Som jag lät meddela igår kväll att jag skulle, så sprang jag till jobbet imorse. Om det inte vore så att min dröm Roger Ström skulle hata mig, så skulle jag göra som Per Wikmans och stämma staten. Det var hårt packad isig snö större delen av vägen, och inte ett sandkorn så långt ögat nådde. Att jag sprang genom skogen hör inte till saken. Det var en gångväg. När jag väl kom ut på osnöig väg så hade mina ben fastnat i ett kort, spänt och oelastiskt steg. Högst otrevligt.
Förutom detta kände jag mig fantastiskt otränad och det var uppför hela vägen. Det var i alla fall så det kändes, och det är ju det som räknas.
Det positiva var att jag var på jobbet kl. 8, och det är väldigt skönt att ha träningen överstökad så tidigt. Dessutom hade det hunnit bli ljust, så det var inte läskigt. I vår kommer det vara toppen att springa till jobbet när underlaget är bra, det inte är kallt och jag är bättre tränad.
Förutom detta kände jag mig fantastiskt otränad och det var uppför hela vägen. Det var i alla fall så det kändes, och det är ju det som räknas.
Det positiva var att jag var på jobbet kl. 8, och det är väldigt skönt att ha träningen överstökad så tidigt. Dessutom hade det hunnit bli ljust, så det var inte läskigt. I vår kommer det vara toppen att springa till jobbet när underlaget är bra, det inte är kallt och jag är bättre tränad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar