Vad jag tycker om kamphundar

Jag kommer dela upp det jag vill säga i två inlägg. Det här inlägget skriver jag för att inte bli anklagad för kamphundsrasism, vilket jag sannolikt riskerar med nästa inlägg.

-"Är det där en sån där kamphund?"

Frågan har gällt Elsa. Frågan har gällt Jennys mops. Och frågan har säkert gällt var och varannan stackars hund som inte är av rasen Golden Retriever. Folk vet inte vad en kamphund är, bara att de är blodtörstiga monster som anfaller människor (och där helst barn) och sliter dem i slamsiga stycken. Så det är bäst att fråga hundägaren vilken sort hunden är, så man är förberedd. Typ.

Det finns de som tycker att kamphundar borde förbjudas. Det tycker inte jag. Jag tycker att hundägare borde förbjudas. Jag är ju som bekant av åsikten att folk i allmänhet - och hundägare i synnerhet - är idioter. Att lasta ett visst antal hundraser är bara taskigt.

Visst är en muskulös pittbull eller staffe betydligt mer skräckinjagande än en darrande whippet eller överlycklig liten kelpie. Kamphundsraserna har en gång i tiden avlats fram med syftet att användas i slagsmål, men det betyder inte att det bara är dessa raser som är farliga. Även en oskyldig blandis har starka käkar och kan tränas på samma sätt som en kamphund. Många kamphundsraser är trevliga familjehundar och har avlats och fostrats för att vara det.

Det är min åsikt.