Krigszon

Bilden föreställer himlen en lugn vårkväll i en villaidyll utanför Stockholm. Den kvällen är inte ikväll.

Vi har just kommit hem från kvällens trevliga aktiviteter och vårt hem har visat sig ligga i en krigszon. Det skjuts raketer och smällare hej vilt häromkring. Elsa smyger runt med ångest upp över öronen och vet inte var hon ska ta vägen. Men Reken och jag tog chansen och gick ut och lekte med bollen. Bra träning! Riktigt högt smällande och hon märkte nog inte ens av det.

22:00 Sov du lilla videung

Godnatt!

21:00 Dagen närmar sig sitt slut

Nu gäller det att borsta bort eventuella chokladrester ordentligt!

20:00 Den som spar hen har

Här lyxas det i parti och minut. Tranbär- och pannacottapralin och några rester French Nougat. Kombineras med Mästarnas mästare.

19:00 The day after tomorrow

Middagen var superb och nu har jag lagt mig framför The day after tomorrow. Älskar katastroffilmer! Även dåliga som jag redan har sett.

Ansiktet hettar av solen idag och jag har fått solexem på bröstet. Men det är okej.

18:00 Matlagning pågår

Till middag blir det hamburgare med klyftpotatis och ett glas rött.

17:00 fortfarande i horisontalläge

Pappan berättar om ett tv-program han just sett. Det handlade om en spenslig magiker som tog 160 kg i bänkpress, vilket han illustrerar på bilden.

16:00 Kvar på samma plats

Nu med kladdkaka och te i magen.

Det är skitvarmt ute! Hej vår!

15:00 Rör mig inte en millimeter

I alla fall inte en millimeter mer än nödvändigt. Jag har duschat och när jag tänkte krypa ner i sängen och sova middag så tittade solen fram igen.

Så nu sitter jag istället i den underbara värmen på terassen och läser Box 21 av Roslund & Hellström för andra gången. Livet är helt okej igen!

14:00 Hemma, äten, död

Jag tog mig hem till slut, men det var på håret. Slutet var vidrigt. Apelsingelen som jag köpt var vidrig. Allting var vidrigt. Men jag överlevde. Klockan visar effektiv löptid, sen blev det lite längre totaltid med alla pauser. 25 km, 6:37 min/km i snitt.

Sen jag kom hem har jag tvingat i mig två bananer, en drickyoghurt, två glas juice, ett glas vatten och en tallrik av Leilas mozzarellapasta. Känner mig döende. Fy fan. Horisontalläge nu.

13:00 Tre kilometer kvar

Måste stanna och vila allt oftare. Andhämtningen är tung, jag mår lite illa och har fått ont i baksidan av höger knä.

Men målet är inom räckhåll nu. Vid nästa rapport är det här helvetet över!

12:00 (nåja) Påfyllning av vatten

Har sprungit en fin och backig grusväg genom Hunga och sedan norra Europas längsta raksträcka in till Trosa för vattenpåfyllning.

Bitvis har det faktiskt känts ganska bra. Bältet har suttit bättre. När solen har stekt har jag dock nästan fått värmeslag.

Nu, upploppet: nio kilometer kvar bara!

11:00 Vätske- och bloggpaus

Sju kilometer avverkade. Har hållit ett lugnt tempo men pulsen är hög och kroppen trött. Redan.

Vätskebältet sitter sämre än någonsin, glider runt och åker upp.

Jag ska klara det här, men vad ska jag fylla huvudet med för tankar??

10:00 Redo att ge mig iväg

En bild visar inte alltid sanningen. Varför är man alltid så extra trött och seg när det är långpassdag?

09:00 frukosten är avslutad

Frukosten, yoghurt med k-special, banan, jordgubbar och blåbär, ett glas juice, två mackor, ett päron och mycket vatten, är precis avslutad.

Ett foto i timmen - långpassöndag

God morgon!

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det blev en bra dag, men inte som jag hade tänkt mig.

Solen strålade imorse och vi åkte in till Trosa för shopping och mathandling. Sen blev det strömmings lunch på Fina Fisken också och klockan hann bli strax efter ett när vi var tillbaka i stugan. Lagom tills dess hade solen hunnit gå i moln och något horistontalläge i solstol var det inte tal om.

Istället blev det samma läge i soffan och ganska snart somnade jag.

Sen tog jag och tjejerna en tur i skogen innan middagen. Idag blev det grillpremiär för året. Fiskspett som tyvärr fick mig att må illa, vilket jag fortfarande gör.

Imorgon väntar långpass.

Kan bli en bra dag idag

För tjock för bikini?

Var i Sollentuna Centrum i dag på lunchen på jakt efter en bikini. Min badgarderob behöver uppdateras innan jag och JG ger oss iväg till tropisk Floridavärme. Kan gissa att det blir en del bad Over There, och de bikinis jag har är gjorda för att sola i. I kontakt med vatten blir de genomskinliga.

Någon bikini blev det inte. Varför? FÖR ATT JAG ÄR FÖR TJOCK!!

På Stadium har man bestämt att inga personer med större bak än storlek 42 får ha små bikinitrosor. De anser tydligen att feta rumpor ska ha stora, breda boxerliknande bikinitrosor. För de finns i strl. 44. H&M är ännu värre. Där är gränsen för att få ha små bikinitrosor strl. 40.

På Cubus hittade jag en variant i strl. 44 som inte var gigantbreda, men jag tror att de bara köpt in ett exemplar av varje färg i den storleken, och kvar fanns bara ljust bubbelgumsrosa, trots att det bara är april. Bubbelgumsrosa som antagligen också blir genomskinliga i vatten.

Mitt hopp står till Intersport men det är inte mycket till hopp. Känner mig mest deprimerad och ledsen. Kanske går det att köpa bikinis som visar mycket hud i Amerika också. Där är de ju i alla fall tjocka.

Skit.

För tjock för den här typen av bikinitrosa?

Palle är ensam i världen

Det finns en bok som heter så, jag läste den när jag var liten.

Idag är det jag som är ensam i världen. Värsta Bästa Killen är borta, finaste hundvännen Elsa är borta och till och med chefen (aka pappan) är försvunnen.
 

Palle är ensam i världen av Jens Sigsgaard

Spännande saker på gång

Det är spännande just nu. Jag har, efter moget övervägande av Elsas för- och nackdelar, gått med på att låna ut henne till uppfödaren för att ta valpar. De andra två tikarna i Elsas syskonkull har inte lyckats bli dräktiga så nu står hoppet till Elsa. Alla andra syskon är duktiga vallhundar och Elsa är ju väldigt trevlig att jobba med, även om vi inte ägnar oss åt just vallning, så därför bestämde jag mig för att säga ja till utlåningen.

Sen gick allt snabbare än jag trott. Elsa började löpa två dagar efter att jag sagt okej, och för att kolla hur hon ligger till i löpet har vi varit hos veterinären för progesteronprov, vilket betyder att man med ett blodprov mäter nivån av dräktighetshormon. Den ligger lågt under första delen av löpet, för att börja stiga några dagar innan ägglossningen och därefter öka kraftigt. Hunden bör paras när nivån är mellan 30 och 60.

Det första provet tog vi i fredags, då var nivån 3. Det andra provet tog vi i måndags och då var nivån 13. Det tredje provet tog vi i morse och plötsligt var det uppe på 46. Jösses! Eftersom den lycklige pappan finns nere i Blekinge så blev det plötsligt lite bråttom.

Tyvärr har jag inte möjlighet att åka med Elsa söderut och trots att jag vet att hon är i goda händer känns det lite som ett svek mot henne. Men jag håller tummarna för att allt går bra! Blir det valpar är det kul och blir det inte det har vi en härlig agilitysommar att se fram emot.

Elsa har minsann vunnit pris i lydnadsklass

Ny kamera

Jag har köpt en kamera. En Canon Ixus 220HS. Liten, billig och snabb i uppstarten. Invigde den på den utomordentligt trevliga morgonpromenaden i Ursvik med Sara och hundarna men glömde sladden hemma så jag kunde inte föra över bilderna till datorn sen.

Istället visar jag fina bilder stulna från Sara!

Wear it like a crown

Såg Cirkus Cirkör igår med Jonas på Södra Teatern. Föreställningen hette Wear it like a crown och handlade om hur några olika personer hanterade sina rädslor... Hur det hängde ihop var för mig lite oklart, men JÄVLAR vad grymma de var. Jag älskar att se Cirkus Cirkör!! (Rekommenderar också föreställningen Undermän som just nu spelas i Alby. Se den!!)

Mina favoriter var tjejen som svingade sig upp och ner och runt en stång samt tjejen som var så vig och akrobatisk att hon kunde göra i stort sett vad som helst med kroppen. De var onormalt begåvade! Varför får de här tjejerna ingen stor uppmärksamhet när någon som t ex Kissie får det?

Musiken till föreställningen kom från Rebelka Karijord och var också riktigt, riktigt bra. Skivan, The Noble Art Of Letting go, finns på Spotify och har spelats en hel del här idag.

Betyg: 8/10 tootsies

Vidrigt långpass

Dagens långpass var en envis kamp. Redan efter 5 km var det tungt att springa och det blev bara värre och värre. Mot slutet stapplade jag fram. Vidrigt!!

Kändes ändå otroligt skönt att jag klarade åtminstone 20 km utan att ge upp.

Tack Lindad för jättebra pepp!!

Rekordbra agilitytävling av Elsa

Idag var jag och Elsa på Nacka BK och tävlade agility. Om filmen nedan funkar visar den vårt första lopp, i agilityklassen.

Jag har under banvandringen preppat för att ingången till slalom skulle bli svår och när vi körde loppet överdrev jag min hjälp till Elsa så pass att jag blockerade den rätta ingången och tryckte ut henne så att hon gick in från fel håll. Sen blev jag förvirrad och osäker på om det verkligen var fel, eftersom Elsa var så säker och hon brukar aldrig ta fel (men jag brukar inte heller sabba för henne). Gör om, gör rätt och vidare. Sen krockade vi lite vid uppfarten till A-hindret men vi slutade på 5 fel och en hedrande 15:e plats av ca 70 startande.

Hoppklassen, som tyvärr inte filmades, var strået vassare. Tyvärr rev Elsen första hindret men i övrigt var känslan fantastisk!! Hade hon inte rivit hade vår tid räckt till en 3:e plats, men nu slutade vi 12:a, först bland femfelarna. Tänk om om inte fanns...

Nu är jag grymt taggad för agility igen men ska det bli något närmsta tiden så är det Reka som får göra debut. Är i alla fall otroligt nöjd med dagens insats!

Straffa inte de goda människorna!

Det finns otroligt många jubelidioter i den här världen. Totala sjukhuvuden som inte bryr sig om andra eller deras egendom. Eller som helt enkelt är irriterande obegåvade.

Med det i tankarna känns det så jävla orättvist att flera härliga, underbara människor som jag känner under det här året har drabbats av enorma tragedier. Olika saker, men hemska saker. Det gör mig arg. Och ledsen.

Kan inte de som förtjänar skit få det och de som inte förtjänar det gå fria? Snälla?

Kom igång

Asså, det här med att komma igång efter sjukdom. Puh. Ingen lätt sak. Under löprundan igår med Reka kände jag mig som en gammal bil med hackande motor. Tempot var väldigt ojämnt och i backarna tog det nästan stopp. Höll rundan kort men efteråt kände jag mig i alla fall rejält uppfriskad. Så uppfriskad att Jontan lyckades få med mig ut och underhållsbeskära häcken på kvällen.

Idag körde jag ett PT-pass med Tommy och det var först mot slutet som segheten och känslan av motvilja i kroppen släppte. Passet var hemskt men roligt. Det gäller att bita ihop så här i början och kämpa på, så kommer snart formen. Kan inte påminna mig om det tillräckligt många gånger.

Nu orkar jag inte göra mer idag.

Agilityn igår

Om jag hade hunnit prova mina nya fotbollsdojjor innan tävlingen i lördags hade jag antagligen inte strukit mig. Jäklar vilket bra grepp det var igår.

Träffade Annie och Stella på eftermiddagen och byggde upp en hoppbana. Elsa var snabb som vanligt och följde mig finfint när jag visade fel. Duktig hund. Mindre duktig när hon flera gånger ville slåss med stackars Stella.

Även Reka skötte sig helt oväntat bra första och andra varvet på banan. Sen var det någon som drog ner rullgardinen och ingenting fungerade längre. Men då avbröt vi, om än något för sent.

Det var bra träning i alla fall, mycket effektiv. Skönt för hundarna att få göra något vettigt. Efter min tvåveckorssjuka går de som på nålar.

Vi strök oss

Lagagilitytävlingen igår blev inställd pga vädret och idag strök vi oss. Jag var på plats i Kista men beslutade mig för att inte starta när jag sett gräsplanen.

Är kluven över huruvida beslutet var rätt eller inte men nu blev det som det blev. Jag får prova mina nya dubbskor på träningen imorgon eller tävlingen i Nacka nästa lördag.

NEEEJ!

Det här är INTE okej!

Utredningen nedlagd

Jag visste ju att det skulle bli så men jag känner mig ändå jäkligt besviken. "Förutsättning att styrka brott bedöms inte föreligga" står det. Min bild var fin men jag kan förstå att den inte räcker som bevis. Inte för att utredaren såg den, men ändå.

Trist att såna människor som Pekka kommer undan ostraffat. Men än värre är det förstås när folk som stjäl, våldtar och mördar kommer undan av samma anledning som Pekka. När "förutsättning att styrka brott inte bedöms föreligga". Misstänker att det händer oftare än man vill tro. Fy fan för att vara den som blivit utsatt för ett sånt brott och sedan få veta att utredningen läggs ner.

Det finns ingen rättvisa här i världen!

Godnatt.

BTL, dag 2

Jag har inte varit duktig idag. Var ute med hundarna i morse, det var jag, men sen dess har jag suttit/legat i soffan och i princip inte rört mig. Mår ganska bra, hostar en smula, är bara lite snörvlig och har ingen direkt huvudvärk. Borde kanske varit uppe mer men jag har inte orkat.

Som tur är har jag en tid att passa kl. 17, så jag antar att det är okej att jag har tagit det lugnt idag.

Imorgon ska jag vara uppe fram till lunch och göra saker. Det är mitt mål.

BTL-programme

Jag har inlett ett "Back To Life"-programme idag. Mådde bättre när jag vaknade (sover 10-11 timmar per natt + några på dagen också) och bestämde mig för att gå på en liten promenad.

Det blev en kort sväng och sedan passade jag även på att försöka rädda livet på mina penséer (köptes för ungefär två veckor sedan och har varken fått mat eller vatten sen dess) genom att trycka ner dem i jorden. Förutom detta bondade jag med vår sopgubbe, Leif, som tyckte vi har fått det fint i trädgården.

Nu är jag fullständigt dyngsur av svett och rätt trött men nöjd över att ha överlevt BTL, dag 1.

Tillbaka till soffan!

Gräddfilsförsäkring

Imorse ringde jag min gräddfilsförsäkring och bokade tid hos en läkare. Fick träffa doktor Pia på Sophiahemmet bara en timme senare. Fantastiskt! Man kan ifrågasätta varför jag som aldrig är sjuk har en gräddfilsförsäkring, men när det väl behövs är det guld värt. Trots 500 kr i självrisk.

Nu gav inte läkarbesöket så där hemskt mycket ändå, men det känns skönt att vara undersökt. Fick stick i fingret och lång stålpinne upp i nosen. Blodprovet visade inga konstigheter och näsprovet får jag svar på under veckan.

Troligen är det bara en långdragen virusinfektion och det bästa jag kan göra är att vila ut den. Fick kortisonnässpray som ska hjälpa till att lätta på trycket i huvudet och jag blev sjukskriven veckan ut. Jag hoppas att jag inte behöver vara sjuk så länge. Längtar efter att åtminstone orka gå och plocka lite här hemma, städa undan, gå på promenad, packa upp väskan från landet, måla naglarna.... vad som helst. Bara inte ligga som ett kolli.

Sjukdomsutredning pågår

Strax blodprov på Medilab. Huuh.

En sjukt långdragen historia

Jag är idag inne på min 9:e sjukdag. NIO dagars helvete. Jag kan faktiskt inte minnas när jag var så här sjuk, så här länge senast. Kanske har det aldrig hänt. Men nu händer det och jag undrar varför och om det aldrig ska ta slut? 

Lördag 31 mars  - tisdag 3 april - Sjukdomsfas 1
Blev lite risig under lördagen. Det smög sig på men jag trodde länge att jag skulle springa långpass på söndagen. Det skulle jag inte. På natten mot söndagen blev jag riktigt dålig. Var hemma från jobbet måndag och tisdag. Kände mig förkyld och febrig men klarade att gå korta promenader med hundarna. Kände mig bättre på tisdagsmorgonen och var ganska säker på att jag var på väg att bli frisk. Snuvan var i princip borta.

Onsdag 4 april - lördag 7 april - Sjukdomsfas 2
På tisdagseftermiddagen blev jag sämre igen. Halsen började göra ont och jag kände mig febrig. Var tvungen att jobba på onsdagen trots att jag inte kunde prata när jag vaknade. Halsen gjorde ont och jag hade ingen kraft att få fram orden. Fick viska. Orkade inte vara uppe när jag kom från jobbet. Torsdagen var absolut värsta dagen. Sov dåligt på natten pga halsont. Den var som ett öppet sår och jag kunde inte svälja. Att hosta var hemskt. Orkade inte gå ur sängen, ville inte äta. Fortfarande mycket ont i halsen och febrig på fredagen men då åkte vi till landet. Orkade fortfarande inte vara uppe men kunde prata igen.  Blev lite piggare på kvällen men på lördagsmorgonen mådde jag riktigt risigt igen. Huvudvärk och ont i halsen. Vilade under dagen och blev bättre framåt kvällen. Åt ordentligt!

Söndag 8 april - pågående - Sjukdomsfas 3
Mådde bättre när jag vaknade men under dagen tilltog förkylningen. Täppt i näsan och en rejäl hosta. Halsontet så gott som borta men huvudvärken kvar. Åkte hem från landet, vilade hemma. Vaknade idag och kände mig piggare igen, men är fortfarande förkyld och har hosta som inte släpper. Fick huvudvärk när jag satte mig upp i sängen. Är trött och mår bättre men inte bra. Axlarna värker. Försöker låta bli att knapra för mycket Ipren eftersom jag gjort det så många dagar nu, men jag tar till det vid kris, eftersom min egen privata del av vårdsektorn, Ds. Hammarlund, har sagt att det är okej.

Imorgon ska jag gå till doktorn. Ångrar att jag inte ringde i torsdags, men jag hade å andra sidan aldrig orkat ge mig iväg någonstans då. Dessutom trodde jag inte att det skulle gå så här långt.

Det som oroar mig är all träning jag missar. Tänkte länge väldigt optimistiskt, till att börja med att jag skulle kunna ta igen förra söndagens missade långpass i torsdags. När jag insåg att det inte skulle gå var jag rätt övertygad om att kunna springa igår. Nu hoppas jag att jag kommer kunna börja träna lite lätt framåt nästa helg. I bästa fall. Den här sjukprylen har slitit rejält på mig, det känner jag. Kommer ta lång tid för mig att återhämta mig och komma tillbaka i tidigare form. Får nog räkna med åtminstone några veckor. Problemet är att vi åker till Miami om tre veckor och när vi kommer hem är det dags för maran...

Jag kommer klara det uppdraget men de senaste veckorna har inte blivit som jag tänkt mig.

Glad Påsk

Plötsligt mår jag lite, lite bättre. Imorse gav jag nästan upp men nu har hoppet återvänt.

Så jävla ynklig

Känner mig hjälplös. Halsen är som ett öppet sår och jag kan inte svälja. Inte äta. Det ska finnas ett läkemedel som heter Mucoangin som visst ska vara bra men jag vet inte hur jag ska orka ta mig till Apoteket. Får inte äta mer Ipren eftersom jag gjort det i fem dagar, vilket är max enligt förpackningen.

Och hundarna. Stackars, älskade hundarna. De har så tråkigt. Reka kommer och frågar mig en gång i halvtimmen om jag är frisk så att vi kan leka. Elsa tittar på mig med stora ögon.

Jag vill bara gråta. Är inte gjord för att vara sjuk, är aldrig sjuk. Helvetes jävlar.

Pekka är polisanmäld

Var med om en omskakande upplevelse igår. Promenerade på golfbanan med tjejerna och var på väg tillbaka mot bilen när vi mötte en man med sju lösa whippets.

Våra vägar korsades egentligen inte men två av hans hundar fick syn på oss och kom springande. De löd inte när han ropade. Och plötsligt hade vi sju främmande, lösa whippets runt oss. Situationen var obehaglig och jag bad honom koppla sina hundar. Flera gånger. Slutligen ganska otrevligt. Han vägrade. Sa att de fick vara lösa, att de måste få leka och passade det inte mig kunde jag gå någon annanstans.

I bilden som etsat sig fast i mitt huvud blir Reka jagad av fem-sex av hans hundar. "Hundar som måste få leka". Reka leker inte, hon springer för sitt liv och räddar sig till slut upp i min famn.

Innan dess har mannen svingat sin bollkastare i ett slag mot mig. Han tyckte att det var ett bättre alternativ att slå med en pinne mot en ung tjej än att koppla hundarna han inte kunde kontrollera. Minns inte att jag knäppte den fantastiska bilden men är oerhört glad över den. Hade telefonen redo för att ringa polisen.

Med Reka i famnen fick jag Elsa med mig och kunde dra mig undan och koppla hundarna. Ringde polisen som kanske skulle skicka en bil, men ungefär samtidigt försvann mannen och hans hundar upp i skogen så det var ingen större idé.

När jag kom till bilen bröt jag ihop fullständigt. Tror det var paniken över att vara i en skrämmande situation som jag inte alls kunde kontrollera som släppte. Ringde Jontan storgråtande och helt skakis i hela kroppen.

När jag lugnat mig åkte jag hem och gjorde lite detektivarbete på nätet. Efter 5 min hade jag hittat honom. Jag har kennelns namn, hans namn, adress och telefonnummer. Och jag har gjort en polisanmälan. Ärendet läggs förmodligen ner men jag har gjort vad jag har kunnat.

Ibland önskar jag att jag hade lägre moral och fler jugoslaviska kusiner.

Tremånaderssatstningen är över, tvåmånaderssatsningen tar vid

Jaha, så var den slut. Tremånaderssatsningen. Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Resultatet blev -8 cm i midjan (det rapporterade jag senaste också, men då var det faktiskt bara -5 cm, fel av mig) och -6 cm över baken. Och så några kilo lättare också, men hur många varierar lite över tiden.

I början tappade jag mer i vikt och storlek, men då laborerade jag också mer med minska ner på kolhydraterna i kosten. Det kändes väldigt effektivt för vikten men jag insåg också att jag inte klarar av att träna hårt och springa mina långpass utan att äta ordentligt av dem. Så vikt och midjemått har fått stå tillbaka för behovet att äta för att orka träna ordentligt.

Satsningen har pågått i 91 dagar och av dessa har jag "syndat" 18 dagar, exklusive veckan i Österrike där det var fritt slarv varje dag. Totalt 27 dagar inkl. skidresan.

Jag har dragit ner ordentligt på läskdrickandet och jag försöker äta mera grönsaker. I början kändes det verkligen att jag åt nyttigt och det gav en bra känsla. På slutet har det blivit lite mer vardag av det hela, vilket är synd för jag förtjänar att känna mig duktig varje dag som jag äter bra. Även om det är vardag.

Som jag nämnde tidigare så är det här ett sätt jag skulle kunna leva på. Strikt kost med viss frihet. Så idag börjar faktiskt tvåmånaderssatsningen. Dels för att det känns bra i magen och dels för att det har gjort underverk för vår ekonomi att veckohandla. När det finns mat hemma är det också mindre risk att hungerkänslorna styr oss mot något snabbmatställe istället för att äta hemma.

Idag är jag sjuk och om jag orkar ska jag planera en ny månadsmeny lite senare. Ska bara sova lite till först...

Två skäl

Det finns två goda skäl till att inte blogga idag:

1. Jag är sjuk och orkar inte.

2. Ingen skulle ändå tro på något jag skrev.

Jag rekommenderar istället att du läser min pappas blogg, Görans funderingar.