Den här dagen började föga förvånande redan imorse. Jag brukar känna mig som Bill Murray i Groundhog Day när jag går till bussen, och till en början var den här morgonen inget undantag. Buss 540 passerar när jag går bredvid Norrtäljevägen, jag möter farbrorn med portföljen vid tunneln, personen med den gula bilen startar och kör iväg när jag har kommit upp i backen, klockan är 06:36 när jag går över bron och 06:40 när jag kommer ner till busshållplatsen. 06:42 kommer den svarta killen och bussen är alltid två minuter sen.
Idag passerade dock ett märkligt följe förbi busstationen. Min första tanke när jag såg ekipaget var att det var en lastbil som bogserade en personbil på ett ovanligt sätt. Min andra tanke var att personbilen hade fastnat med vänstersidan på lastbilens högersida. Min tredje tanke var en undran över hur lastbilen kunde putta personbilen framåt på snedden (jag kan garantera att inga hjul är riktade åt det hållet) tillsynes utan att ha en tanke på att stanna. Innan jag hann tänka mer "lossnade" personbilen, vinglade till lite i bussfilen och körde sen vidare.
Händelsen fick till följd att mannen med den äckliga lilla okammade hunden som jag har skrivit om tidigare började prata med mig. Han var inte alls så otrevlig som man skulle kunnat vänta sig med en sån hund.
Dagen på jobbet vill jag helst inte nämna, utan hoppar raskt vidare till kvällens aktivitet med mor. Vi var på Dansens Hus och såg Les Ballets C. de la B. Det var ett gäng handikappade (nej) dansare som inte kunde stå upp utan trillade omkull på de mest märkliga sätt. Hela tiden. Allt var väldigt konstigt och med en våldsam underton. Våldtäkter och slagsmål.
När jag kom hem hade jag fått ännu en hälsning från JR Ponnie. Han har visst firat julen 2004 i Stockholm hos någon som inte kommer vinna pris för Bästa Bild och som har en annorlunda och vulgär skinkpinne. Denne någon har dessutom en man av äldre modell i huset kring jul. Mannens signalement: grått hår, glasögon och vit skjorta. Någon som känner honom?
Idag passerade dock ett märkligt följe förbi busstationen. Min första tanke när jag såg ekipaget var att det var en lastbil som bogserade en personbil på ett ovanligt sätt. Min andra tanke var att personbilen hade fastnat med vänstersidan på lastbilens högersida. Min tredje tanke var en undran över hur lastbilen kunde putta personbilen framåt på snedden (jag kan garantera att inga hjul är riktade åt det hållet) tillsynes utan att ha en tanke på att stanna. Innan jag hann tänka mer "lossnade" personbilen, vinglade till lite i bussfilen och körde sen vidare.
Händelsen fick till följd att mannen med den äckliga lilla okammade hunden som jag har skrivit om tidigare började prata med mig. Han var inte alls så otrevlig som man skulle kunnat vänta sig med en sån hund.
Dagen på jobbet vill jag helst inte nämna, utan hoppar raskt vidare till kvällens aktivitet med mor. Vi var på Dansens Hus och såg Les Ballets C. de la B. Det var ett gäng handikappade (nej) dansare som inte kunde stå upp utan trillade omkull på de mest märkliga sätt. Hela tiden. Allt var väldigt konstigt och med en våldsam underton. Våldtäkter och slagsmål.
När jag kom hem hade jag fått ännu en hälsning från JR Ponnie. Han har visst firat julen 2004 i Stockholm hos någon som inte kommer vinna pris för Bästa Bild och som har en annorlunda och vulgär skinkpinne. Denne någon har dessutom en man av äldre modell i huset kring jul. Mannens signalement: grått hår, glasögon och vit skjorta. Någon som känner honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar