdagens fart 4 var snabb, tuff och jämn, och då blir det inte lätt. Men det är då det händer.